| 542 | Saul dör. | 1 Samuels Bok. | Cap. 30, 31. |
31. Dem i Hebron. och allestädes der David wandrat hade med sina män.
David bewisade sin tacksamhet mot dem, som bewisat honom wänskap och trohet. Så war nu Herren med sin nödställda tjenare och förlossade honom och hans hus utur fiendernas händer.
31. Capitel.
Saul fallen, hängd, begrafwen.Så stridde nu de Philisteer emot Israel: och Israels män flydde för de Philisteer, och föllo slagne på det berget Gilboa.* *1 Chrön. 19: 1.
Från Jisreel, der striden började, flydde Israels här upp på Gilboa berg, men blefwo af Philisteerna förföljda, och en stor mängd dödade.
2. Och de Philisteer föllo hardt in på Saul och hans söner, och slogo Jonathan och Abinadab och Malchisua, Sauls söner.
3. Och striden wardt hård emot Saul, och skyttarne drabbade på honom med bågarna; och han wardt illa sårad af skyttarna.
Grt.: Han bäfwade storligen för bågskyttarne: han såg ingen räddning för sig.
4. Då sade Saul till sin wapendragare: Drag ditt swärd ut, och sting mig igenom dermed, att desse oomskurne icke komma och stinga mig igenom, och drifwa gabberi med mig. Men hans wapendragare wille icke; ty han fruktade sig storligen. Så tog Saul swärdet, och föll deruppå.
Sauls enda omsorg war nu, huru han skulle kunna undwika skammen att blifwa dödad af Philisteerna. På Gud tänkte han icke, på sin själ tänkte han icke, någon tanke på bättring och salighet fann ingen ingång i hans arma mörka hjerta.
5. Då nu hans wapendragare såg, att Saul war död, föll han ock på sitt swärd, och blef död med honom.
Några mena, att denne wapendragare war Doeg (cap. 22: 18, 19), den förrädaren, hwilken nu i sådant fall fick lönen för sin illgerning. Så blef Saul för sitt förräderi emot Herran nu en sjelfmördare, såsom sedan Judas. Till alla sina andra synder lade han nu denna blodsskuld, som är en bland de onaturligaste och förskräckligaste af alla synder, emedan derigenom allt tillfälle till bättring och frälsning afskäres.
6. Så blef Saul död och tre hans söner och hans wapendragare och alla hans män tillhopa på den dagen.* *1 Chrön. 10: 6.
Alla hans män, d. ä.: de som woro qwar hos honom.
7. Då nu Israels män, som woro på hinsidan wid dalen och på hinsidan Jordan, sågo, att Israels män woro flydde, och att Saul och hans söner woro döde, öfwergåfwo de städerna och flydde sammaledes: så kommo de Philisteer och bodde deruti.
På hinsidan wid dalen och på hinsidan Jordan, grt.: på sidan om Jordan, 5 Mos. 3: 20, 25, således icke på andra sedan Jordan, dit Philisteerna aldrig sträckt sitt wälde.
8. Den andra dagen kommo de Philisteer till att afkläda de slagna; och funno Saul och hans tre söner liggande på berget Gilboa:
9. Och höggo honom hans hufwud af, och drogo af honom hans wapen, och sände i de Philisteers land allt omkring till att förkunna det i deras gudars hus och ibland folket.* *1 Chrön. 10: 9.
Af 1 Chrön. 10: 10, synes, att de upphängde Sauls wapen och hufwud i Dagons tempel, för att sålunda ära afguden för den seger de wunnit.
10. Och lade hans harnesk i Astaroths* hus; men hans kropp hängde de uppå muren i Bethsan. *Dom. 2: 13.
Kroppen utan hufwud hängde de på muren. Så war Saul olycklig medan han lefde, fick en ömklig död och blef efter döden skymfad, emedan han öfwergifwit den trofaste Guden, som kan frälsa ur all nöd och från alla fiender.
11. Då de i Jabes och Gilead hörde, hwad de Philisteer hade gjort Saul;* *1 Chrön. 10: 11.
12. Reste sig upp alla de, som striddogse män woro, och gingo den hela natten, och togo Sauls och hans söners kroppar ned af muren i Bethsan, och förde dem till Jabes, och brände dem der upp:* *2 Sam. 2: 4; cap. 21: 12. 2 Chrön. 16: 14. Jer. 34: 5.
Att förbränna lik war aldrig i allmänt bruk i Israel, utan detta war ett undantag.
13. Och togo deras ben, och begrofwo dem under ett träd i Jabes; och fastade i sju dagar.* *1 Chrön. 10: 12.
Någon allmän sorg, såsom efter Samuel, nämnes icke. Hwad de i Jabes gjorde war en gärd af tacksamhet mot Saul, som i början af sin regering räddat dem ifrån Ammoniterna, cap. 11.
_552.jpg&oldid=343519){kind=link}