| Ruth hemtar ax. | Ruths bok. | Cap. 2. | 481 |
efter skördemännerna; och är så kommen och hafwer stått sedan i morgons intill nu, och hafwer icke en tid gått hem.
Den tjenaren, som hade uppsigt öfwer arbetsfolket, berömmer Ruths flit.
8. Då sade Boas till Ruth: Hör min dotter, du skall icke gå bort på någon annan åker till att hemta; och skall icke heller gå hädan, utan håll dig in till mina pigor:
9. Och tag wara uppå, hwar de skära på åkern, och gack efter dem: jag hafwer sagt mina drängar, att ingen skall komma wid dig; och om dig törstar, gack till karen, och drick, der mina drängar hemta.
10. Då föll hon på sitt ansigte, och tillbad ned på jorden, och sade till honom: Hwarmed hafwer jag den nåden funnit för dina ögon, att du känner mig, som dock främmande är?
Att känna innebär att man will widkännas och åtaga sig någon.
11. Boas swarade och sade till henne: Mig är sagdt allt, det du gjort hafwer med din swära efter din mans död, att du hafwer öfwergifwit din fader och din moder och ditt fädernesland, och farit till det folk, som du tillförene icke kände.
12. HERren wedergälle dig det du gjort hafwer: och din lön ware fullkommen när HERran Isarels Gud, till hwilken du kommen är till att hafwa tröst under hans wingar.
Boas tillönskar den unga qwinnan den wälsignelse, som utlofwas i det fjerde budet åt trogna och kärleksfulla barn. Att hafwa tröst under Herrans wingar eller beskydd under Hans wingars skugga är ett talesätt, som syftar på Cherubim med de utsträckta wingarna öfwer nådastolen af förbundets ark, öfwer hwilka Guds härlighet uppenbarade sig. Boas tillönskar henne således, att hon måtte komma till fullt åtnjutande af förbundsfolkets alla wälsignelser och nådelöften, att hon må blifwa betäckt af Herrans nådastol och öfwerskyggad af Cherubims wingar, af Herrens barmhertighets ljus och nåd och alla de wälsignelser, som den rätta gudstjensten medförde.
13. Hon sade: Låt mig finna nåd för dina ögon, min herre, ty du hafwer hugswalat mig, och talat din tjenarinna wänligen till; ändock jag icke är såsom någon af dina pigor.
Ruths swar wisar en from ödmjukhet, tacksamhet och anspråkslöshet.
14. Boas sade till henne: När måltid är, så kom hit till med, och ät bröd, och doppa din beta uti ättikan: så satte hon sig när skördemännerna; och han lade henne torkade ax före och hon åt, och wardt mätt, och lät blifwa något qwar.
Ättika blandad med olja brukas i österlanden att deruti doppa bröd, för att göra det smakligt. Under skördetiden medan säden i axen ännu icke är torr, rostas axen på en jernplåt och de stekta hwetekornen, som då lätt utfalla, utgöra ett smakligt födoämne, som ännu i österlanden begagnas.
15. Och då hon stod upp till att hemta, böd Boas sina drängar, och sade: Låter henne ock hemta emellan kärfwarna, och snudder henne icke.
16. Och låter desslikes falla utaf händerna henne till, och låter det ligga, att hon må upphemta det, och ingen tale derföre illa till henne.
Denna befallning af Boas bewisar en större wälwilja, än lagen föreskref, och tillika en öm angelägenhet att icke såra henne genom en gåfwa af skörden, utan låta det tillkomma henne såsom en frukt af hennes eget arbete.
17. Så hemtade hon på åkern allt intill aftonen: och det hon upphemtat hade, tröskade hon, och det war wid ett Epha bjugg:
18. Och lade på sig, och kom i staden, och wiste sin swära, hwad hon hemtat hade; dertill bar hon fram, och gaf henne det henne qwar blifwet war, der hon af mättad wardt.
19. Då sade hennes swära till henne: Hwar hafwer du hemtat i dag, och hwar hafwer du arbetat? Wälsignad ware den, som wid dig känts hafwer. Och hon sade det sin swära, när hwem hon arbetat hade och sade: Den man, som jag i dag när arbetat hafwer, heter Boas.
20. Naemi sade till sin sonhustru: Wälsignad ware han HERranom; ty han hafwer icke tillbakalåtit sin barmhertighet, hwarken på de lefwande eller på de döda. Och Naemi sade till henne: Den mannen är oss åkommen och är wår arfwinge.
Den wälwilja, Boas bewisade emot Naemi och Ruth, som woro lefwande, innebar tillika kärlek till Naemis aflidne man och söner, mot hwilka han äfwen gjort godt före deras utwandring till Moabs land: Den mannen är oss åkommen och är wår arfwinge, grt.: Den mannen är wår slägting, en af wåra lösare. Se cap. 4: 5.
21. Ruth, den Moabitiskan, sade: Han sade ock till mig: Håll dig intill mina drängar, till dess de hafwa allt inbergat.
_491.jpg&oldid=343448){kind=link}