| Amalek slagen. | 1 Samuels Bok. | Cap. 14, 15. | 513 |
Här omtalas blott de söner, som woro fullwäxta. Isboseth och andra söner (2 Sam. 3: 7) nämnas icke.
50. Och Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaaz dotter; och hans härhöfwitsman hette Abner, Ners son, Sauls faderbroders.
51. Men Kis war Sauls fader, och Ner, Abners fader, war Abiels son.* *1 Sam. 9: 1.
52. Och ett mäktigt örlig war emot de Philisteer, så länge Saul lefde: och hwar Saul såg en duglig och stridsam man, den tog han till sig.
15. Capitel.
Amalek slagen. Agag skonad. Saul förkastad. Agag styckad.Men Samuel sade till Saul: HERren sände mig, att jag skulle smörja dig till konung öfwer Hans folk Israel; så hör nu rösten af HERrans ord.
2. Så säger HERren Zebaoth: Jag hafwer tänkt uppå hwad Amalek gjorde Israel, och huru han låg i wägen för honom, då han drog utur Egypten.* *2 Mos. 17: 8. 4 Mos. 24: 20. 5 Mos. 25: 17, 18.
På wandringen genom öknen hade Amalekiterna på röfwarewis öfwerfallit Israels folk, fastän de hade tillräcklig kunskap om de stora under, hwarmed Gud hade utfört sitt folk utur Egypten. Således hade Amalekiterna trotsat Israels Gud och stridt emot Honom. Och samma fiendtliga sinne herrskade ännu ibland Amaleks folk. Derföre wille Gud, att de nu skulle hemsökas och deras gamla öfwerträdelse straffas, tillika med deras sednare synder, 5 Mos. 5: 9. Nu war detta folks syndamått fyldt, nu war den ewiga rättfärdighetens hemsökelsestund kommen.
3. Så drag nu åstad, och slå de Amalekiter, och gif dem till spillo med allt det de hafwa: skona dem icke, utan dräp både man och qwinna, barn och dem som dia, fä och får, kamel och åsna.
4. Saul lät detta komma för folket, och täljde dem i Telaim, tuhundra tusen fotfolk och tio tusen män af Juda.
5. Och då Saul kom till de Amalekiters stad, satte han ett bakhåll wid bäcken:
6. Och lät säga de Keniter*: Går edra färde, och gifwer eder ifrån de Amalekiter, att jag icke utrotat eder med dem; förty I gjorden barmhertighet med alla Israels barn, då de drogo utur Egypten,† Alltså gåfwo de Keniter sig ifrån de Amalekiter. *4 Mos. 24: 21. Dom. 1: 16; cap. 4: 11. †4 Mos. 10: 29.
Den på en gång rättfärdige och barmhertige Guden uppenbarade äfwen wid detta tillfälle sin hulda omwårdnad om de menniskor, som ännu icke woro mogna till det utrotande straffet. Han warnade Keniterna och de läto warna sig. På Amalekiterna blef fädernas missgerning in på barnen straffad, tillika med deras efterkommandes egna öfwerträdelser; men Herren gjorde barmhertighet med Keniterna, emedan deras fäder hade gjort barmhertighet mot Israel på wandringen genom öknen, 2 Mos. 18: 9, 10, 19. 4 Mos. 10: 29, 31. Det synes, att en del af Keniterna bodde ibland Amalekiterna. En del af dem bodde ibland Israel. Dom. 1: 16; cap. 4: 11.
7. Då slog Saul de Amalekiter allt ifrån Hevila intill Sur, som ligget för Egypten;
Från Arabiens ena gräns till den andra.
8. Och grep Agag,* de Amalekiters konung, lefwande; och allt folket gaf han till spillo med swärdsegg. *4 Mos. 24: 7.
Alla Amalekiter, som woro med Agag, blefwo utrotade, men en del af detta folk blef qwar intill sednare tider, cap. 30: 1, 2.
9. Men Saul och folket skonade Agag, och hwad goda får och fä war och wäl fett och lam och allt, det godt war, och wille icke låta det till spillo; men det som slemt war och icke dugde, det läto de till spillo.
Genom den egennyttiga öfwerträdelsen af Herrans lag uppenbarade Saul ännu tydligare än förut sin olydnad mot Herran. Hade nu Herren låtit dessa grofwa öfwerträdelser af den förste konungen i Israel blifwa ostraffade, så hade snart hela folket blifwit smittadt af samma fräcka olydnad.
10. Då skedde HERrans ord till Samuel, och sade:
11. Mig ångrar,* att jag hafwer gjort Saul till konung; ty han hafwer wändt sig ifrån mig, och icke fullkomnat mina ord. Deröfwer wardt Samuel wred, och ropade till HERran den hela natten. *1 Mos. 6: 6, 7.
Ordet ånger hos Herran innebär här, att Sauls ätt skulle förkastas från konungathronen. Se 1 Mos. 6: 6. Samuels ropande war syndabekännelse och bön för både konung och folk. Hans wrede war kärlekens heliga nit. Hans hjerta fortfor att brinna af kärlek till den affällige Saul. Men Samuels starka heliga kärlek war icke den ljumma swaga eftergifwenhet, som kan låta Guds tag öfwerträdas och Hans namn ohelgas, utan att sörja deröfwer och utan att kämpa för Hans ära.
12. Och Samuel stod bittida upp,
_523.jpg&oldid=343482){kind=link}