| Philisteernas härjning. | 1 Samuels Bok. | Cap. 13. | 509 |
Israel luktade illa för de philisteer, d. ä.: Israels folk war i sina fienders ögon föraktligt och förhatligt. Saul begaf sig till Gilgal efter Samuels befallning, cap. 10: 8. Der skulle nu folket möta både sin konung och Herrans prophet, och beredas till befrielsekriget.
5. Då församlade sig de Philisteer till att strida med Israel, trettio tusen wagnar, sex tusen resenärer, och eljest folk så mycket som sanden i hafsstranden; och de drogo upp och lägrade sig i Michmas östan för BethAven.
Med trettiotusen wagnar menas trettiotusen stridsmän på wagnar, tio på hwar wagn. Äfwen samlade sig andra hedningar för att hjelpa Philisteerna, ty de trodde, att Israels konungawälde skulle för dem alla blifwa farligt.
6. Då de män af Israel sågo, att de i nöd woro, ty folket war förskräckt, krupo de uti kulor och klyftor och klippor och i hål och i gropar.
7. Och de Ebreer drogo öfwer Jordan in uti Gads land och Gileads; men Saul war ännu i Gilgal, och allt folket, som följde honom, wardt förtwifladt.
En del af Israels män gömde sig, och andra drogo öfwer Jordan för att undfly faran.
8. Då förbidde han i sju dagar, den tiden som Samuel förelagt hade:* och efter Samuel icke kom till Gilgal, skingrade sig folket ifrån honom. *1 Sam. 10: 8.
Saul wäntade på Samuel till sjunde dagen, men icke till sjunde dagens slut, som han efter Samuels befallning hade warit pligtig att göra. Samuel dröjde med flit inpå sjunde dagen, för att pröfwa Sauls lydnad och folkets förtröstan på Gud; ty lydnad för Herrans ord och förtröstan på Hans hjelp woro segrens nödwändiga wilkor.
9. Då sade Saul: Bärer mig hit bränneoffer och tackoffer: och han offrade bränneoffer.
Med detta egenmäktiga offrande, hwartill Saul icke war berättigad, bewisade han, att tro och lydnad och tålamod och ödmjukhet fattades honom.
10. Och som han hade fullkomnat brännoffret, si, då kom Samuel; då gick Saul ut emot honom till att helsa honom.
11. Men Samuel sade: Hwad hafwer du gjort? Saul swarade: Jag såg att folket förskingrade sig ifrån mig, och du kom icke i rätt tid, och de Philisteer woro församlade i Michmas;
12. Då sade jag: Nu komma de Philisteer hit neder till mig i Gilgal, och jag hafwer icke bedit HERrans ansigte: då wågade jag det, och offrade bränneoffer.
13. Men Samuel sade till Saul: Du hafwer gjort dårligen och icke hållit HERrans din Guds bud, som Hon dig budit hafwer: ty HERren hade stadfäst ditt rike öfwer Israel till ewig tid.
Till ewig tid, d. ä.: mycket lång tid. Nu blef deremot Sauls regeringstid för hans olydnads skull mycket förkortad, och uppfyllelsen af Herrans löfte i 1 Mos. 49: 8, 10; 5 Mos. 33: 7 blef påskyndad.
14. Men nu skall ditt rike icke blifwa skändande: HERren hafwer sökt sig en man* efter sitt hjerta, honom hafwer HERren budit att wara en förste öfwer Hans folk; ty du hafwer icke hållit HERrans bud. *Ps. 89: 20, 21. Apg. 13: 22.
Genom sin olydnad och sitt egenmäktiga företag hade Saul bewisat, att han icke war en man efter Guds hjerta och att han derföre icke heller kunde regera wäl och göra folket lyckligt. Det war detta, som Herren genom den till utseendet hårda pröfningen wille gifwa Saul tillfälle att ådagalägga. Så blifwer hwar och en menniska och i synnerhet hwar och en, som har af Herran fått något wigtigt kall, på ett eller annat sätt satt på prof, så att uppförandet nödwändigt wisar antingen man är i sin kallelse trogen eller icke. Men ännu förkunnar icke Samuel bestämdt, huru snart riket skulle tagas från Saul; ännu lemnades honom tid till besinning och bättring.
15. Och Samuel stod upp och gick ifrån Gilgal upp till Gibea BenJamins. Men Saul täljde det folk, som när honom war, wid sex hundrade män.* *1 Sam. 14: 2.
16. Och Saul med hans son Jonathan och det folk, som när honom war, blefwo uppå BenJamins hög: men de Philisteer hade lägrat sig i Michmas.
Benjamins hög, detsamma som Gibea Benjamins. De följde Samuel dit och blefwo der.
17. Och utur de Philisteers läger drogo tre hopar till att förhärja landet: den ene wände sig in på den wägen till Ophra uti Suals land;
18. Den andre wände sig in på den wägen till BethHoron; den tredje wände sig på den wägen, som drager åt den dalen Zeboim wid öknen.
Ophra låg i nordost och BethHoron nordwest från Michmas. Dalen Zeboim war den dal, genom hwilken bäcken Kidron utflyter i Döda hafwet, och öknen war Juda öken i sydost.
19. Och ingen smed wardt funnen i
_519.jpg&oldid=343476){kind=link}