| Elisa. Enkans oljekruka. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 4. | 641 |
hoppades öfwerwinna olyckan och blidka afguden Moloch, derigenom att han offrade sin älskade son. Han gjorde det på muren i den tanka, att de tre konungarne nu skulle frukta för Moloch, åt hwilken han offrade ett så dyrbart offer. Men de drogo sig derifrån med räddhåga, att Herrans wrede skulle falla äfwen på dem för det wederstyggliga offrets skull.
4. Capitel.
Elisa under med oljan, hustrun, sonen, den döda, moset, brödet.Och en qwinna utaf de propheters söners hustrur ropade till Elisa, och sade: Din tjenare, min man, är död blefwen; så wet du, att han, din tjenare, fruktade HERran: nu kommer den han skyldig war, och will taga båda mina söner till trälar.* *3 Mos. 25: 39.
Efter krigsoroligheten drog Elisa sig tillbaka i sin stilla werksamhet och wårdade prophetskolorna, för hwilkas medlemmar han war en fader och beskyddare. I detta capitel omtalas åtskilliga härliga underwerk, som alla hade till ändamål att befrämja Herrans ära och menniskors bästa. De kunna alla kallas Evangeliska och förebildade den högste menniskowännens under, som gick omkring och gjorde wäl.
2. Elisa sade till henne: Hwad skall jag göra dig? Säg mig, hwad hafwer du i huset? Hon sade: Din tjenarinna hafwer intet i huset utan en kruka med olja.
3. Han sade: Gack bort, och beds af alla dina grannhustrur tomma käril, wäl många;
4. Och gack in, och slut dörren igen efter dig, med dina söner, och gjut i alla kärilen: och när du hafwer fyllt dem, så tag bort dem.
5. Hon gick bort, och slöt dörren igen efter sig, samt med sina söner: de buro kärilen fram till henne, och hon göt uti.
6. Och då kärilen woro fulla, sade hon till sin son: Hemta mig ännu ett käril. Han sade till henne: Här är intet käril mer. Så stannade oljan.
7. Och hon gick bort, och sade det Gudsmannen. Han sade: Gack bort, sälj oljan, och betala dem du skyldig är; men du och dina söner, lefwen utaf det andra, som öfwer är.
Detta underwerk är en rätt träffande bild af Herrans wälsignelse i sina gåfwors meddelande. En ström af wälgerningar flyter; man får se frukten deraf, utan att egentligen kunna se, hwarifrån det goda kommer och wanligtwis flyta Herrans lekamliga och andeliga gåwor i en mild och stilla ström, såsom oljan, ur den rika förrådskällan. Alla Guds barn få i mer eller mindre mån åtnjuta en dylik wälsignelse, fastän icke på samma underbara sätt. I det timliga är utdelningen ganska olika och äfwen de, som icke rätt känna Herran, ja till och med de ogudaktige, få emottaga mycket godt af Honom, utan att weta och erkänna, att Han är gifwaren. De trogna deremot få just det, som de behöfwa och som de kunna rätt anwända, de få hwarken mer eller mindre än det, som den allwise Guden ser skall lända till deras sanna wälfärd, men i det andeliga flyter nådeströmmen endast till trosöppna hjertan. Såsom enkan fick fylla sina tomma käril med olja, så fyllas i Christi församling alla öppna hjertan med den från himmelen nedströmmande nåden. Olja är i Guds ord en wanlig bild af Guds Andas nådegåfwor, Hans upplysande och lifgifwande nåd. Oljan kan kallas ett flytande ljus, emedan den är ett wanligt ljusämne, och den kan äfwen kallas ett lifsämne, såsom ett i Österlanden wanligt och wäsendtligt näringsmedel. Och såsom den fattiga enkan både kunde betala sina skulder och nära sig och sina barn med den underbara oljan, så blifwer genom den heliga Andas nåd, hwarigenom den troende menniskan införlifwas med Christus, hennes syndaskuld borttagen, så att hon i tron är wiss derom, och tillika lefwer hon af denna nåd, och kyrkan närer dermed sig sjelf och sina barn.
8. Och det begaf sig på en tid, att Elisa gick till Sunem: der war en rik qwinna, och hon höll honom uppe, så att han fick sig der mat: och som han ofta färdades derigenom, gick han ju intill henne, och åt när henne.
9. Och hon sade till sin man: Si, jag förmärker, att denne Gudsmannen är helig, som alltid går här fram.
10. Låt oss göra en liten brädsal, och sätta derin en säng, bord, stol och ljusstake; på det att, när han till oss kommer, må han der blifwa.
11. Så hände det sig på en tid, att han kom dit in, och lade sig i salen, och sof derinne;
12. Och sade till sin tjenare Gehasi: Kalla den Sunamitiskan. Och då han hade kallat henne, gick hon fram för honom.
13. Han sade till honom: Säg henne: Si, du hafwer gjort oss alla denna tjensten; hwad skall jag göra dig? Hafwer du något wärf till konungen eller till härhöfwitsmannen? Hon sade: Jag bor ibland mitt folk.
Jag bor ibland mitt folk, d. ä.: jag är nöjd med min belägenhet, jag har ingen bön till konungen.
_651.jpg&oldid=343771){kind=link}