| David låter räkna folket. | 2 Samuels Bok. | Cap. 24. | 583 |
Pharao blef genom Herrans ord och underwerk warnad och kallad till bättring, men då han icke wille detta, beredde han sig sjelf sitt straff. Judas blef af Herren Jesus warnad, men då han icke lät warna sig, blef han af Guds Anda öfwergifwen, och den onde anden for in i honom, Joh. 13: 27, och förde honom sedan efter sin wilja.
Hwarföre skulle det wara en så stor synd att räkna folket, då man wet, att folket blef räknadt twå gånger i öknen, utan att dermed någon synd blef begången? I många företag är det afsigten och ändamålet, som afgör, huruwida de äro goda eller syndiga. I öknen war ändamålet godt, derföre war räknandet godt, alldenstund det i sig sjelf war oskyldigt. Davids ändamål war stridande mot Guds wilja och mot Hans inrättning i Israel, derföre war räknandet syndigt. Härwid måste wi i allmänhet noga märka, att ett godt ändamål aldrig kan göra någon gerning god eller tillåten, som i sig sjelf är syndig; ty det syndiga är och förblifwer synd, om än ändamålet wore aldrig så godt. Men ett ondt, ett syndigt ändamål gör äfwen en sådan gerning syndig, som i sig sjelf är oskyldig eller till och med god, t. ex. om jag i en ond afsigt gifwer en almosa åt en fattig, så blifwer den goda gerningen syndig genom den onda afsigten. Så förhöll det sig med Davids företag att räkna folket; han wille göra Israel till ett stående krigsfolk, han wille hafwa en stark här, han wille sätta kött sig till arm, för att icke behöfwa frukta hedningarnas anfall utifrån, ej heller uppror i samhället, han wille hafwa en egen makt, och derföre i Israel införa en annan ordning än den Gud hade infört, han wille föra folket ifrån landtlifwets fredliga yrken in uti det oroliga krigiska lifwet, på ärelystna hedniska härförares wis, och detta war inför Herran en styggelse.
2. Och konungen sade till Joab sin härhöfwitsman: Far omkring i alla Israels slägter ifrån Dan intill BerSeba,* och räkna folket, att jag må weta, huru mycket det är.* *Dom. 20: 1. 2 Mos. 30: 12.
3. Joab sade till konungen: HERren din Gud föröke till detta folket, såsom det nu är, ännu hundrade resor så mycket, att min herre konungen må se lust deruppå: men hwad hafwer min herre konungen lust till detta ärendet?
Den krigiske Joab hade icke något ömt samwete, men äfwen han insåg, att Davids afsigt war stridande mot Herrans lag.
4. Men konungens ord måste gå före emot Joab och höfwitsmännerna öfwer hären. Alltså drog Joab ut, och höfwitsmännerna öfwer hären, ifrån konungen, att de skulle tälja Israels folk;
5. Och foro öfwer Jordan, och lägrade sig i Aroer, på högra sidan wid den staden, som ligger i Gads bäck och i Jaeser;* *5 Mos. 2: 36. Jos. 13: 16.
Länderna öster om Jordan ända till Euphrat tillhörde nu Davids rike, och det war derföre icke underligt att folkmängden war så stor. I Gads bäck och i Jaeser, Grt.: I Gads bäck (eller dal) mot Jaeser.
6. Och kommo till Gilead, och i nederlandet Hadsi; och kommo till DanJaan, och omkring Zidon.
7. Och kommo till den fasta staden Tyrus, och till alla de Heveers och Cananeers städer; och kommo ut söder på Juda till BerSeba;
8. Och drogo kring om hela landet. Och efter nio månader och tjugu dagar kommo de till Jerusalem igen.
De räknade icke Benjamin och Levi stammar, 1 Chrön. 21: 6.
9. Och Joab fick konungen summan af folket som taldt war; och det war i Israel åttahundrade sinom tusende starka män, som swärd utdrogo; och i Juda femhundrade sinom tusende män.* *1 Chrön. 21: 5; cap. 27: 24.
I Israel woro således 800,000 starka män, men i det hela 1,100,000 wapenföra, 1 Chrön. 21: 5, och i denna summa äro sannolikt de främmande inberäknade, 1 Chrön. 22: 2. Här är deremot antalet i Juda, nemligen 500,000, större än det som uppgifwes 1 Chrön. 22: 5, nemligen 470,000. I dessa 500,000 äro nemligen de 24,000 Israelitiska soldater och de 6,000 utlänningar inberäknade, som alltid stodo i Juda och månadtligen gjorde tjenst hos konungen, 1 Chrön. 27.
10. Och Davids hjerta slog honom, sedan folket taldt war. Och David sade till HERran: Jag hafwer swårligen syndat, att jag detta gjort hafwer; och nu HERre, tag bort din tjenares missgerning; ty jag hafwer gjort mycket dårligen.* *1 Chrön. 21: 8.
Davids samwete slog honom nu, sedan synden war begången. Han flydde till Herran med ånger och syndabekännelse och bön om förlåtelse, nåd och förskoning.
11. Och då David stod upp om morgonen, kom HERrans ord till propheten Gad,* Davids Siare,† och sade: *1 Sam. 22: 5; †cap. 9: 9.
12. Gack bort, och tala till David. Så säger HERren: Treggehanda ting sätter jag dig före; utwälj der ett af, det jag dig göra skall.
13. Gad kom till David och bådade honom, och sade till honom: Will du, att hård tid kommer i sju år i ditt land; eller att du i tre månader måste fly för dina fiender, och de förfölja dig? Eller att pestilentie blifwer i tre dagar i ditt
_593.jpg&oldid=343635){kind=link}