| Samaria frälsas. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 7, 8. | 649 |
der är ingen, ej heller någon menniskas röst; utan hästar och åsnor bundne, och hyddorna, såsom de stå.
11. Då ropade man till porthållarena, att de skulle det derinne säga i konungshuset.
12. Och konungen stod upp om natten, och sade till sina tjenare: Jag will säga eder, huru de Syrer bära sig åt med oss; de weta, att wi lida hunger, och äro utur lägret gångne, och hafwa fördolt sig i marken och tänka: När de gå utur staden, wilja wi gripa dem lefwande, och komma så i staden.
13. Då swarade en af hans tjenare, och sade: Man må taga de fem hästar, som ännu igenblifne äro här inne; si, de äro här inne igenblifne af hela hopen i Israel, de andre äro åtgångne; låt oss dem sända och bese det.
14. Då togo de twå wagnshästar; och konungen sände dem till de Syrers säger, och sade: Farer, och ser till.
15. Och de drogo efter dem allt intill Jordan, si, då låg wägen full med kläder och tyg, som de Syrer hade ifrån sig kastat, då de hastade sig. Buden kommo igen.,och underwiste det konungen.
16. Då gick folket ut, och skinnade de Syrers läger. Och då gällde en skeppa semlomjöl en sikel; och desslikes twå skeppor bjugg ock en sikel efter HERrans ord.
17. Men konungen skickade den riddaren, wid hwilkens hand han stödde sig, i porten; och folket förtrampade honom i porten, så att han blef död, såsom Guds mannen sagt hade, då konungen hade gått ned till honom.
18. Och skedde, såsom Guds mannen med konungen talat hade, då han sade: I morgon på denna tiden skola twå skeppor bjugg gälla en sikel,och en skeppa semlomjöl en sikel, i Samarie port.
19. Och riddaren swarade Guds mannen och sade: Si, om HERren än gjorde fönster på himmelen. huru kunde detta ske? Men han sade: Si, med dina ögon skall du se det, och intet äta deraf.
20. Och det gick honom ock så; ty folket förtrampade honom i porten, så att han blef död.
8. Capitel.
Sju års hunger. Benhadads död. Hasael, Joram, Ahasia strida.Elisa talade med den qwinnan, hwilkens son han hade lefwande gjort,* och sade: Statt upp, och gack dina färde med ditt hus, och war främmande, hwar du kan; ty HERren warder kallande en hunger, och han skall komma öfwer landet i sju år. *2 Kon. 4: 34.
Detta hade Elisa förut talat, och händelsen hade tidigare inträffat, men berättas här i sammanhang med en sednare händelse.
2. Qwinnan stod upp, och gjorde såsom Guds mannen sade, och drog åstad med sitt hus, och war främmande uti de Philisteers land i sju år.
3. Då de sju åren förlidne woro, kom qwinnan åter utur de Philisteers land; och hon gick ut till att ropa till konungen om sitt hus och åker.
Hennes hus och åker hade således af någon annan blifwit tagna i besittning under hennes frånwaro.
4. Då talade konungen med Gehasi, den Guds mannens tjenare, och sade: Förtälj mig alla de stora ting, som Elisa gjort hafwer.
Gehasi war icke mera hos Elisa. Att tala med spitelska war icke förbjudet.
5. Och som han förtäljde konungen, huru han hade gjort en död lefwande; si, i detsamma kom qwinnan dertill, hwilkens son han hade lefwande gjort, och ropade till konungen om sitt hus och åker. Då sade Gehasi: Min herre konung, detta är qwinnan, och detta är hennes son, som Elisa hafwer lefwande gjort.
6. Och konungen frågade qwinnan, och hon förtäljde honom det. Då fick konungen henne en kamererare, och sade: Fly henne igen allt det hennes är; dertill allt afgället af åkern, ifrån den tid, hon öfwergaf landet, intill nu.
Detta märkwärdiga sammanträffande är äfwen ett bewis på Guds underbara omsorg om sina trogna. Wi kunna också häraf finna, huru stort Elisas anseende måste hafwa warit hos folket, då det war så stort hos den afgudiske konungen. Detta war också det, som åt Israels rike gaf kraft att under det djupa förfallet ändå uppehöllo sig så länge.
7. Och Elisa kom till Damascon; då låg Benhadad, konungen i Syrien, krank,
_659.jpg&oldid=343788){kind=link}