| Davids testamente. | 2 Samuels Bok. | Cap. 23. | 581 |
4. Såsom ljuset är om morgonen, då solen uppgår bittida utan moln; och af skenet efter regn wäxer gräs upp af jorden.* *Ps. 68: 10. Ps. 72: 6. Os. 6: 3.
Grt.: Och han är såsom ljus om morgonen, då solen går upp, en morgon utan moln, af glansen, af regnet uppgår grönska ur jorden. Här afmålas Israels tröst såsom rättfärdighetens sol uppgående öfwer werlden efter det Gamla Testamentets dunkla natt, Os. 6. Mal. 4: 2. Och icke blott i sin egen person är denna sol utan moln och dunkelhet, emedan Han är fullkomligt helig och utan synd, Es. 53: 9. Ebr. 4: 15; 7: 26, utan Han fördrifwer också syndens mörker och okunnighetens och bedröfwelsens moln ur de trognas hjertan. Såsom genom regnet från himmelen och solens ljus jorden grönskas om wåren, så uppstår ett nytt lif i menniskans hjerta, så snart denna sol derinne uppgår; det blifwer genom denna solwärme i Guds Andas ljus förwandladt till en örtagård, der Herren sjelf umgås med menniskan.
5. Ty ingenting är för Gudi såsom mitt hus; ty Han hafwer gjort ett ewigt förbund med mig, i alla måtto wisst och fast; ty det är all min salighet och all lust, att intet så wäxa skall.
Grt.: Ja, är icke mitt hus så för Gud? ty Han har med mig upprättat ett ewigt förbund, i allt stadfästadt och bewaradt. Ja, hela min frälsning och all min önskan — låter Han (dem) icke knoppas? I andanom såg David den utlofwade ättlingen från himmelen såsom en telning af sin stam uppskjuta, i hwilken förbundet skulle för ewigt stå fast, Zach. 3: 8. Es. 11: 1.
6. Men den ogudaktige Belial* skall warda alldeles utrotad såsom törne, så att man intet behåller deraf. *2 Sam. 16: 7.
Grt.: Men Belial, — såsom bortkastade törnen blifwa de alle. Man fattar dem icke med handen. Här förstås med Belial alla orättfärdighetens tjenare, alla som äro barn af lögnens fader. David ser i Guds Andas ljus, huru Guds rikes fiender slutligen skola blifwa förkastade, uppryckte och bortkastade utur Herrans wingård, såsom törne och tistel, som under sommaren uppvuxit, i sinom tid uppryckas och bortkastas, och sedan icke med händer widröras. Så skall ändtligen all gemenskap mellan Christi rike och ormens säd upphöra.
7. Och om någon antastar dem, skola de med jern och spets platt förderfwa dem; och man skall uppbränna dem med eld i deras rum.
Grt.: Och den, som rörer dem, bewäpnar sig med jern och spjut, och i eld blifwa de på stället uppbrända. Med oemotståndliga wapen blifwa Christi fiender slagna och Hans wredes eld skall förtära dem, Ps. 2: 9, 12.
Detta war Davids swanesång, en herrlig segersång, en prophetia, som ännu icke är fulländad i Christi rike i allmänhet, men som enskildt går i fullbordan på hwarje trogen själ, som segrande utgår ur striden och får ingå i härligheten. Och efter den allmänna segern sjunges allmän segersång, Es. 63. Ps. 97 och 98.
8. Desse äro namnen af Davids hjeltar:* Jasabeam, Hachmoni son, den ypperste ibland tre; hwilken upphof sin spets, och slog ihjäl åttahundrade i en resa. *1 Chrön. 11: 10.
Grt.: Dessa äro namnen på Davids hjeltar, JosebBassebeth Tachmonitern, höfwitsmännernas öfwerste; o. s. w.
9. Näst honom war Eleazar, Dodi son, Ahohi sons, ibland de tre hjeltar med David, då de förhädde de Philisteer, och woro der församlade till strid, och Israels män drogo upp.
10. Då stod han och slog de Philisteer, till dess hans hand dufnade trött af swärdet. Och HERren gaf en stor salighet på den tiden, så att folket wände om igen efter honom till att röfwa.
Grt: Han stod upp och slog Philisteerna, till dess hans hand blef trött och hans hand fastnade wid swärdet, och Herren gaf en stor seger på den dagen, så att folket, (som börjat fly) wände om till honom för att deltaga i bytet.
11. Efter honom war Samma, Age son, den Hararitens. Då de Philisteer församlade sig i en rota, och der war en åker full med lins, och folket flydde för de Philisteer.
12. Då trädde han midt uppå den åkern och undsatte honom, och slog de Philisteer; och HERren gaf en stor salighet.
Salighet betyder här: seger, frälsning från fienderna.
13. Och dessa tre ypperste ibland trettio kommo neder i anden till David uti kulan Adullam;* och de Philisteers rote låg i Rephaims dal.† *1 Sam. 22: 1. †2 Sam. 5: 18.
Anden, d. ä. skördetiden.
14. Men David war på den tiden på borgen; och de Philisteers folk låg i BethLehem.
15. Och David wardt lysten, och sade: Ho will hemta mig dricka af det watten i BethLehems brunn under porten?
16. Då föllo de tre hjeltar in uti de Philisteers läger, och hemtade watten utur brunnen i BethLehem under porten, och buro det till David; men han wille icke dricka det, utan utgöt det HERranom;
_591.jpg&oldid=343629){kind=link}