| 730 | Israels affall. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 10, 11. |
allenast öfwer de Israels barn, som bodde i Juda städer.
18. Då sände konung Rehabeam Hadoram* räntmästaren; men Israels barn stenade honom ihjäl; och konung Rehabeam steg med hast på sin wagn, och flydde till Jerusalem. *1 Kon. 12: 18.
19. Alltså föll Israel af ifrån Davids hus allt intill denna dag.
Efter denna delning blefwo stammarne för alltid söndrade från hwarandra, till dess de i Christo blefwo andeligen med hwarandra återförenade, och denna återförening blifwer framdeles ännu fullkomligare werkställd. Hes. 37: 19.
11. Capitel.
Rehabeams krig, städer, prester, hustrur, barn.Då Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han Juda hus och Benjamin, hundrade tusen och åttio tusen unga män som stridsamme woro, till att strida emot Israel, att de måtte komma riket åter under Rehabeam.* *1 Kon. 12: 21.
2. Men HERrans ord kom till Semaja, den Guds mannen, och sade:
3. Tala till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Israel, som under Juda och Benjamin är, och säg:
4. Detta säger HERren: I skolen icke draga upp, ej heller strida emot edra bröder; hwar och en gånge åter hem; förty det är skedt af mig.* De lydde HERrans ord, och wände igen att draga emot Jerobeam. *1 Kon. 12: 24.
5. Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och byggde de städer fasta i Juda:
6. Nemligen BethLehem, Etham, Thekoa,
7. Bethzur, Socho, Adullam,
8. Gath, Maresa, Siph,
9. Adoraim, Lachis, Aseka,
10. Zorga, Aijalon och Hebron: hwilka woro de fastaste städer i Juda och BenJamin.
11. Och han gjorde dem fasta, och satte der öfwerstar in, och besörjde dem med spisning, olja och win.
12. Och i alla städer skaffade han sköldar och spjut, och gjorde dem ganska fasta; och Juda och Benjamin woro under honom.
13. Och gåfwo sig till honom presterna och Leviterna utaf hela Israel och alla deras gränser.
14. Och de öfwergåfwo alla deras förstäder och håfwor, och kommo till Juda i Jerusalem; förty Jerobeam och hans söner fördrefwo dem,* att de icke kunde bruka HERranom presterskapet. *2 Chrön. 13: 9.
15. Men han stiktade sig prester till höjderna och till djeflar och kalfwar, som han göra lät.* *1 Kon. 12: 31.
Till djeflar, på grundspråket Seirim, bockar. I Egypten dyrkades på ett gräsligt sätt lefwande bockar såsom afgudar, och derigenom blef detta djur en träffande sinnebild af djefwulen; ty de dyrkande föreställde sig andewäsen under den synliga bilden, och dessa andar kunde icke wara annat än onda andar. Hwad hedningarne offra, det offra de djeflom och icke Gudi, 1 Cor. 10: 20. Denna grufliga afgudadyrkan blef således äfwen införd i Israel, se 3 Mos. 17: 7.
16. Och efter dem kommo utaf alla Israels slägter de, som sitt hjerta gåfwo till att fråga efter HERran, Israels Gud, till Jerusalem, att de måtte offra HERranom sina fäders Gud;
Alla fromma Israeliter, som icke wille deltaga i den afgudatjenst, som infördes i Israels rike, inflyttade i Juda rike, för att få behålla sina fäders tro.
17. Och förstärkte alltså Juda rike, och styrkte Rehabeam, Salomos son, i tre år; ty de wandrade på Davids och Salomos wäg i tre år.
I tre år, till dess Rehabeam öfwergaf Herrans lag, Cap. 12: 1.
18. Och Rehabeam tog Mahalath, Jerimoths dotter, Davids sons, till hustru, och Abihail, Eliabs dotter, Isai sons.
19. Hon födde honom dessa söner: Jehus, Semaria och Saham.
20. Derefter tog han Maacha, Absaloms dotter;* hon födde honom Abia, Attai, Sisa och Selomith. *1 Kon. 15: 2.
21. Men Rehabeam hade Maacha, Absaloms dotter, kärare än alla sina hustrur och frillor; ty han hade aderton hustrur och sextio frillor, och födde åtta och tjugu söner och sextio döttrar.
22. Och Rehabeam satte Abia, Maacha son, till ett hufwud och förste öfwer hans bröder; ty han hade i sinnet göra honom till konung.
23. Och han wäxte till, och yppade sig för alla hans söner i Juda och
_740.jpg&oldid=343962){kind=link}