| 734 | Asa förnyar förbundet. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 15, 16. |
Då menniskorna öfwergifwa Herran, så äro de genom synden skilde ifrån Honom, och då öfwergifwer Han dem på det sätt, att Han undandrager dem den nåd, det beskydd och den wälsignelse, som de i Hans gemenskap fingo erfara.
3. Men det skall wara många dagar i Israel, att der skall ingen rätter Gud wara; ingen prest* som lärer; ingen lag. *Os. 3: 4.
4. Och när de omwända sig i sin nöd till HERran Israels Gud och söka Honom, så skall Han låta sig finna.
5. På den tiden warder icke wäl gångandes dem, som ut- och ingå; förty det warder ett stort buller öfwer alla dem, som bo på jorden.
6. Ty det ena folket skall slå det andra, och en stad den andra; förty Gud skall förskräcka dem med allahanda ångest.
7. Men I warer tröste, och drager icke edra händer ifrån; ty edert werk hafwer sin lön.* *1 Cor. 15: 58.
Asarias prophetia om Juda fall och återupprättelse är förste grundtonen till många följande klarare och utförligare prophetior af samma innehåll. Wår Frälsare sjelf, Matth. 24, och Paulus, Rom. 11, hafwa med fullkomlig klarhet omtalat det affall och den återupprättelse, som här åsyftas.
8. Då Asa hörde dessa orden, och Obeds, den prophetens, prophetia, wardt han tröst, och kastade bort de styggelser utur hela Juda land och Benjamin och utur städerna, som han wunnit hade på Ephraims berg, och förnyade HERrans altare, som för HERrans förhus stod;
Obeds, nemligen Obeds sons, v. 1.
9. Och församlade hela Juda och BenJamin och främlingarna när dem utaf Ephraim, Manasse och Simeon; förty till honom föllo många af Israel, som de sågo, att HERren hans Gud med honom war.
10. Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månaden i femtonde året Asa rikes;
11. Och offrade på den dagen HERranom utaf rofwet,* som de hemtat hade, sjuhundrade nöt och sjutusen får. *2 Chrön. 14: 13.
12. Och de trädde uti förbundet,* att de skulle söka HERran deras fäders Gud af allt hjerta och af all själ; *Jos. 24: 15. Neh. 10: 29.
13. Och hwilken som icke sökte HERran Israels Gud, han skulle dö,* både liten och stor, både man och qwinna. *5 Mos. 13: 9; cap. 17: 5.
14. Och de swuro HERranom med hög röst, med rop, med trumpeter och basuner.
15. Och hela Juda fröjdade sig öfwer eden; ty de hade swurit af allt hjerta, och de sökte Honom af all wilja, och Han lät sig af dem finna; och HERren gaf dem ro allt omkring.
Den stora prophetian åstadkom således wid detta tillfälle hos många bland folket en allwarlig ånger och bättring.
16. Och satte konung Asa sin moder Maacha af embetet, för det hon stiftat hade uti Miplezeths lund; och Asa utrotade hennes Miplezeth och sönderslog honom, och uppbrände honom wid Kidrons bäck.* *1 Kon. 15: 13.
Miplezeth, d. ä. beläte. Maacha eller Michaia war Asas farmoder, men kallas här hans moder, likasom det också brukades, att farfadren kallades fader. Hon hade inrättat en afgudatjenst, som hon sjelf förestod och som nu blef afskaffad.
17. Men höjderna wordo icke bortlagda utur Israel; dock war Asa hjerta rättsinnigt, så länge han lefde.* *1 Kon. 15: 14.
18. Och han lät komma in uti Guds hus, hwad hans fader helgat hade, och hwad han helgat hade; silfwer, guld och kärl.
19. Och intet örlig war allt intill femte och trettionde året Asa rikes.
Då åren räknas ifrån rikets betning.
16. Capitel.
Baesa krigståg. Asa synd, död.Uti sjette och trettionde året Asa rikes drog Baesa upp, Israels konung, emot Juda, och byggde Rama, på det han skulle förmena Asa, Juda konung, ut- och infara.* *1 Kon. 15: 17.
Åren räknas här såsom cap. 15: 19.
2. Men Asa tog af håfworna uti HERrans hus och i konungshuset silfwer och guld, och sände till Benhadad, konungen i Syrien, som bodde i Damascus, och lät säga honom:
3. Emellan dig och mig är ett förbund, emellan min och din fader; derföre hafwer jag sändt dig silfwer och guld, att du det förbund med Baesa,
_744.jpg&oldid=343972){kind=link}