| 462 | Ephraim slagen. | Domare Boken. | Cap. 11, 12. |
helgedomen, så blef han häröfwer djupt bedröfwad. Se förklaringen wid 2 Mos. 38: 8. Wid helgedomen woro fromma qwinnor, som tjente Gud med fasta och bön, samt uträttade qwinliga göromål, hörande till helgedomens renhållning och annat dylikt. De, som sålunda hade egnat sig åt Herrans tjenst, kunde aldrig tänka på att ingå äktenskap, de måste lefwa i ensamhet, och detta ansågs för en ung qwinna i Israel wara en stor uppoffring; hon war liksom död för sitt folk, ty att dö utan afkomma ansågs wara detsamma som att likna en förtorkad gren. Det war derföre icke underligt, att Jephthah blef bestört och bedröfwad, att han nu för alltid skulle skilja sig wid sin älskade dotter, och att genom denna uppoffring hans familj skulle dö ut. Detta war för honom så mycket smärtsammare, som han nu stod i ära och anseende bland sitt folk.
36. Men hon sade: Min fader, hafwer du öppnat din mun inför HERran, så gör med mig såsom utaf din mun gånget är, efter HERren hafwer hämnats på dina fiender Ammons barn.
37. Och hon sade till sin fader: Allenast beder jag dig om ett, att du unnar mig twå månader, att jag går neder på bergen och begråter min jungfrudom med mina leksystrar.
Den ädla dottren wille med ett fromt barnasinne gerna uppfylla sin faders löfte. Hon wille blott förut wara tillsammans med sina leksystrar, för att med dem dela smärtan öfwer att hon skulle tillbringa hela sitt lif i ensamhet, såsom jungfru i sin nya kallelse.
38. Han sade: Gack; och lät henne gå i twå månader: så gick hon bort med sina leksystrar, och begret sin jungfrudom på bergen.
39. Och efter twå månader kom hon igen till sin fader, och han gjorde henne såsom han lofwat hade: och hon hade intet skaffa haft med någon man.
Och hon hade intet skaffa haft med någon man, heter i grt.: Och hon hade aldrig att skaffa med någon man, hon uppfylde troget sin faders löfte, och förblef en beständig jungfru wid Herrans helgedom.
På detta sätt utslocknade hastigt Jephthahs ätt, och denna hjelteslägt dog ut i Israel. (Se 5 Mos. 23: 2.)
40. Och en sedwänja kom upp i Israel, att Israels döttrar gingo årliga till och begreto Jephthahs den Gileaditens dotter fyra dagar om året.
Begreto, heter i grt.: lofprisade, berömde. Det blef en sed i Israel, att årligen fira minnet af den fromma jungfruns lydnad och sjelfförsakelse, och denna sedwänja bidrog utan twifwel att hos många wäcka ett fromt sinne, så att man ansåg det icke blott för en försakelse och sjelfuppoffring, utan för en lycka, att få helt och hållet egna sig åt Herrans tjenst. Derföre gjorde också Samuels moder icke lång tid derefter ett dylikt löfte som Jephthah. 1 Sam. 1: 11–22.
12. Capitel.
Jephthah slår Ephraim, dör. Ibzan, Elon, Abdon.Och de af Ephraim skriade, och gingo norrut, och sade till Jephthah: Hwi drog du i strid emot Ammons barn, och kallade icke oss, att wi hade mått dragit med dig? Wi wilja uppbränna ditt hus med dig i eld.* *Dom. 8: 1.
Och de af Ephraim skriade, grt.: De af Ephraim blefwo sammankallade.
2. Jephthah sade till dem: Jag och mitt folk hade en stor sak med Ammons barn; och jag kallade på eder, men I hulpen mig intet utur deras händer.
3. Då jag nu såg, att ingen frälsare på färde war, satte jag min själ i min hand,* och drog åstad emot Ammons barn, och HERren gaf dem i min hand: hwi kommen I nu hit upp till mig till att strida emot mig? *1 Sam. 19: 5; cap. 28: 21.
4. Och Jephthah församlade alla män i Gilead, och stridde emot Ephraim, och de män i Gilead slogo Ephraim, derföre att de sade: Ären I dock, I Gileaditer, ibland Ephraim och Manasse, såsom de der af Ephraim beskyddas måste.
Detta tal wisar, att den broderliga kärleken och den fromma samfundsandan ibland Israels stammar war utslocknad. Ephraims stam talade med hån om Gileaditerne; folket af Gilead gjorde nu Ephraim förebråelse derföre och stridde emot dem.
5. Och de Gileaditer togo in Jordans färjostad för Ephraim. När de nu sade: Wi äro ock de beskyddade af Ephraim, lät mig fara öfwer; så sade de män af Gilead till honom: Är du en Ephrait? När han nu swarade: Nej;
6. Så bådo de honom säga Schibboleth; så sade han Sibboleth: och kunde icke rätt säga det ut. Så togo de honom fatt och dråpo honom wid färjestaden åt Jordan; så att på den tiden föllo af Ephraim twå och fyratio tusen.
Schibboleth betyder ax. Den första bokstafwen i detta ord kunde Ephraims stam icke rätt uttala. Deraf kände Gileaditerna, om den talande war af Ephraims folk eller icke. — Såsom Ephraimiterna blefwo röjde genom sitt
_472.jpg&oldid=343423){kind=link}