| 540 | David hos Achis. | 1 Samuels Bok. | Cap. 29, 30. |
David gick efterst med sina män när Achis.
3. Då sade de Philisteers förstar: Hwad skola dessa Ebreer. Achis sade till dem: Är icke det David, Sauls tjenare, Israels konungs, den nu när mig warit hafwer år och dag;* och jag hafwer intet funnit med honom ifrån den tiden han föll intill mig? *1 Sam. 27: 7.
4. Men de Philisteers förstar wordo wrede på honom, och sade till honom: Låt den mannen wända om och blifwa i sitt rum, der du hafwer satt honom, att han icke drager neder med oss i striden, och warder wår fiende i striden; ty i hwad kunde han bättre blidka sin herre, än med dessa männernas hufwud?* *1 Chrön. 12: 19.
5. Är icke han den David, om hwilken de sjöngo i dansen: Saul slog tusen, men David slog tio tusen?* *1 Sam. 18: 7; cap. 21: 11.
6. Då kallade Achis David och sade till honom: Så wisst som HERren lefwer, jag håller dig för en redlig man; och din utgång och ingång med mig i hären behagar mig wäl, och hafwer intet argt sport af dig ifrån den tiden du kom till mig intill nu; men du behagat icke förstarna.
7. Sa wänd nu om, och gack med frid, på det du icke skall förtörna de Philisteers förstar.
Så styrde nu Herren, att David blef frälst från det stora trångmål, hwaruti han war, så att han icke behöfde, för att rädda sitt lif, föra wapen mot sitt eget folk.
8. David sade: Hwad hafwer jag gjort? Och hwad hafwer du sport af din tjenare, ifrån den tid jag hafwer warit när dig, intill nu, att jag icke skall komma och strida emot min herre konungens fiender?
Äfwen af dessa ord finna wi, att Davids hjerta icke war i ett godt tillstånd under wistelsen bland Philisteerna. Hans swåra belägenhet och den hedniska omgifningen werkade ganska skadligt på hans själs tillstånd.
9. Achis swarade och sade till David: Jag wet wäl, att du är täck för mina ögon såsom en Guds Engel; men de Philisteers förstar hafwa sagt: Låt honom icke draga upp med oss i striden.
Achis synes genom umgänget med David hafwa fått någon kunskap om den sanne Guden.
10. Så war nu i morgon bittida uppe och din herres tjenare, som med dig komne äro: och när I äten i morgon bittida uppståndne, och ljust är, så går eder wäg.
11. Så war då David och hans män bittida uppe, att de skulle om morgonen färdas, och kommo uti de Philisteers land igen: men de Philisteer drogo upp till Jisreel.
30. Capitel.
Ziklag sköfladt, frälst. Rofwet deladt.Då nu David på tredje dagen kom till Ziklag med sina män, woro de Amalekiter det infallne söderut och till Ziklag; och hade slagit Ziklag och uppbränt med eld;
2. Och hade bortfört qwinnorna dädan, både små och stora; men de hade ingen slagit ihjäl, utan drifwit dem bort, och woro sin wäg.
Amalekiterna ämnade sannolikt att sälja fångarne såsom slafwar.
3. Då nu David med sina män kom till staden och såg, att han war uppbränd med eld, och deras hustrur, söner och döttrar fångne:
4. Hof David och folket, som med honom war, deras röst upp och greto, till dess de icke mer gråta kunde.
5. Ty Davids twå hustrur woro ock fångna, Ahinoam den Jisreelitiskan, och Abigail, Nabals hustru, den Carmelitens.
6. Och David war storligen bedröfwad: ty folket wille stena honom; ty hela folkets själ war bedröfwad, hwar och en öfwer sina söner och döttrar. Men David stärkte sig i HERran sin Gud;
I sin stora nöd tog David åter sin tillflykt till Herran sin Gud.
7. Och sade till presten AbJathar, Ahimelechs son: Bär mig fram lifkjorteln.* Och då AbJathar hade burit fram lifkjorteln. *1 Sam. 23: 9.
8. Frågade David HERran. och sade: Skall jag jaga efter krigsfolket? Och skall jag få dem fatt? Hon sade: Jaga efter dem; du skall få dem fatt, och undsätta rofwet.
David wille icke företaga något emot Herrans wilja, och Herrans swar gaf honom kraft och frimodighet till striden.
_550.jpg&oldid=343514){kind=link}