| 566 | Absalom återkommer. | 2 Samuels Bok. | Cap. 14, 15. |
konungen sagt hafwer; ty din tjenare Joab hafwer detta så bjudit mig; och han hafwer allt detta din tjenarinna ingifwit:
20. Att jag skulle så wända denna saken, det hafwer din tjenare Joab gjort; men min herre är wis såsom en Guds Engels wishet, så att han allt wet på jorden.
Så wända denna saken, d. ä. framställa saken genom denna liknelsen.
21. Då sade konungen till Joab: Si, jag hafwer detta gjort; så gack nu bort, och haf pilten Absalom hem igen.
22. Då föll Joab på sitt ansigte till jorden, och tillbad, och tackade konungen, och sade: I dag förmärker din tjenare, att jag hafwer funnit nåd för dina ögon, min herre konung, att konungen gör, hwad hans tjenare säger.
23. Så stod då Joab upp, och for till Gesur, och hade Absalom till Jerusalem.
24. Men konungen sade: Låt honom gå i sitt hus igen, och icke se mitt ansigte. Och så kom då Absalom igen i sitt hus, och såg icke konungens ansigte.
Si, jag hafwer detta gjort: jag hafwer låtit mig bewekas af dina böner genom qwinnan. David wisade ännu stränghet emot Absalom, för att förödmjuka honom och hos folket wäcka afsky för synden.
25. Och i hela Israel war icke en man så dägelig och så prislig som Absalom; ifrån hans fotabjelle upp till hans hjessa war ingen brist på honom;
Här war en arg själ i en skön kropp.
26. Och när han skar sitt hår af (det skedde gemenligen hwart år; ty det war honom för tungt, så att man måste det afskära), så wägde hans hufwudhår tuhundrade siklar, efter konungens wigt.
Man har uträknat, att denna wigt, skulle hafwa utgjort 6 skålpund 8 lod. Men detta är osäkert, ty man känner icke i hwad förhållande detta slags wigt, som kallas konungens sikel, stod till helgedomens sikel.
27. Och Absalom wordo födde tre söner* och en dotter, hon hette Thamar, och war en dägelig qwinna. *2 Sam. 18: 18.
28. Alltså blef Absalom i tu år i Jerusalem, att han konungens ansigte icke såg.
29. Och Absalom sände efter Joab, att han skulle sända honom till konungen; och han wille icke komma till honom. Han sände andra gången, likwäl wille han icke komma.
30. Då sade han till sina tjenare: Ser det stycket af Joabs åker bredwid min, och han hafwer der bjugg uppå; så går bort och sticker eld deruppå. Så stucko Absaloms tjenare eld på det stycket
31. Då stod Joab upp, och kom till Absalom i huset, och sade till honom: Hwi hafwa dina tjenare stuckit eld på mitt stycke?
32. Absalom sade till Joab: Si, jag sände efter dig, och lät säga dig: Kom till mig, att jag må sända dig till konungen och låta säga: Hwi kom jag ifrån Gesur? Det wore mig bättre, att jag ännu wore der: så låt mig nu få se konungens ansigte; är ock någon missgerning i mig, så dräp mig.
33. Och Joab gick in till konungen, och sade det honom; och han kallade Absalom, att han kom in till konungen; och han tillbad på sitt ansigte neder till jorden för konungen; och konungen kysste Absalom.
15. Capitel.
Absaloms uppror. David, Itthai, Arken fly. Husai möte.Och det begaf sig derefter, att Absalom beställde sig wagnar och resenärer, och femtio män, som hans drabanter woro.* *1 Kon. 1: 5.
Resenärer, grt.: hästar.
2. Och Absalom stod bittida upp om morgonen, och gick in på den wägen wid porten; och hwar någon hade ett ärende, så att han skulle komma till rätta för konungen, den kallade Absalom till sig, och sade: Utaf hwad stad är du? Då nu någon sade: Din tjenare är utaf en af Israels slägter,
3. Så sade Absalom till honom: Si, din sak är god och rätt; men du hafwer ingen, som dig förhörer af konungen.
4. Och Absalom sade: Ack, ho sätter mig till domare i landet, att hwar man måtte komma till mig, den någon sak och klagan hafwer, att jag måtte hjelpa honom till rätta?
5. Och när någon gick fram till honom till att tala med honom, så räckte han sin hand ut, och fick honom fatt, och kysste honom.
_576.jpg&oldid=343588){kind=link}