| 506 | Saul slår be Ammoniter. | 1 Samuels Bok. | Cap. 11, 12. |
styckade dem, och sände i alla Israels gränser med budskap, och lät säga: Den som icke utdrager efter Saul och Samuel, hans oxar skall man så göra. Så föll HERrans fruktan öfwer folket, att de utdrogo såsom en man.* *Dom. 20: 1.
Oxarnes sönderstyckande och de kringsända styckena skulle wisa budskapets stränghet samt påminna folket, att de utgjorde lemmar af ett helt samhälle och att detta samhälle måste förstöras och utrotas, såsom de sönderdelade oxarne, om folket icke nu wille enhälligt förswara sig emot fienderna.
8. Och man räknade dem i Besek: och Israels barn woro tre resor hundrade tusen män; och Juda barn trettio tusen.
9. Och de sade till budskapen, som komne woro: Säger de män i Jabes i Gilead: I morgon skolen I få hjelp, när solen är som hetast. Då desse budskapen kommo, och förkunnade det de män i Jabes, wordo de glade.
10. Och de män i Jabes sade: I morgon wilja wi gå ut till eder, att I mågen göra oss allt det eder täckes.
Folket i Jabes gaf nu åt Nahas ett twätydigt swar, men i sin säkerhet trodde han, att de wille öfwerlemna sig åt hans wilja.
11. Den andra morgonen skickade Saul folket i tre hopar, och de kommo i lägret i morgonwäkten, och slogo de Ammoniter allt intill dagen wardt som hetast. Och de som öfwerblefwo, wordo så förskingrade, att icke twå blefwo tillhopa.
12. Då sade folket till Samuel: Hwar äro de som sade: Skall Saul råda öfwer oss?* Låt de män komma här fram, att wi måga dräpa dem. *1 Sam. 10: 27.
13. Saul sade: På denna dagen skall ingen dö: ty HERren hafwer i dag gjort salighet i Israel.* *2 Sam. 19: 22.
14. Samuel sade till folket: Kommer, låter oss gå till Gilgal, och der förnya konungariket.
Folket war nu uppfyldt af fröjd och tillgifwenhet för Saul, som de nu hade lärt känna såsom segerhjelte och befriare från mäktiga fienders wåldsamhet. Samuel begagnade sig af tillfället att förnya konungaförbundet och förskaffa Saul den makt och det anseende, han såsom konung behöfde.
15. Så drog allt folket till Gilgal, och gjorde der Saul till konung för HERran i Gilgal, och offrade tackoffer inför HERran. Och Saul med alla Israels män fröjdade sig der ganska storligen.
Sålunda blef nu Saul högtidligen inför Herran af folket erkänd såsom konung.
12. Capitel.
Samuels trohet. Folkets dårskap.Då sade Samuel till hela Israel: Si, jag hafwer hört eder röst uti allt det I mig sagt hafwer, och hafwer gjort en konung öfwer eder.
2. Och si, det går nu eder konung för eder; men jag är gammal och grå worden, och mina söner äro när eder, och jag hafwer gått för eder ifrån min ungbom allt intill denna dag.
3. Si, här är jag: swarer mig inför HERran och Hans smorda, om jag någons mans oxe eller åsna tagit hafwer? Om jag hafwer någon gjort öfwerwåld och orätt? Om jag någon undertryckt hafwer? Om jag af någon mans hand hafwer tagit gåfwor och hållit det hemligen? Så will jag gifwa eder det igen.* *Apg. 20: 33.
Då nu en konung blifwit tillsatt, afsade sig Samuel högtidligen inför det församlade folket sitt domareembete, och uppmanade hela menigheten att gifwa tillkänna, om någon hade något emot honom, på det han måtte kunna i frid med alla skiljas ifrån werlden. Han nämnde sönerna och wille dermed säga, att om de woro straffbara, så woro de nu i folkets och konungens händer. Samuel war angelägen om att hans rättfärdighet skulle wara allmänt erkänd, på det hwarken då eller framdeles någon skulle kunna säga, att han med en felaktig förwaltning gifwit folket anledning att önska sig en konung. Äfwen till Herrans ära och Saul till exempel och föredöme önskade Samuel, att hans redliga embetsförwaltning skulle blifwa erkänd. Hwar och en som söker Guds rike, är en Herrans tjenare och måste derföre wara rädd om sin ära, icke för sin skull, utan för Herrans skull, att det heliga namnet icke må blifwa wanäradt. — 'Och hållit det hemligen. grt.: och för hans skull skylt mina ögon, det är, förhållit ögonen för den skyldiges brottslighet.
4. De sade: Du hafwer intet öfwerwåld eller orätt gjort oss, ej heller någon undertryckt; ej heller af någon mans hand något tagit.
5. Han sade till dem: HERren och Hans smorde ware wittnen emot eder i dag, att I intet hafwen funnit i min hand. De sade: Ja, ware wittnen.
_516.jpg&oldid=343473){kind=link}