| Israels affall. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 9, 10. | 729 |
27. Och konungen lät silfwer i Jerusalem warda så mycket som stenar, och cederträd så mycket som mulbärsträd i dalarna.* *1 Kon. 10: 27. 2 Chrön. 1: 15.
28. Och man förde honom hästar utur Egypten och utur alla land.
29. Hwad nu mer af Salomo sägandes är, både om hans första och om hans sista, si, det är skrifwet* uti den propheten Nathans Chrönika, och uti Ahias prophetia af Silo och uti de syner Jeddo, den siarens, emot Jerobeam, Nebats son. *1 Kon. 11: 41.
30. Och Salomo regerade i Jerusalem öfwer hela Israel i fyratio år.
31. Och Salomo afsomnade med sina fäder, och man begrof honom uti Davids hans faders stad; och Rehabeam hans son wardt konung i hans stad.
10. Capitel.
Folkets begär. Rehabeams råd, swar. Riket deladt.Rehabeam drog till Sechem; ty hela Israel war kommen till Sechem att göra honom till konung.* *1 Kon. 12: 1.
2. Och då Jerobeam, Nebats son, som i Egypten war, dit han för konung Salomo flydd war,* det hörde, kom han igen utur Egypten. *1 Kon. 11: 40.
3. Och de sände bort, och läto kalla honom; och Jerobeam kom med hela Israel; och de talade med Rehabeam, och sade:
4. Din fader hafwer gjort wårt ok alltför hårdt, så lätta du nu din faders hårda tjenst och det swåra ok, som han på oss lagt hafwer, så wilja wi wara dig underdånige.
5. Han sade till dem: Efter tre dagar kommer igen till mig. Och folket gick sin wäg.
6. Och konung Rehabeam rådfrågade med de äldsta, som för hans fader Salomo stått hade, medan han lefde, och sade: Hwad råden I, det jag skall swara detta folk?
7. De talade med honom, och sade: Om du ställer dig wänligt till detta folk, och far wäl åt dem, och gifwer dem goda ord, så blifwa de dig underdånige i alla sina dagar.
8. Men han lät blifwa de äldstas råd, som de honom gifwit hade; och rådfrågade med de unga, som med honom uppwäxte woro och för honom stodo;
9. Och sade till dem: Hwad råden I, det wi detta folket swara skola, som med mig talat hafwa, och sagt: Lätta oss det ok, som din fader på oss lagt hafwer?
10. Men de unge, som med honom uppwäxte woro, talade med honom och sade: Så skall du säga till folket, som till dig talat hafwer och säger: Din fader hafwer gjort wårt ok alltför tungt, gör du wårt ok lättare; och säg till dem: Mitt minsta finger skall wara tjockare än min faders länder.
11. Hafwer nu min fader för tungt ok lagt uppå eder, så skall jag ännu göra edert ok tyngre; min fader hafwer tuktat eder med gisslar; men jag med skorpioner.* *1 Kon. 12: 10, 11.
12. Som nu Jerobeam och allt folket kom till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen sagt hade: Kommer igen till mig på tredje dagen;
13. Swarade konungen dem hårdeligen; och konung Rehabeam öfwergaf de äldstas råd,
14. Och talade med dem efter de ungas råd, och sade: Hafwer min fader gjort edert ok för swårt, så skall jag ännu göra det swårare; min fader hafwer tuktat eder med gisslar; men jag med skorpioner.
15. Alltså hörde konungen folket icke; ty det wardt alltså wändt af Gud,* på det HERren skulle göra sitt ord fast, som Han talat hade genom Ahia† af Silo till Jerobeam, Nebats son. *1 Kon. 12: 15. †1 Kon. 11: 29, 30.
16. Då nu hela Israel såg, att konungen icke hörde dem, swarade folket konungen, och sade: Hwad del hafwa wi med David, eller arf med Isai son? Hwar och en af Israel drage till sina hyddor; så se du nu till ditt hus David. Och hela Israel gick i sina hyddor.* *1 Kon. 12: 16.
17. Så att Rehabeam regerade
_739.jpg&oldid=343959){kind=link}