| 616 | Jerobeams död. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 14, 15. |
med sina fäder. Och hans son Nadab wardt konung i hans stad.
21. Så war nu Rehabeam, Salomos son, konung i Juda; ett och fyratio år gammal war Rehabeam, då han wardt konung; och regerade i sjutton år i Jerusalem, i den staden, som HERren utwalt hade utur alla Israels slägter, att han skulle sätta der sitt namn uti. Hans moder hette Naama, en Ammonitiska.* *2 Chrön. 12: 13.
Rehabeam war således icke ung till åldern, men ung till förståndet, 2 Chrön. 13: 7. Salomo måste således hafwa tagit Naama till hustru, innan han blef konung. Då åren uppgifwas, huru länge en konung regerat, så räknas både det första och det sista året såsom fulla år. Den föregående konungens sista är således efterträdarens första regeringsår, derföre måste wid sammanläggningar ett år af hwarjes regeringstid utelemnas, för att erhålla den rätta tidslängden af flere konungars regering.
22. Och Juda gjorde det ondt war för HERran, och retade honom mera än allt det deras fäder gjort hade, med deras synder som de gjorde.
23. Ty de byggde sig också höjder, stoder och lundar på alla höga backar och under alla gröna träd.
24. Och woro desslikes roffare i landet; och de gjorde alla hedningarnes styggelser, som HERren för Israels barn fördrifwit hade.
25. Men i femte konung Rehabeams år drog Sisak, konungen i Egypten, upp emot Jerusalem;* *2 Chrön. 12: 2.
Sisak, på Egyptiska Scheschonk.
26. Och tog ut de håfwor utur HERrans hus och utur konungshuset och allt det, som der tagas kunde; och tog alla gyldene sköldar, som Salomo hade göra låtit.* *1 Kon. 19: 16.
27. I hwilkas stad konung Rehabeam låt göra kopparsköldar, och befallte dem under de öfwersta drabanternas hand, som dörren waktade för konungshuset,
År 1828 fann en lärd fornforskare, Champollion, bland de upphöjda afbildningarne på de gamla qwarstående wäggarne efter den förstörda staden Thebe i Egypten, en afbildning af de konungar, som Sisak öfwerwunnit, och ibland dessa är en, som har ett judiskt ansigte, med ett tåg om halsen, hållande en stor sköld, på hwilken står skrifwet med Hieroglyf-skrift: Juda Konung. Det synes wara säkert, att dermed menas Rehabeam. Skölden synes syfta på de gyldene sköldar, som Sisak plundrande tog i Jerusalem. Rehabeam lät göra kopparsköldar i stället, och så war äfwen hans regeringstid en kopparålder i jemförelse med Salomos gyldene tid. Det är anmärkningswärdt, att bland alla upptäckter, som ända till denna dag blifwit gjorda, ingen ende strider emot den Heliga Skrift, men deremot har man från många håll genom allahanda upptäckter fått ljus och bekräftelse på många stycken af den Heliga Skrifts innehåll. Det är utom allt twifwel, att ju högre wetenskaperna stega, desto mera måste den Heliga Skrift blifwa förklarad och bekräftad; ty den ewiga sanningen ligger till grund för att sann wetenskap.
28. Och så ofta konungen gick in uti HERrans hus, buro drabanterna dem; och hade dem åter uti drabantkammaren igen.
29. Hwad nu mer af Rehabeam sägandes är, och allt det han gjort hafwer; si, det ät skrifwet i Juda konungars Chrönika.* *2 Chrön. 12: 15, [et]c.
30. Men emellan Rehabeam och Jerobeam war örlig, så länge de lefde.
Beständiga oenigheter och twister och en krigisk sinnesstämning herrskade nu fortfarande mellan Israels stammar, och all frid och trefnad war förswunnen.
31. Och Rehabeam afsomnade med sina fäder, och wardt begrafwen med sina fäder uti Davids stad: och hans moder hette Naama, en Ammonitiska. Och hans son Abiam wardt konung i hans stad.
15. Capitel.
Abiam, Asa, Josaphat, Juda konungar; Nadab, Baesa, Israels.På adertonde året konung Jerobeams, Nebats sons, wardt Abiam konung i Juda;* *2 Chrön. 13: 1.
2. Och regerade tre år i Jerusalem. Hans moder hette Maacha, Abisaloms dotter.* *2 Chrön. 13: 2.
Maacha war Absaloms dotterdotter.
3. Och han wandrade i alla sin faders synder, som han för honom gjort hade; och hans hjerta war icke rättinnigt till HERran hans Gud, såsom hans faders Davids hjerta.
Abiam war i yttre måtto stundom fromsint och aktade på renlärighet för sitt rikes bästa, men blott ytligt och med ett halft hjerta höll han sig till Herran.
4. Men för Davids skull gaf HERren hans Gud honom en lykta* i Jerusalem, så att Han uppwäckte hans son efter honom, och behöll honom i Jerusalem; *1 Kon. 11: 36.
_626.jpg&oldid=343720){kind=link}