| Ammons barn slagne. | 2 Samuels Bok. | Cap. 9, 10. | 557 |
12. Och MephiBoseth hade en liten son, som hette Micha; men allt det i Ziba hus bodde, det tjente MephiBoseth.
13. Och MephiBoseth bodde i Jerusalem: ty han åt dagligen wid konungens bord; och haltade på båda sina fötter.
'Och haltade, d. ä.: ehuru han haltade; konungen föraktade honom icke, fastän han war ofärdig. Så bewisade David sin kärlek på den siste af Sauls ätt.
10. Capitel.
Nahas död. Hanums gabberi. Ammon, Syrer slagne.Och det begaf sig derefter, att Ammons barns konung blef död, och hans son Hannu wardt konung i hans stad.* *1 Chrön. 19: 1.
2. Då sade David: Jag will göra barmhertighet på Hanun, Nahas son, såsom hans fader hafwer gjort barmhertighet med mig. Och sände bort, och lät genom sina tjenare hugswala honom öfwer hans fader. Och Davids tjenare kommo i Ammons barns land.
3. Då sade de öfwerste öfwer Ammons barn till sin herre Hanun: Menar du, att David hedrar din fader för dina ögon, att han hafwer sändt hugswalare till dig? Menar du icke, att han fördenskull hafwer sändt sina tjenare till dig, att han skall utspana och bespeja staden och förstöra honom?
4. Då tog Hanun Davids tjenare och lät raka dem halfwa skägget af; och skar halfwa kläderna af på dem allt intill bältet, och lät så gå dem.
Skäggets och klädernas afskärande war en swår skymf, hwarmed Hanun i sändebuden skymfade David och hans rike. Skäggets afskärande war emot lagen, 3 Mos. 19: 27. Ännu i dag pläga österländningar swärja wid sitt skägg, och man kan icke göra dem en större skymf än om man antastar deras skägg.
5. Då det war bådadt David, sände han emot dem; förty männerna woro ganska mycket skämde. Och konungen lät säga dem: Blifwer i Jericho, till dess edert skägg wäxer, och kommer så igen.
6. Då nu Ammons barn sågo, att de woro illa luktande* wordne för David, sände de bort och lejde sig de Syrer af Rehobs hus och de Syrer i Zoba, tjugutusen män fotfolk, och af konung Maacha tusen män, och af Istob tolftusen män. *1 Mos. 34: 30. 1 Chrön. 19: 6.
Rehobs hus, grt.: Beth Rehob, 4 Mos. 13: 25, war hufwudstaden uti ett landskap i Syrien.
7. Då David det hörde, sände han Joab med hela hären af krigsfolket.
Joab och hela de hjeltars här. David hade twå krigshärar. Den ena war en stående öfwad armé, som bestod både af Israeliter och främmande. Den andra war en större här af uppbådadt manskap af hela Israel, som sammankallades i högsta nödfall. Den förra hären är bet som här menas.
8. Och Ammons barn drogo ut, och skickade sig till strid ut för stadsporten; men de Syrer af Zoba, af Rehob, af Istob, och af Maacha woro allena i marken.* *1 Chrön. 19: 7.
Ammoniterna ställde sig i slagtordning wid sin hufwudstad Rabba, och de främmande trupperna woro uppställda på afstånd.
9. Då nu Joab såg, att striden war ställd på honom både bak och före, utwalde han utaf alla de unga män i Israel, och skickade sig emot de Syrer.
Joab såg nu, att han war inspärrad emellan twå krigshärar, och han blef derföre nödsakad att dela sin här, för att göra anfall åt twänne håll.
10. Och det andra folket lät han under sin broders hand Abisai, och han skickade sig emot Ammons barn;
11. Och sade: Om de Syrer warda mig för mäktige, så kom mig till hjelp: om Ammons barn warda dig öfwermäktige, så will jag komma dig till hjelp.
12. War wid god tröst, och låt oss stå fasta för wårt folk och för wår Guds städer; men HERren göre, hwad Honom täckes.
Joab war en af sin tids störste hjeltar, men han wågar ingenting företaga utan förtröstan på Gud, och bekänner öppet, att af Herrans styrelse beror seger och nederlag. Israels här war endast då mäktig och segerrik, när den kämpade under banéret af Israels Gud. Herren göre, hwad Honom täckes, uttrycker samma anda och öfwerlåtenhet i Herrans wilja, som äfwen innefattas i den bön wi hafwa lärt af Jesus sjelf: Ske din wilje.
13. Och Joab drog åstad med det folk, som när honom war, till att strida emot de Syrer; och de flydde för honom.
14. Och då Ammons barn sågo, att de Syrer flydde, flydde de ock för Abisai, och drogo in i staden: så wände Joab om ifrån Ammons barn och kom till Jerusalem.
15. Och då de Syrer sågo, att de
_567.jpg&oldid=343561){kind=link}