Den andra Konunga-Boken.

Inledning.

Den andra Konunga-Boken är en fortsättning af den första och innehåller således en fortsatt berättelse om Juda och Israels riken och om dessa rikens konungar. Ända till det Israelitiska rikets undergång är historien om Juda och Israels rike gemensam, cap. 1–17. Israels rike med sina konungar fortfor i affall och fiendskap emot Israels Gud och Hans styrelse, oaktadt de wäldiga propheter och wäktare, som Herren sände (isynnerhet Elia och Elisa), och oaktadt de straffdomar, hwarmed Herren wille föra folket till bättring. All underwisning, alla warningar, hotelser och straffdomar woro förgäfwes, och derföre blef Israels rike steg för steg förstördt och stammarne bortförda i fångenskap af Assyriens konungar. — Juda rike med sina konungar mognade på samma sätt, fastän långsammare, till sin undergång. Ogudaktigheten och ondskan blef nemligen tid efter annan afbruten genom fromma konungar och öfwerste-prester och deras arbeten att införa ett bättre tillstånd i landet. Men äfwen desa försök werkade icke waraktigt, folket framrusade på förderfwets wäg, och ändteligen blef landet sköfladt, Jerusalem förstördt, det härliga templet uppbrändt, och folket bortfördt i fångenskap till Babylon af konung Nebukadnezar. Men äfwen denna förstörelse och fångenskap skedde icke på en gång, utan steg för steg, så att folket emellan de allt hårdare straffdomarne hade mellantider till besinning och bättring, och Herren sände dem kraftiga propheter, som under hela tiden dertill uppmanade. Davids hus fick både före och efter fångenskapen erfara Guds underbara och beskyddande nåd för Messias skull. Åt David hade löftet blifwit gifwit om en thronarfwinge, som skulle regera i rättfärdighet och göra sitt folk lyckligt i ett ewigt rike. Men ingen af Davdis efterträdare på thronen motswarade detta härliga löfte, derföre måste de fromma i landet alltid i tron och hoppet förbida en annan, och de upplystare insågo wäl, att en högre person än en timlig konung med prophetians löfte åsyftades. Juda rikes historia efter Israels rikes undergång innehålles i cap. 18–25. Boken omfattar en tid af omkring 320 år. Många prophetiors fullbordan berättas i denna wigtiga bok, som rätt åskådligt framställer Herrans mildhet, långmodighet och tillika rättfärdighet i sin styrelse. Just i de mörkaste tiderna sände Herren genom stora propheter det klaraste ljus. Esaia, Jeremia, Micha, Osea, Hesekiel och Daniel woro brinnande och skinande ljus, just på de tider, då ondskan och förderfwet war som aldrastörst.

1. Capitel.

Ahasia regering, krankhet, budskap, höfwitsmän, död. Joram konung.

Och de Moabiter föllo af ifrån Israel, då Achab död war.* *2 Kon. 3: 5.

Den ogudaktige Ahasia blef sannolikt förordnad till medkonung tre år före sin faders död, under det Assyriska kriget, på det ingen oreda måtte uppstå genom fadrens hastiga frånfälle, som i krig lätt kunde inträffa. Man war angelägen att förebygga inbördes krig och twist om kronan mellan flera prinsar, då flera funnos; ty riket war icke arfrike med den bestämda lag, att den förstfödde nödwändigt skulle wara thronarfwinge.

2. Och Ahasia föll genom gallren i sin sal i Samarien och wardt krank; och sände ut budskap, och sade till dem: Går bort, och fråger BaalSebub, den guden i Ekron, om jag skall wederfås af denna krankheten.

Det rum, som kallas sal, war i öfra wåningen. Taken på husen woro jemna samt omgifna med ett wärn, 5 Mos. 22: 8, och det brukas ännu i österlanden att under aftonens swalka uppehålla sig på taket, dit man uppstiger på en trappa ifrån huset, och äfwen denna trappa måste hafwa wärn eller galler. Ahasia lät icke fråga Herran om sin sjukdom, utan Philisteernas afgud BaalSebub, som betyder: Flugherre. I de warma österländerna finnas många slags flugor i förskräcklig mängd, och de utgöra en af menniskornas största plågor. Man åkallade Baal att afwända denna plåga, och gaf honom såsom äretitel namnet BaalSebub (Flugherre), se Matth. 10: 25. BaalSebul deremot betyder Inneboendets Herre, ty Baals ande troddes bo i dem, som woro besatta.

3. Man HERrans engel sade till Elia, den Thisbiten: Statt upp, och gack emot konungens budskap i Samarien, och säg till dem: Är nu ingen Gud i Israel, att I behöfwen gå bort och fråga BaalSebub, Ekrons gud?

4. Derföre, så säger HERren: Du skall icke komma utaf sängen, der du dig på lagt hafwer; utan skall döden dö. Och Elia gick sin wäg.

Genom en af de största propheter, som lefwat, lät HErren underwisa och warna den förblindade olycklige konungen ännu i hans sista