| Micha propheterar. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 22. | 633 |
frågade, för att på det utlåtande, som de gåfwo, swara med wägran eller bifall. Med den himmelska hären förstås här icke blott ljusets andar, äfwen menniskornas fiende, som inblandar sig med såsom åklagare, se Job 1: 6. Och honom stå många falska andar till buds. Denne fiende är en lögnare och en mandråpare, han kallas lögnens fader, Joh. 8: 44. Då en menniska älskar lögnen och hatar sanningen, och alla warningar äro förgäfwes, så tillåter Herren, att den menniskan blir af lögnens ande ännu mera bedragen. Achab hade ofta och troget blifwit warnad genom den store propheten Elia och genom Micha, som ännu stod inför honom med ett sanningens wittnesbörd. Men då Achab icke wille lyda sanningen, utan i sin obotfärdighet mognade till sin undergång, så tillät den rättfärdige Guden, att Achab nu förfördes, att skynda till sin undergång, af samma willoandar, som förut förfört honom till att synda. Det är ganska wanligt i Herrans styrelse, att sjelfwa straffet står i sammanhang och förwandtskap med synden och dess orsak.
21. Då gick en ande ut, och steg fram för HERran,* och sade: Jag will komma honom i det sinnet, HERren sade till honom: Hwarmed? *Job 1: 6.
22. Han sade: Jag will utgå, och will wara en falsk ande uti alla hans propheters mun. Han sade: Du skall komma honom i det sinnet, och få framgång; gack åstad och gör alltså.
Märkom wäl: Herren gaf åt denne falske ande icke befallning, utan tillåtelse att utföra sitt onda uppsåt, och Achab fick just hwad han wille hafwa, bedrägliga swar af sina propheter. Du skall komma honom i det sinnet, d. ä.: det skall lyckas dig att bedraga honom.
23. Nu se, HERren hafwer gifwit en falsk ande uti alla dessa dina propheters mun; och HERren hafwer talat ondt öfwer dig.
Herren hafwer gifwit en falsk ande, d. ä.: Herren har tillåtit lögnens ande att genom alla dina propheter tala efter din önskan. Märkom här: På samma gång, som denna tillåtelse af Herren war gifwen, lät Herren Achab weta det, och warnade honom deremot; ännu hade Achab således kunnat förkasta lögnen och wälja sanningen, om han hade welat. I hwarje frestelse höres sanningens röst i samwetet, till dess den qwäfwes; såsom Micha sattes i fängelse, så sättes ofta samwetet i fängelse.
24. Då gick Zedekia fram, Chenaana son, och slog Micha wid kindbenet och sade: Huru? Hafwer då HERrans Ande öfwergifwit mig, och talat med dig?
Se, huru Zedekia wille handgripligen bewisa, att han war en sann prophet. Det är på samma sätt som falska propheter i alla tider genom wåldsamhet welat bewisa sin sak, så snart de hafwa wågat det. Hwarje affällig kyrka begagnar alltid wåld och förföljelse i stället för bewis.
25. Micha sade: Du skall få se det på den dagen, då du går utur den ena kammaren uti den andra, att du må förgömma dig.* *1 Kon. 20: 30.
26. Israels konung sade: Tag Micha, och låt honom blifwa när Amon, borgmästaren, och när Joas, konungens son.
27. Och säg: Detta säger konungen: Sätter denna i fängelse, och spiser honom med bedröfwelses bröd och watten, till dess jag kommer igen med frid.
Tydligare kunde icke Achab bewisa sitt hat emot sanningen än med denna wåldsamhet emot den man, som sagt honom sanningen.
28. Micha sade: Kommer du med frid igen, så hafwer icke HERren talat genom mig. Och sade: Hörer här uppå allt folk.
Micha war wiss på sin sak, han tog hela folket till wittne.
29. Alltså drog Israels konung och Josaphat, Juda konung, upp till Ramoth i Gilead.
30. Och Israels konung sade till Josaphat: Jag will förkläda mig och komma i striden; men du klädd i dina egna kläder. Israels konung förklädde sig, och drog i striden.* *2 Chrön. 18: 29.
På detta sätt sökte Israels konung genom falskhet och förklädning att undgå straffet. Han hade således ändå för den sanne prophetens ord en hemlig fruktan, som han blott ofullkomligt kunde dölja. Sannolikt tänkte han, att, om striden utföll illa, skulle Josaphat, som hade sin konungaprakt uppå, blifwa dödad i hans ställe; han war således förrädare mot sin wän och bundsförwandt.
31. Men konungen i Syrien böd sina öfwersta öfwer hans wagnar, som woro twå och trettio, och sade: I skolen icke strida antingen emot små eller stora; utan emot Israels konung allena.
32. Och då de öfwerste sågo Josaphats wagnar, mente de, att det hade warit Israels konung, och föllo till honom med striden; men Josaphat ropade.* *2 Chrön. 18: 31.
33. Då nu de öfwerste för wagnarna sågo, att det icke war Israels konung, wände de tillbaka igen ifrån honom.
34. Och en man bände sin båge hårdt, och sköt Israels konung*, emellan magen och lungorna. Och han sade till
_643.jpg&oldid=343755){kind=link}