| Sauls olydnad. | 1 Samuels Bok. | Cap. 15, 16. | 515 |
jag fruktade folket, och hörde deras röst.
25. Och nu förlåt mig den synden, och wänd tillbaka med mig, att jag må tillbedja HERran.
26. Samuel sade till Saul: Jag wänder icke om med dig; ty du hafwer förkastat HERrans ord, och HERren hafwer ock förkastat dig, att du icke skall wara konung öfwer Israel.* *1 Sam. 16: 1.
27. Och som Samuel wände sig om till att gå sina färde, fattade han honom i hans kjortels flik, och hon refs sönder.
28. Då sade Samuel till honom: HERren hafwer i denna dag rifwit Israels konungarike ifrån dig, och gifwit din nästa, den bättre är än du.* *1 Sam. 28: 17.
Sauls yttrade ånger war blott räddhåga och rörelse för ögonblicket, men ingen sinnesändring och bättring. Sin konungamakt wille han gerna behålla, och försökte med makt att qwarhålla Samuel och förmå honom att återtaga den fällda domen, men mantelfliken gick sönder och Saul fick deruti ett tecken, som wisade, huru hans dom skulle fullbordas. Ännu wisste icke Samuel, hwilken skulle blifwa konung i Sauls ställe.
29. Ljuger icke heller hjelten i Israel, eller låter sig ångra; ty Han är ingen menniska, att Han sig något ångra låter.* *4 Mos. 23: 19. Ps. 33: 4.
Hjelten i Israel, grt.: Israels ewighet, Israels oföränderlige och trofaste Gud kan icke förändra sina ord, såsom en menniska. ”Derföre skall man intet ändra eller bättra Hans ord; ty det låter intet ändra sig.” L. Herrans ord ar alltid oföränderligt. Men i afseende på tillämpningen af ett förkunnadt straff låter Herren af sin stora barmhertighet för enfödde Sonens skull beweka sig att afwända straffet, då menniskan med botfärdigt hjerta åkallar honom. Ett sådant afwändande af det hotade syndastraffet uttrycker stundom på det sätt, att Herren säges ångra det. Hörer Herrans eder Guds röst, så skall ock Herren låta sig ångra det onda, som Han emot eder talat hafwer, Jer. 26: 13. Jer. 18: 8. Joel 2: 13.
30. Men han sade: Jag hafwer syndat; så gör mig dock nu den äran inför de äldsta af mitt folk och för Israel, och wänd om med mig, att jag må tillbedja HERran din Gud.
Wi böra märka, att Saul icke wågar saga Herran min Gud, utan säger till Samuel: Herran din Gud. Genom sin otro och synd war han skild ifrån Gud, Gud war icke hans Gud, och detta war grunden till hans olycka.
31. Så wände då Samuel om, och följde Saul, så att Saul tillbad HERran.
Samuel lät beweka sig att följa Saul, på de folket måtte förblifwa i stillhet och ordning; han lät icke afskräcka sig härifrån genom den tanken, att han kunde synas inför folket såsom gillade han Sauls syndiga förhållande. Så måste Herrans, tjenare stundom för fridens och ordningens skull göra det, som för deras hjertan är pinsamt.
32. Och Samuel sade: Låt komma fram för mig Agag, de Amalekiters konung. Och Agag gick dristeligen fram till honom. Och Agag sade: Alltså måste man fördrifwa dödens bitterhet.
Agag wisar nu sitt hjertas högmod på det sätt, att han med fräck och glad uppsyn trotsar döden. Men att en hednisk hjelte med stolthet gick döden till mötes war mindre bedröfligt, än att många, som kallas christna, skiljas från werlden med detta stolta hedniska sinne, och qwäfwa samwetets röst, till dess ögat brister.
33. Samuel sade: Såsom ditt swärd hafwer gjort qwinnor barnlösa, så skall ock din moder blifwa barnlös ibland qwinnor. Så högg Samuel Agag i stycken inför HERran i Gilgal.
Mot Agag werkställdes nu högtidligen och såsom i Herrans närwaro en wedergällningsdom för allt det onda, som han och hans folk hade gjort emot Israel.
34. Och Samuel gick bort till Ramath; men Saul drog upp till sitt hus i Gibea Sauls.
35. Och Samuel såg Saul intet mer, intill dess han blef död: dock likwäl sörjde Samuel för Sauls skull, att HERren hade ångrat sig, att Han hade gjort honom till konung öfwer Israel.
Samuels ömhet och kärlek till Saul wisade sig uti denna sorg; och hans tro på Herrans ord och fullkomliga öfwerlåtenhet åt Hans styrelse wisor sig deruti, att han aldrig tog något steg för att förkorta Sauls regeringstid eller minska hans anseende hos folket, äfwen detta är en wigtig lärdom för christna; de måste lemna hwarje sådan sak i Herrans hand.
16. Capitel.
David smord. Saul qwald.Och HERren sade till Samuel: Huru länge will du sörja för Sauls skull, den jag förkastat hafwer, så att han icke skall wara konung öfwer Israel?* Uppfyll ditt horn med olja, och gack åstad: Jag will sända dig till den Bethlehemiten Isai; förty af hans söner† hafwer jag försett mig en konung. *1 Sam. 15: 26. Apg. 13: 22. †1 Sam. 17: 12.
Herren är den, som sätter konungar af och
_525.jpg&oldid=343485){kind=link}