| 706 | Folket räknas. | 1 Chrönike-Boken. | Cap. 20, 21. |
3. Men folket derinne förde han ut, och lät sönderdela dem med sågar och jernhackor och kilar; alltså gjorde David alla Ammons barns städer. Och David drog med folket till Jerusalem igen.
4. Derefter hof sig en strid upp i Gaser med de Philisteer; på den tiden slog Sebbechai den Husathiten Sippai,* den utaf Rephaims barn war, och undertryckte honom. *2 Sam. 21: 18.
5. Och det hof sig ännu en strid upp med de Philisteer; då slog Elhanan, Jairs son, Lachmi, Goliaths broder, den Gittiten, hwilkens spjutskaft war såsom ett wäfträd.
6. Åter wardt en strid i Gath; der war en stor man, han hade sex finger och sex tår, det gör fyra och tjugu; han war också födder af Rapha.
7. Han bespottade Israel; men Jonathan, Simea son, Davids broders, slog honom.
8. Dessa woro födde af Rapha i Gath, och föllo genom Davids och hans tjenares hand.
21. Capitel.
Folket räknas. David ångrar sig, pesten wäljes, dödar, stadnar.Och satan hof sig upp emot Israel, och gaf David in, att han lät räkna Israel.* *2 Sam. 24: 1.
Se förklaringen wid 2 Sam. 24: 1.
2. Och David sade till Joab och till folkets öfwerstar: Går bort, och räkner Israel allt ifrån BerSeba intill Dan; och bärer till mig, att jag; må weta talet.
3. Joab sade: HERren föröke till sitt folk hundrade sinom så mycket, som det nu är; min herre konung, äro för icke alle min herres tjenare? Hwi frågar då min herre derefter? Hwi skulle en skuld komma på Israel?
4. Men konungens ord gick fram emot Joab; och Joab drog ut, och for omkring all Israel, och kom till Jerusalem;
5. Och fick David talet på det räknade folket; och det war af hela Israel elfwa sinom hundrade tusan män, som swärd utdrogo; och Juda fyrahundrade sinom tusen och sjuttiotusen män, som swärd utdrogo.* *2 Sam. 24: 9.
6. Men Levi och Benjamin räknade han icke ibland dessa;* förty konungens ord war Joab en styggelse. *1 Chrön. 27: 24.
7. Men Gudi misshagade detta; och Han slog Israel.
8. Och David sade till Gud: Jag hafwer swårligen syndat, att jag detta gjort hafwer; men nu tag din tjenares missgerning bort: förty jag hafwer fast dårligen gjort.
9. Och HERren talade med Gad, Davids siare, och sade:
10. Gack, tala med David och säg: Detta säger HERren: Treggehanda sätter jag dig före; utwälj dig der ett af, det jag dig göra skall.
11. Då Gad kom till David, sade han till honom: Detta säger HERren:
12. Utwälj dig antingen tre hårda år eller tre månaders flykt för dina owänner och för dina fienders swärd, det du icke undkomma kan; eller i tre dagar HERrans swärd och pestilentie i landet, så att HERrans engel förderfwar i alla Israels gränser; så se nu till, hwad jag skall swara Honom, som mig utsändt hafwer.
13. David sade till Gad: Mig är fast ångest; dock will jag falla i HERrans hand; ty Hans barmhertighet är ganska stor; och icke falla i menniskohand.
14. Då lät HERren komma pestilentie i Israel, så att sjuttio tusen män föllo af Israel.
15. Och Gud sände engelen till Jerusalem till att slå det; och när han förderfwade, såg HERren dertill, och ångrade det onda, och sade till engelen, som förderfwade: Det är nog, håll din hand tillbaka; men HERrans engel stod wid Arnans, den Jebuseens, lada.* *2 Sam. 24: 16, 18.
Arnan kallas i 2 Sam. 24: 16 Arauna; hans lada war på Moria berg, se förklaringen wid 2 Sam. 24: 18.
16. Och David hof upp sina ögon, och fick se HERrans engel stå emellan himmelen och jorden, och ett draget swärd i hans hand, uträckt öfwer Jerusalem; då föll David och de äldste på sina ansigten, klädde i säckar.
Swärdet war en bild af Guds straffande rättfärdighet.
_716.jpg&oldid=343905){kind=link}