Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 675.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Hosea Israels konung. 2 Konunga-Boken. Cap. 17. 665

8. Och wandrade efter hedningarnes seder, hwilka HERren för Israels barn fördrifwit hade, och såsom Israels konungar gjort hade;

9. Och skickade sig icke tillbörligen för HERran sin Gud, och byggde sig höjder i alla städer, både på slott och i fasta städer;

10. Och uppreste stoder och lundar på alla backar och under alla gröna träd,

11. Och rökte der på alla höjder lika såsom hedningarna, hwilka HERren för dem fördrifwit hade, och bedrefwo slemma stycken, dermed de förtörnade HERran:

12. Och tjente afgudar, om hwilka HERren dem sagt hade: Detta skolen I icke göra.* *2 Mos. 20: 2, 3; cap. 23: 24. 5 Mos. 5: 7, 8.

13. Och då HERren betygade Israel och Juda genom alla propheter och siare,* och lät säga dem: Wänder om utaf edra onda wägar,† och håller mina bud och rätter, efter all den lag, som jag edra fäder budit hafwer, och jag genom mina tjenare, propheterna, till eder sändt hafwer. *1 Sam. 9: 9. †Jer. 18: 11; cap. 25: 5; cap. 35: 15.

14. Men de lydde icke, utan gjorde sig hårdnackade* såsom ock deras fäder gjort hade, hwilka icke trodde på HERran deras Gud. *5 Mos. 31: 27. Mal. 3.

15. Dertill föraktade de Hans bud och Hans förbund, som Han med deras fäder gjort hade, och Hans wittnesbörd, som Han ibland dem gjort hade, och wandrade efter deras fåfänglighet, och wordo fåfänglige* såsom hedningarna, som omkring dem woro, om hwilka HERren dem budit hade, att de icke skulle göra såsom de.† *Rom. 1: 21. †3 Mos. 18: 24.

16. Men de öfwergåfwo alla HERrans deras Guds bud, och gjorde sig twå gjutna kalfwar* och lundar; och tillbådo all himmelens här, och tjente Baal; *2 Mos. 32: 8. 1 Kon. 12: 2830.

17. Och läto sina söner och döttrar gå igenom eld,* och foro med spådom och trolldom; och gåfwo sig till att göra det ondt war för HERren till att förtörna Honom. *3 Mos. 18: 21; cap. 20: 3, 4. 5 Mos. 18: 10. 2 Kon. 16: 3.

I detta förskräckliga skuldregister nämnas de hufwudsakligaste synder och den obotfärdighet, hwarigenom Israels rike ådragit sig den swåra förkastelsedomen. Afguderi och ogudaktighet af alla slag war i landet rådande; de wille icke hafwa Herran till Gud, derföre kunde de icke längre såsom ett rike upprätthållas. Och de gåfwo sig, grt. och de sålde sig sjelfwa till att göra det ondt war [et]c.

18. Så wardt HERren ganska wred på Israel, och kastade* dem bort ifrån sitt ansigte; så att intet blef qwar, utan Juda slägt allena. *Os. 1: 6.

19. Dertill höll icke heller Juda HERrans sin Guds bud, utan wandrade efter Israels seder, som de gjort hade.

20. Derföre förkastade HERren all Israels säd, och plågade dem, och gaf dem i röfwarehänder, tilldess Han kastade dem ifrån sitt ansigte.

21. Förty Israel wardt söndradt ifrån Davids hus, och hade gjort sig Jerobeam, Nebats son, till konung.* Han wände Israel ifrån HERran, och gjorde det så, att de swårligen syndade. *1 Kon. 12: 1620.

22. Alltså wandrade Israels barn uti alla Jerobeams synder, som han hade åstadkommit, och icke återwände deraf;

23. Intill dess HERren kastade Israel ifrån sitt ansigte, såsom Han igenom alla sina tjenare, propheterna, sagt hade.* Så wardt då Israel bortförd utur sitt land in uti Assyrien allt intill denna dag. *Jer. 25: 9.

Israels rike bar ifrån början fröet till sin upplösning och undergång i sin egen inrättning; det grundades genom affall från det konungahus, som Herren hade utwalt, och en falsk gudstjenst infördes, som war ett affall ifrån Herran sjelf. Den falska gudstjensten urartade snart till det allra gröfsta och grufligaste afguderi, v. 17. Så snart förödelsens styggelse hunnit förderfwa och härja ett folks hjertan, tänkesätt och seder, så kommer snart också den yttre förödelsen.

24. Och konungen af Assyrien lät komma folk af Babel, af Cutha, af Ava, af Hamath och Sepharvaim, och besatte de städer i Samarien uti Israels barns stad: och de togo Samarien in, och bodde uti dess städer.

Israels land blef således icke liggande öde, såsom det sedan skedde med Juda land, då de twå stammarne bortfördes till Babylon, utan konungen af Assyrien förde dit folk ifrån sitt stora rike, så att ett blandadt folk kom att bo i landet, bestående dels af qwarblifna Israeliter, dels af hedningar.

25. Men som de då begynte att bo