| Isboseth dräpen. | 2 Samuels Bok. | Cap. 4, 5. | 549 |
föll han och wardt halt; och han hette MephiBoseth. *2 Sam. 9: 3. †1 Sam. 29: 1, 11.
MephiBoseth war näst efter Isboseth Sauls enda arfwinge och kunde för sin ofärdighets skull icke blifwa konung; derföre måste nu regeringen tillfalla David, som redan till en del war erkänd såsom konung.
5. Så gingo nu Rimmons den Beerothitens söner Rechab och Baana bort, och kommo till Isboseths hus, då dagen war hetast; och han låg på sin säng om middagen och sof.
6. Och de kommo i huset till att hemta hwete; och stungo honom i buken, och rymde sin wäg.
7. Ty då de kommo i huset, låg han på sin säng i sin sängkammare, och de stungo honom ihjäl, och höggo honom hufwudet af, och togo hans hufwud och gingo bort den wägen på slättmarken i den hela natten.
8. Och buro Isboseths hufwud till David i Hebron, och sade till konungen: Se, der är Isboseths hufwud, Sauls sons, din fiendes, som stod efter din själ; HERren hafwer i dag hämnat min herre konungen på Saul och hans säd.
Någon orsak till detta nedriga mord angifwes icke, men troligt är, att dessa män hoppades att af David få en belöning för det de undanröjt hans medtäflare. De missräknade sig lika så mycket, som förut den Amalekiten, som sade, att han mördat Saul.
9. Då swarade David och sade till dem: Så wisst som HERren lefwer, som min själ utur all bedröfwelse frälst hafwer;
10. Den som mig bådade och sade: Saul är död, och mente att han war ett godt budskap, den tog jag fatt, och drap honom i Ziklag, den jag skulle tidendeslön gifwit;* *2 Sam. 1: 15.
Tidendeslön, lön för det i hans tanke goda budskapet.
11. Och desse ogudaktige männerna hafwa ihjälslagit en oskyldig man, uti hans hus på hans säng? Ja, skulle jag icke utkräfwa hans blod utur edra händer och taga eder utaf jorden?
Isboseth war en rättfärdig man, i jemförelse med dessa mördare, fastän han hade försyndat sig emot Herran och äfwen emot David, i det han lät göra sig till konung efter Saul, ehuru han wisste, att Herren hade lofwat riket åt David.
12. Och David böd sina unga män, och de slogo dem ihjäl, och höggo dem händer och fötter af och hängde dem wid dammen i Hebron; men Isboseths hufwud togo de, och begrofwo det i Abners graf i Hebron.* *2 Sam. 3: 32.
Med det stränga straffet wille David både wisa sin afsky för det stora brottet och tillika derigenom sätta ett warnande exempel för alla, som kunde komma i frestelse att begå en sådan illgerning.
5. Capitel.
David smord. Jebus wunnet. Hirams bud. Davids barn, seger.Och alla Israels slägter kommo till David i Hebron, och sade: Si, wi äro af ditt ben och ditt kött.
David war en Israelit, såsom i lagen till konungaembete fordrades, 5 Mos. 17: 15.
2. Dertill ock tillförene, när Saul war konung öfwer oss, förde du Israel ut och in; så hafwer nu HERren sagt dig:* Du skall wakta† mitt folk Israel, och skall wara en höfwitsman öfwer Israel. *1 Sam. 16: 13. 1 Chrön. 11: 1, 2. †2 Sam. 7: 7. Ps. 78: 71.
3. Och alla äldste i Israel kommo till konungen i Hebron; och konung David gjorde med dem ett förbund i Hebron för HERranom; och de smorde David till konung öfwer Israel.
Wakta, grt.: föda, sköta, wårda, såsom en herde hafwer wård om sin hjord. Så kommo nu Davids motståndare friwilligt och hyllade honom, bedjande att få wara under hans spira och trogna herdawård. Så styrde den mäktige och rättfärdige Guden, att riket kom i Davids händer, utan att han behöfde föra krig med sina motståndare i Israel och befläcka sina händer med sitt folks blod. Såsom riket småningom genom Herrans styrelse kom i Davids händer, efter många pröfningar och lidanden, så skall också Davids Son, wår himmelske konung, ändteligen blifwa hyllad och erkänd, ärad och tillbedd i hela sin församling, och Hans herrawälde skall sträcka sig intill werldens ändar, icke blott i allmaktens, utan i nådens rike, Ps. 2: 8. David war sitt folks herde; så är Jesus den gode herden, som gaf sitt lif för fåren, och som lofwat så styra, att det skall warda ett fårahus och en herde, Joh. 10: 11, 16. Detta war nu tredje gången David undfick den konungsliga smörjelsen.
4. Trettio år gammal war David, då han konung wardt, och regerade i fyratio år.
5. I Hebron regerade han i sju år och sex månader öfwer Juda;* men i Jerusalem regerade han i tre och trettio år öfwer hela Israel och Juda.† *1 Sam. 2: 11. †1 Kon. 2: 11. 1 Chrön. 3: 4.
_559.jpg&oldid=343539){kind=link}