| 590 | Adonia och Joab dräpas. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 2, 3. |
Så säger konungen: Gack här ut. Han sade: Nej, här will jag dö. Och Benaja sade detta konungenom igen, och sade: Så hafwer Joab sagt, och så hafwer han swarat mig.
31. Konungen sade till honom: Gör såsom han sagt hafwer, och slå honom,* och begraf honom, att du ifrån mig och min faders hus tager det blod, som Joab oförskyldt utgjutit hafwer. *2 Mos. 21: 14.
32. Och HERren betale honom hans blod uppå hans hufwud, att han hafwer slagit twå män, de der redligare och bättre woro än han; och hafwer dräpit dem med swärd, så att min fader David deraf intet wisste, nemligen: Abner,* Ners son, den härhöfwitsmannen öfwer Israel och Amasa,† Jethers son, härhöfwitsman öfwer Juda; *2 Sam. 3: 27; †cap. 20: 10.
33. Så att deras blod må betaladt warda på Joabs hufwud och hans säds i ewig tid. Men David och hans säd, hans hus och hons stol hafwe frid af HERranom i ewig tid.
34. Och Benaja, Jojada son, gick upp, och slog honom, och drap honom; och han wardt begrafwen i sitt hus i öknen.
35. Och konungen satte Benaja, Jojada son, i hans stad öfwer hären; och Zadok presten satte konungen i AbJathar stad.* *1 Sam. 2: 35. 1 Chrön. 29: 22.
Nu kom således det öfwerstepresterliga embetet ifrån Ithamars ätt, i hwilken det war på Eli tid, tillbaka till Eleasars slägte, 1 Chrön. 24: 3. Hes. 44: 15. David hade redan låtit wiga Zadok till öfwersteprest, 1 Chrön. 29: 22.
36. Och konungen sände bort och lät kalla Simei, och sade till honom: Bygg dig ett hus i Jerusalem, och bo der; och gack icke ut dädan, antingen hit eller dit.
Konungen wille hafwa den förrädiske Simei under ögonen och widare pröfwa honom.
37. På hwilken dag du der utgår, och går öfwer den bäcken Kidron, så wet, att du skall döden dö; ditt blod ware på ditt hufwud.
38. Simei sade till konungen: Det är en god mening; såsom min herre konungen sagt hafwer, så skall din tjenare göra. Så bodde Simei i Jerusalem i lång tid.
39. Men det begaf sig efter tre år, att twå tjenare lupo ifrån Simei till Achis, Maacha son, konungen i Gath. Och Simei wardt sagdt: Si, dina tjenare äro i Gath.
40. Då stod Simei upp, och sadlade sin åsna, och drog åstad till Gath till Achis, att han skulle söka sina tjenare; och då han dit kom, förde han sina tjenare ifrån Gath.
41. Och det wardt sagdt Salomo, att Simei war faren af Jerusalem till Gath, och igenkommen.
42. Då ilande konungen bort, och lät kalla Simei, och sade till honom: Hafwer jag icke swurit dig wid HERran, och betygat dig, och sagt: På hwilken dag du fore ut antingen hit eller dit, att du då weta skulle, att du skulle döden dö? Och du sade till mig: Jag hafwer hört en god mening.
43. Hwi hafwer du då icke hållit dig efter HERrans ed och det bud, som jag dig budit hafwer?
44. Och konungen sade till Simei: Du wet allt det onda, som ditt hjerta med sig wet, som du min fader David gjort hafwer;* HERren hafwer betalat din ondska på ditt hufwud. *2 Sam. 16: 7.
45. Och konung Salomo är wälsignad, och Davids stol warder befäst för HErranom i ewig tid.
46. Och konungen böd Benaja, Jojada son: han gick ut, och slog honom, att han blef död. Och riket wardt befäst i Salomos hand.* *2 Chrön. 1: 1.
Genom de ogudaktigas bestraffning blef konungariket befästadt. Men Salomo straffade ingen annan än mördare och sådana brottslingar, som lagen twingade honom att straffa. Om strafflagens tillämpning på öfwerträdare försummas, så förslappas den sedliga kraften i landet, regering och lag förlora sitt anseende, och hela folket lider deraf.
3. Capitel.
Salomos gifte, nit, bön, wishet, egor, första dom.Och Salomo befryndade sig med Pharao, konungen i Egypten, och tog Pharaos dotter,* och förde henne till Davids stad, till dess han skulle fullbygga sitt hus och HERrans hus och muren omkring Jerusalem. *1 Kon. 7: 8; cap. 9: 24.
_600.jpg&oldid=343650){kind=link}