| 652 | Jehu konung i Israel. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 9. |
Mannen från prophetskolan rasade icke, men de okunniga och ogudaktiga kallade alla nitiska lärare för rasare eller swärmare, såsom det ännu sker. Se 1 Cor. 4: 10. Jehu söker nu att utforska, om de hade någon kännedom om denne mans ärende.
12. De sade: Det är icke sannt, säg du oss det, Han sade: Så och så hafwer han talat med mig, och sagt: Detta säger HERren, jag hafwer smort dig till konung öfwer Israel.
Det är icke sannt att wi weta det, säg du [et]c.
13. Då hastade de sig, och hwar och en tog sina kläder, och lade under honom* inwid säjaren, och blåste med basuner, och sade: Jehu är konung worden. *Matth. 21: 8.
Säjaren betyder här trappan. I brist på en thron med mattor, hwarpå konungen skulle uppstiga och hyllas, lade man här kläder på en hög trappa.
14. Alltså gjorde Jehu, Josaphats son, Nimsi sons, ett förbund emot Joram; men Joram låg för Ramoth i Gilead med hela Israel emot Hasael, konungen i Syrien.
15. Men konung Joram war igenkommen till att låta sig läka i Jisreel af de sår, som de Syrer honom slagit hade, då han stridde med Hasael, konungen i Syrien.* Och Jehu sade: Är det så eder i sinnet, så skall ingen slippa utaf staden, att han går bort och bådar det i Jisreel. *2 Kon. 8: 28.
Joram hade legat för Ramoth, der hans här ännu war, och i hans frånwaro war det så mycket lättare för Jehu att bemäktiga sig konungawäldet, ty han fick genast krigshären på sin sida.
16. Och han for upp, och drog till Jisreel; förty Joram låg der. Så war Ahasia, Juda konung, nederdragen till att bese Joram.* *2 Kon. 8: 29.
Nederdragen, d. ä. nedrest.
17. Men wäktaren, som på tornet i Jisreel stod, fick se Jehu hop komma, och sade: Jag ser en hop. Då sade Joram: Tag ett wagn, och sänd emot dem, och säg: Är allt fridsamt?
18. Och formannen for emot honom, och sade: Detta säger konungen: Är allt fridsamt? Jehu sade: Hwad kommer friden dig wid? Far här bak efter mig. Wäktaren förkunnade, och sade: Budet är kommet till dem och kommer icke igen.
19. Då sände han en annan forman. Då han kom till dem, sade han: Detta säger konungen: Ät allt fridsamt? Jehu sade: Hwad kommer friden dig wid? Far här bak efter mig.
20. Det förkunnade wäktaren, och sade: Han är kommen till dem, och kommer icke igen: och det är ett körande såsom Jehu körande, Nimsi sons: ty han körer likasom han wore rasande.
21. Då sade Joram: Sätter före. Och de satte före hans wagn. Och de drogo ut, Joram, Israels konung, och Ahasia, Juda konung, hwardera på sin wagn, att de skulle komma emot honom. Och de råkade honom på Naboths åker, den Jisreelitens.
Joram wille nu sjelf se hwad som war å färde, men han skyndar till sin ofärd, och märkwärdigt är, att förderfwet skulle drabba honom på Naboths åker, som för detta konungahus war en blodsåker, 1 Kon. 21: 1–19. Wid straffdomar styrer Herren wanligtwis så, att en eller flera omständigheter måste påminna om skedda synder och antyda domens orsak, likasom brottet beskrifwes, då en dom fälles wid en werldslig domstol. De twå konungarne anade intet ondt, utan trodde, att Jehu kom med ett segerns budskap.
22. Och då Joram såg Jehu, sade han: Jehu, är allt fridsamt? Han sade: Hwad, frid? Din moders Isebels horeri och trolldom hafwer icke ännu ända.
Konungens moder Isebel nämnes såsom upphofwet till det onda. Otukt och trolldom woro med afguderiet förenade, likasom det ännu är ibland hedningarna.
23. Då wände Joram sin hand om och flydde, och sade till Ahasia: Här är förräderi, Ahasia.
24. Men Jehu fattade bågen, och sköt Joram mellan härdarna, så att pilen gick ut igenom hjertat, och han föll uti sin wagn.
Härdarna, d. ä. skuldrorna.
25. Och Jehu sade till höfwitsmannen Bidkar: Tag och kasta honom uppå åkerstycket* Naboths, den Jisreelitens: förty jag kommer ihåg, att du med mig for efter hans fader på en wagn, att HERren lade denna tungan uppå honom. *1 Kon. 21: 19; cap. 22: 38.
Jehu och Bidkar hade således hört Elie straffpredikan, 1 Kon. 21: 19–24.
Denna tungan, d. ä. bördan.
26. Hwad gäller, sade HERren, jag skall wedergälla dig på denna åkern Naboths blod och hans söners blod, det jag i går såg. Så tag honom nu, och kasta honom på åkern efter HERrans ord.
Man finner af dessa ord, att icke blott Naboth, utan också hans barn blifwit mördade, då åkern togs, på det de aldrig måtte kunna göra
_662.jpg&oldid=343794){kind=link}