| 466 | Philisteerna slagna. | Domare Boken. | Cap. 14, 15. |
henne för min fader eller min moder; skulle jag nu sägat för dig?
17. Och hon gret i de sju dagar för honom, medan bröllopet stod. På sjunde dagen sade han henne det, ty hon låg honom så hårdt uppå: och hon sade gåtan för sitt folks barn.
Redan under de föregående dagarne hade Simsons hustru med gråt och enträgenhet sökt utlocka swaret på gåtan, dels af nyfikenhet, dels emedan hon wille hafwa den äran att kunna säga det för sitt folk. Men på sjunde dagen blef hon ännu enträgnare, emedan Philisteerna bådo henne derom och hotade henne.
18. Då sade de män af staden till honom på sjunde dagen, förr än solen gick neder: Hwad är sötare än honungen? Hwad är starkare än lejonet? Han sade till dem: Om I icke haden plöjt med min kalf, I haden icke råkat på min gåta.
Denna qwinna wisar nu genast sitt förrädiska sinne. Simsons swar till Philisteerna innehåller ett ordspråk, hwarmed han will säga, att de genom hans hustru hade utrönt gåtans upplösning.
19. Och HERrans ande föll uppå honom, och han gick neder till Askelon, och slog trettio man af dem, och tog deras kläder, och gaf högtidskläder dem, som gåtan på råkat hade: och wardt ganska wred, och gick upp i sin faders hus.
20. Men Simsons hustru wardt gifwen en hans stallbroder, den honom tillydde.
Simson hämnades nu på Philisteerna och öfwergaf dem, men han ämnade icke att för alltid öfwergifwa sin hustru. Att Philisteerna gåfwo henne åt en annan man, skedde för att hämnas på honom.
15. Capitel.
Simsons hustru, räfwar, fängslande, åsnakindboge.Och det begaf sig efter några dagar om hweteanden, att Simson sökte sin hustru med ett kid af getterna: och som han tänkte: Jag will gå till min hustru i kammaren, wille hennes fader icke låta honom in;
2. Och sade: Jag mente, att du hade warit henne wred worden, ty hafwer jag gifwit henne din stallbroder: men hon hafwer en yngre syster, hon är dägeligare än hon, tag henne för denna.
3. Då sade Simson till honom: Jag hafwer en gång en rättfärdig sak emot de Philisteer; jag skall göra eder skada.
Simson wille nu besöka sin hustru, men då han fann, att de hade gifwit henne åt en annan, beslöt han att hämnas på hela folket, och detta war efter den tidens bruk alldeles wanligt. Ännu utöfwas i Österlanden på samma sätt widsträckt hämnd för enskilda förolämpningar. Dessutom hade Philisteerne ofta åstadkommit stora härjningar och förödelser i Israels land, och Herren lät derföre nu en hämnare komma öfwer dem.
4. Och Simson gick bort, och fick trehundrade räfwar, och tog bränder, och wände ju en stjert emot den andra, och satte ju en brand emellan twå stjertar:
Med räfwar menas schakaler, ett djurslag, som har mycken likhet med räfwen. Schakalerna lefwa tillsammans i stora hopar, och träffas på somliga ställen i Österlanden i otrolig myckenhet. De äro lätta att fånga.
5. Och tände eld på dem, och släppte dem uti de Philisteers säd, och brände upp kärfwarne med den ståndande säden: och wingårdarna och oljoträden.
Kornfält och träd brinna i de warma länderna i skördetiden mycket lätt, så att genom en liten oförsigtighet skörden i stora trakter kan blifwa ett rof för lågorna.
6. Då sade de Philisteer: Ho hafwer detta gjort? Då sades: Simson, den Thimnitens måg, derföre att han hafwer tagit honom hans hustru ifrån, och gifwit henne hans stallbroder. Då foro de Philisteer upp, och brände upp både henne och hennes fader i eld.
Philisteernas grymma hämnd på qwinnan och hennes fader bewisar deras stora wildhet och huru den tiden war beskaffad.
7. Men Simson sade till dem: Jag låter eder det göra; jag will ändå hämna mig på eder, och sedan wara till freds.
Philisteerna hoppades förgäfwes, att Simson icke nu skulle hämnas widare. Detta war icke enskild hämnd, som han hade att utöfwa, utan han framstod i Herrans kraft såsom sitt folks domare och förswarare.
8. Och han slog dem hårdeliga både på skuldror och på länder: och gick neder och bodde uti en bergsklyfta i Etham.
9. Då drogo de Philisteer upp och belade Juda; och gåfwo sig neder till Lehi.
10. De af Juda sade: Hwi hafwen I dragit hit upp emot oss? De swarade: Wi äro komne hit upp till att binda Simson, att wi måga göra honom, såsom han oss gjort hafwer.
11. Så drogo tretusen män af Juda
_476.jpg&oldid=343430){kind=link}