| 492 | Samuel kallas. | 1 Samuels Bok. | Cap. 2, 3. |
så war det såsom om Eli egen själ lidit grämelse och hans ögon försmäktat.
34. Och detta skall wara dig ett tecken, som båda dina söner Hophni och Pinehas öfwergå skall: På en dag skola de båda dö:* *1 Sam. 4: 11.
Så wisst som dina båda söner skola dö på en dag, medan du ännu lefwer, så wisst skall det öfriga straffet öfwergå ditt hus efter din död.
35. Och jag skall uppwäcka mig en trogen Prest,* och han skall göra, såsom det i mitt hjerta och i min själ är: honom skall jag bygga ett säkert hus, så att han skall wandra inför min Smorda i alla dagar. *1 Kon. 2: 35.
Med denne trogne presten menas Zadok, 1 Kon. 1: 8, som war af Eleazars stam, till hwilken det öfwerstepresterliga embetet från Eli återgick. Med Herrans Smorda menas konung Salomo och hans efterträdare på thronen, inför hwilka Zadok och hans slägt skulle tjena. Men andeligen skulle de stå inför Messias, den rätte konungen i Israel.
36. Och den qwar blifwer i ditt hus, han skall komma och falla neder för honom om en silfwerpenning och ett stycke bröd, och skall säga: Käre, låt mig komma till en prestadel, att jag må äta en beta bröd.
3. Capitel.
Samuel kallas. Eli straffas.Och då pilten Samuel tjente HERran under Eli, war HERrans ord sällsynt på den tiden, och war föga prophetia.* *Ps. 74: 9.
Herren uppenbarade på den tiden sällan sin wilja genom någon, som hade beständig prophetisk gåfwa. Från Josua tid omtalas twänne personer, som haft Prophetians gåfwa, Dom. 4: 4; cap. 6: 8. Den Guds man, som kom till Eli, fick en uppenbarelse från Herran, men kallas icke Prophet. Guds ord war då sällsynt i landet. Men Samuel kom och war utrustad med en rik anda och med Prophetians höga gåfwa. Han inrättade också prophetskolor i Israel.
2. Och det begaf sig på samma tid, att Eli låg i sitt rum, och hans ögon begynte mörkna, så att han icke se kunde.* *1 Sam. 4: 15.
3. Och Samuel hade lagt sig uti HERrans tempel, der Guds ark war, förr än Guds lampa* utsläcktes. *2 Mos. 27: 21. 3 Mos. 24: 3.
Om morgonen tidigt, innan lamporna på den heliga ljusstaken släcktes. De släcktes om morgonen och åter upptändes om aftonen; men woro utan twifwel under heliga förrättningar äfwen om dagen upptända i den eljest dunkla helgedomen; ty såsom bild af Guds Andas upplysande nåd i hjertats tempel, måste ljuset från den heliga ljusstaken alltid dag och natt sprida sitt upplysande sken.
4. Och HERren kallade Samuel. Han swarade: Si, här är jag.
5. Och han lopp till Eli och sade: Si, här är jag, du kallade mig. Han sade: Jag hafwer icke kallat dig; gack bort igen, och lägg dig sofwa. Och han gick bort, och lade sig sofwa.
6. Och HERren kallade åter Samuel, och Samuel stod upp och gick till Eli och sade: Si, här är jag, du hafwer kallat mig. Han sade: Jag hafwer icke kallat dig, min son; gack bort igen, och lägg dig sofwa.
7. Men Samuel kände icke ännu HERran, och HERrans ord war honom icke ännu uppenbaradt.
Samuel kände wäl Herran och Herrans ord, men han kände icke denna röst, han kände icke till en sådan uppenbarelse, han hade icke förut erfarit en sådan nåd af Herran. Så är också mången gång Guds Andas röst i Guds barns hjertan, medan de ännu äro oerfarna, någonting så främmande, att de icke weta, om de skola wåga emottaga, såsom ifrån Gud, det wittnesbörd, som Hans Ande gifwer dem derom, att de äro Guds barn, eller något annat wittnesbörd. Stundom frukta de, att ett och annat sådant kunde wara en frestelse ifrån djefwulen, för att föra dem på någon willowäg. Det är då godt för dem, om de hafwa någon tillförlitlig lärare att wända sig till. Den gamle Eli war wäl en swag man, men hade kunskap om Herrans wägar, och efter denna kunskap gaf han slutligen åt Samuel ett godt råd.
8. Och HERren kallade Samuel ännu tredje gången, och han stod upp och gick till Eli och sade: Si, här är jag, du hafwer kallat mig. Så förmärkte Eli, att HERren kallade pilten;
9. Och sade till honom: Gack bort igen, och lägg dig sofwa; och om Han mer kallar dig, så säg: Tala HERre, ty din tjenare hörer till. Samuel gick bort och lade sig i sitt rum.
Såsom Samuel wille stilla lyssna till Herrans tal, så bör hwarje själ, som älskar Herran, och isynnerhet hwarje lärare, som will troget sköta sitt dyra embete, noga gifwa akt på Herrans ord.
10. Så kom HERren och gick fram, och kallade såsom tillförene: Samuel Samuel. Och Samuel sade: Tala, ty din tjenare hörer till.
Det war ännu dunkelt om morgonen, och ännu brunno lamporna, då denna uppenbarelse skedde i tabernaklet, der rösten utgick från det
_502.jpg&oldid=343459){kind=link}