| Salomo warder konung. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 1. | 587 |
sannt som HERren lefwer, som min själ förlossat hafwer ut all nöd,
30. Jag will i dag göra, såsom jag dig wid HERran Israels Gud swurit hafwer, och sagt: Salomo din son skall wara konung efter mig, och han skall sitta på min stol för mig.
Riket war ännu icke något arfrike, utan ett walrike, der Gud sjelf walde konungen, och såsom Han förut hade utwalt Saul och David, så hade Han nu redan bestämt Salomo till konung, 1 Chrön. 28: 6.
31. Då böjde sig BathSeba med sitt anlete neder till jorden, och tillbad konungen, och sade: Lycka minom herra konung David i ewig tid.
32. Och konung David sade: Kaller mig presten Zadok och propheten Nathan och Benaja, Jojada son. Och då de kommo in för konungen,
33. Sade konungen till dem: Tager med eder eder herres tjenare, och sätter min son Salomo uppå min mula, och förer honom ned till Gihon.* *2 Chrön. 32: 30; cap. 33: 14.
Mula, d. ä. Mulåsna, hwarpå konungen plägade rida. Folket skulle deraf se, att David sjelf öfwerlemnat konungamakten åt Salomo. Gihon är en bäck och en dal wester om Jerusalem, och war det mest offentliga ställe, der utrymmet också war tillräckligt för en stor folkmängd att samla sig omkring Salomo, då han skulle smörjas till konung.
34. Och presten Zadok samt med propheten Nathan smörje honom der till konung öfwer Israel; och blåser med basuner, och säger: Lycka ske konung Salomo.
35. Och drager med honom upp, och kommer, så skall han sitta på min stol, och wara konung för mig: och jag will bjuda honom, att han skall wara en förste öfwer Israel och Juda.
36. Då swarade Benaja, Jojada son, konungen, och sade: Amen; det säge också HERren, min herre konungens Gud.
Amen, d. ä. ske alltså. Säger Gud amen till menniskans bön och företag, så är hon bönhörd, och hennes förehafwande lyckas wäl. Ett ord af Gud är detsamma som en Guds gerning. Ps. 33: 9.
37. Såsom HERren hafwer warit med min herre konungen, så ware Han ock med Salomo, att hans stol må större warda, än min herres konung Davids stol.
38. Då gingo presten Zadok och propheten Nathan och Benaja, Jojada son, och Crethi och Plethi* neder och satte Salomo på konung Davids mula, och förde honom till Gihon. *2 Sam. 8: 18.
39. Och presten Zadok tog oljehornet utur tabernaklet och smorde Salomo;* och de blåste med basuner, och allt folket sade: Lycka ske konung Salomo.† *1 Chrön. 29: 22. †1 Sam. 10: 24.
Detta tabernakel hade David låtit uppslå, till arkens förwarande, 2 Sam. 6: 17.
40. Och allt folket drog upp efter honom, och folket pipade med pipor, och war ganska gladt, så att det skall i marken utaf deras skri.
41. Och Adonia hörde det och alla de bjudne, som med honom woro, och de hade allaredan ätit; och då Joab hörde basunens ljud, sade han: Hwart will det skriet och bullret i staden?
Rogel, der Adonia offrade v. 9, var icke långt ifrån staden Jerusalem.
42. Som han ännu talade, si, då kom Jonathan, AbJathars prestens son; och Adonia sade: Kom här in, ty du är en duglig man, och bär god tidning.
43. Jonathan swarade och sade till Adonia: Ja, wår herre konung David hafwer gjort Salomo till konung,
44. Och hafwer sändt med honom presten Zadok och propheten Nathan och Benaja, Jojada son, och Chreti och Plethi; och de hafwa satt honom på konungens mula.
45. Och presten Zadok med propheten Nathan hafwer smort honom till konung i Gihon: och de äro uppdragne dädan med fröjd, så att staden sorlar; det är det skri, som I hört hafwen.
46. Dertill sitter Salomo på konungsstolen.
47. Och konungens tjenare hafwa ingångit till att wälsigna wår herre konung David; och hafwa sagt: Din Gud göre Salomo ett bättre namn, än ditt namn är, och göre hans stol större än din stol: och konungen hafwer tillbedit, der han låg på sängen.
48. Och konungen hafwer så sagt: Lofwad ware HERren Israels Gud, som i dag hafwer låtit en sitta på min stol, så att mina ögon det sett hafwa
49. Då wordo förskräckte och stodo upp alla de, som när Adonia bjudne woro, och gingo bort hwar och en sin wäg.
_597.jpg&oldid=343643){kind=link}