| Athalja drottning. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 10, 11. | 655 |
25. När nu bränneoffret fullkomnadt war, sade Jehu till drabanterna och höfwitsmännerna: Går in och slår dem allesamman; låter ingen komma derut. Och de slogo dem med swärdsegg: och drabanterna och höfwitsmännerna hofwo dem bort. Och de gingo till Baals hus stad;
Baals hus stad war sjelfwa Baalsborgen i tempelqwarteret.
26. Och togo ut de stoder i Baals hus och brände dem upp;
27. Och slogo sönder Baals stoder, samt med Baals hus; och gjorde der ett hemligt hus af, allt intill denna dag.
Jehu wille åstadkomma, att en skymflig åminnelse och afsky skulle för alla tider widlåda detta ställe.
28. Alltså förgjorde Jehu Baal utur Israel.
29. Men ifrån Jerobeams, Nebats sons, synder, den Israel kom till att synda, gick Jehu icke, och öfwergaf icke de guldkalfwar i BethEl och i Dan.* *1 Kon. 12: 28.
30. Och HERren sade till Jehu: Derföre att du hafwer willig warit till att göra min wilja, och hafwer gjort på Achabs hus allt det i mitt hjerta war, skola dina söner sitta dig på Israels stol intill fjerde led.* *2 Kon. 15: 12.
Jehu war och förblef en oomwänd menniska, som blott i wissa yttre ting wille efterkomma Herrans wilja. Han tjenade Herran, i det han tillika tjenade sig sjelf. Hwad Herren hos honom gillar, är blott det nit, hwarmed han werkställt straffdomen på Achabs hus, men Jehus synder, hans falskhet m. m. kunde Herren icke gilla. Jehu tjenade Herran blott i wissa ting i yttre måtto, och fick derföre en timlig lön.
31. Dock höll icke Jehu, att han i HERrans Israels Guds lag wandrade af allt hjerta: ty han trädde icke ifrån Jerobeams synder, som kom Israel till att synda.
32. På den tiden begynte HERren ledas wid Israel: ty Hasael slog* dem i alla Israels gränser: *1 Kon. 19: 17. 2 Kon. 8: 12.
Då både propheternas mäktiga warningar och alla barmhertighetsynder, såwäl som hemsökelser och straffdomar woro förgäfwes, så wille Herren icke längre öfwer Israel utbreda sina beskyddande wingar såsom hittills. Detta wisade sig deruti, att Hasael wann öfwer dem den ena segern efter den andra.
33. Ifrån Jordan öster ut, och hela Gilead, de Gaditers, Rubeniters, och Manassiters land, ifrån Aroer, som ligger när den bäcken wid Arnon; och Gilead, och Basan.
34. Hwad nu mer af Jehu sägandes är, och allt det han gjort hafwer, och all hans makt, si, det är skrifwet uti Israels konungars Chrönika.* *2 Chrön. 22: 8.
35. Och Jehu afsomnade med sina fäder, och de begrofwo honom i Samarien; och Joahas, hans son, wardt konung i hans stad.
36. Men tiden, som Jehu öfwer Israel regerade i Samarien, är åtta och tjugu år.
11. Capitel.
Athalja mördar. Joas konung. Athalja dräpes. Gudstjensten renas.Men Athalja, Ahasia moder, då hon såg, att hennes son war död, stod hon upp och förgjorde all konungslig säd.* *1 Chrön. 22: 10.
Denna ogudaktiga Achabs dotter utropade nu den konungsliga slägten, för att sjelf regera, och blott ett enda af Ahasias barn blef undangömdt och räddadt.
2. Men Joseba, konung Jorams dotter, Ahasia syster, tog Joas, Ahasia son, och stal honom ifrån konungsbarnen, som dräpne wordo, med hans amma i sängkammaren: och hon förgömde honom för Athalja, så att han icke wardt dräpen.
Joseba kallas ock Josabeath, 2 Chrön. 22: 11. Hon war dotter af Juda konungen Joram och gift med öfwerstepresten Jojada. Joas gömdes i en af tempelbyggnadernas kamrar.
3. Och han wardt undstungen med henne i HERrans hus i sex år: och Athalja war rådande i landet.
4. Uti sjunde året sände presten Jojada bort, och tog till sig de öfwersta öfwer hundrade med höfwitsmännerna och drabanterna, och lät komma dem till sig i HERrans hus och gjorde ett förbund med dem, och tog en ed af dem i HERrans hus, och wisade dem konungens son:* *2 Chrön. 23: 1, 3.
I sjunde året efter hans räddning från Athaljas mordanslag.
5. Och böd dem, och sade: Detta är det I göra skolen; tredje parten af eder, hwilkens skifte om Sabbathsdagen uppå går, skolen hålla wakt i konungshuset:
Dessa Leviter skulle hålla wakt, der den unge
_665.jpg&oldid=343801){kind=link}