| 638 | Propheten Elisa. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 2. |
Ps. 68: 18. Apg. 1: 9, men inga brinnande hästar. Hos Elia skedde utan någon död den förwandling, som eljest sker genom död och uppståndelse. 1 Cor. 15: 50, 51. Han blef utan död iklädd oförgänglighet, så att det dödliga wardt uppswulget af lifwet. 2 Cor. 5: 2, 4. Så skola de trogna, som lefwa wid Jesu tillkommelse, blifwa genomstrålade af en så öfwerwäldigande lifskraft, att det förgängliga förswinner och de blifwa öfwerklädde med en härlig uppståndelses kropp, utan föregående död, och blifwa tillika med de uppståndne upptagne i skyn sin herre och Frälsare till mötes. 1 Thess. 4: 17. Både Enochs och Elias upptagande till himlen förebildade Jesu himmelsfärd i olika grad af härlighet. En gång får Herrans hela trogna församling uppstånden, förwandlad, förklarad och oförgänglig, hålla himmelsfärd med Honom.
12. Men Elia såg det och ropade: Min fader, min fader, Israels wagn och hans resenärer. Och såg honom icke mer; och han fattade sina kläder, och ref dem i twå stycken.
Wagnar och resenärer eller ryttare utgjorde Israels styrka och wärn i striden mot fienderna, men Elia underwisning, nit och kraft och bön hade warit ett starkare beskydd än alla murar, wagnar och härar. Det förekom Elisa, som om med prophetens bortgång allt skydd blifwit från Guds folk borttaget. — Klädernas sönderrifwande war det wanliga tecknet till djup sorg.
13. Och tog upp Elia mantel, som ifrån honom fallen war, och wände om och gick till Jordans strand.
14. Och tog densamma Elia mantel, som ifrån honom fallen war, och slog i wattnet, och sade: Hwar är nu HERren, Elia Gud? och slog i wattnet; så delade det sig på båda sidor; och Elisa gick derigenom.
Denna mantel blef för Elisa de synliga tecken, hwarigenom han blef liksom iklädd andans kraft och gåfwa, hwarom han hade bedit. Den fråga: hwar är nu Herren, Elia Gud? uttrycker prophetens längtan och bön, att Gud nu måtte uppenbara sig i samma nåd och makt, som tillförene; det är en frågande bön.
15. Och då propheternas söner, som i Jericho twärs öfwer woro, sågo honom, sade de: Elia ande blifwer på Elisa; och gingo emot honom, och tillbådo på jorden.
Tillbådo på jorden: Då Österlänningar wilja ådagalägga djup wördnad, böja de ansigtet till jorden. Tillbådo betyder blott, att de ärade Elisa såsom en Guds man och lärare i Elia ställe.
16. Och sade till honom: Si, ibland dina tjenare äro femtio starke män; låt dem gå och söka din herre; tilläfwentyrs HERrans Ande hafwer tagit honom,* och kastat honom någorstädes uppå ett berg, eller någorstädes uti en dal. Han sade: Låter icke gå. *1 Kon. 18: 12.
Jfr 1 Kon. 18: 12, 46. Matth. 4: 1.
17. Men de nödgade honom, till dess han skämdes, och sade: Låter gå dem. Och de sände åstad femtio män; och de sökte honom i tre dagar, och funno honom icke.
18. Och kommo åter till honom; och han blef i Jericho, och sade till dem: Sade jag icke eder, att I icke skullen gå.
19. Och männerna i staden sade till Elisa: Si, det är godt att bo i denna staden, såsom min herre ser; men här är ondt watten, och landet ofruktsamt.
20. Han sade: Tager mig hit ett nytt käril, och lägger salt deruti. Och de gjorde så.
21. Då gick han ut till wattukällan, och kastade saltet deruti, och sade: Så säger HERren: Jag hafwer gjort detta wattnet helbregda; ingen död eller ofruktsamhet skall härefter komma deraf.
22. Alltså wardt wattnet helbregda allt intill denna dag efter Elisa ord, som han talade.
Saltet kunde icke af sig sjelft utöfwa någon sådan förändrande kraft på det onda wattnet, utan förändringen skedde genom ett underwerk, som propheten lika lätt hade kunnat åstadkomma utan salt. Men salt war i Guds heliga lag en bild af friskhet, waraktighet och oförgänglighet och betydde just motsatsen af förderf och förruttnelse. Det onda wattnet deremot war en tydlig bild af ett förderf i sjelfwa jorden och af den förbannelse, som kommit öfwer jorden för syndens skull. Såsom nu förderfwet och bitterheten i wattnet här blef borttagen genom sin motsats i anseende till den bildliga betydelsen, så måste också den bittra källan i wåra hjertan der syndens orena källådra flödar, förwandlas till en frisk källa af sött och lefwande watten genom sanningens ord: det salt, som motwerkar och borttager det onda och sätter menniskan i gemenskap med sanningens Gud, som är all godhets källa. Jericho låg i närheten af Döda hafwet, och hela trakten deromkring är så förderfwad och genomträngd af jordbeck och swafwelaktiga, brännbara ämnen, att wattnet nästan öfwerallt är bittert, och spåren af Sodomsbranden äro förhanden intill denna dag. Så snart något bittert watten, som wisar spår af den andeliga Sodomsbranden, will uppswälla i menniskans hjerta i syndiga tankar, inbillning och begärelser, så är det nödwändigt, att sanningens swidande, men helbregdagörande salt strös deruti, att källådran må blifwa förwandlad och andeligen sund. Jfr Jac. 3: 11.
_648.jpg&oldid=343765){kind=link}