| Ahas. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 28. | 749 |
28. Capitel.
Ahas gudlöshet, straff, död.Ahas war tjugu år gammal, då han konung wardt, och regerade i sexton år i Jerusalem, och gjorde icke det HERranom wäl behagade, såsom hans fader David;* *2 Kon. 16: 2.
2. Utan han wandrade i Israels konungars wägar; dertill gjorde han gjutna beläten till Baalim;
3. Och rökte i Hinnoms barns dal. och brände sina söner upp med eld* efter hedningarnes styggelse, hwilka HERren för Israels barn fördrifwit hade; *5 Mos. 18: 10. 2 Kon. 16: 3. Jer. 7: 30, 31; cap. 19: 5.
4. Och offrade och rökte på höjder, på backar, och under alla gröna träd.
5. Derföre gaf HERren hans Gud honom i konungens hand af Syrien, så att de slogo honom, och förde bort en stor hop af hans fångna, och läto komma till Damascus; wardt han ock gifwen under Israels konungs hand, så att han gjorde en stor slagtning på honom.* *Es. 7: 1.
Det synes, att konungen af Assyrien och Israels konung, med hwarandra förenade emot Ahas, twänne gånger besegrade honom och ödelade hans land, och att de sedan, då äfwen andra folk uppreste sig emot honom, beslöto att afsätta honom. Då Judarna fingo höra detta, öfwerföll dem en sådan fruktan, att Esaia måste trösta dem med den försäkran, att tiden för rikets undergång ännu icke wore kommen. Se Es. 7.
6. Ty Pekah, Remalia son, slog af Juda hundrade och tjugu tusen på en dag, som alla duglige män woro; derföre att de öfwergåfwo HERran deras fäders Gud.
7. Och Sichri, en wäldig af Ephraim, drap Maaseja, konungens son, och Asrikam, husförsten, och Elkana, den yppersta näst konungen.
8. Och Israels barn förde bort fångna af deras bröder tuhundrade tusen qwinnor, söner och döttrar; och togo dertill stort rof af dem, och förde rofwet till Samarien.
9. Och war sammastädes en HERrans prophet, som hette Obed; han gick ut emot hären, som till Samarien kom, sade till dem: Si, efter HERren edra fäders Gud är wred på Juda, hafwer Han gifwit dem i edra händer; men I hafwen så grufligen slagit dem ihjäl, att det räcker upp till himmelen.* *1 Mos. 18: 20, 21.
10. Nu menen I undertrycka eder Juda barn och Jerusalem till trälar och trälinnor; är det nu icke skuld när eder emot HERran eder Gud?
11. Så hörer mig nu, och förer fångarna dit igen, dem I bortfört hafwen af edra bröder; ty HERrans wrede förgrymmar sig öfwer eder.
12. Då hofwo sig upp någre de myndigaste af Ephraims barn, Asaria, Johanans son, Berechia, Mesillemoths son. Jehiskia, Sallums son, och Amasa, Hablai son, emot dem, som utur hären kommo;
13. Och sade till dem: I skolen icke hafwa dessa fångar hit in; ty I kommen intet annat än skaud på oss för HERranom, på det I skolen desto flera göra wåra synder och skulder; här är skuld nog tillförene, och wrede förgrymmar sig öfwer Israel.
14. Då läto de wäpnade fångarna och rofwet inför öfwerstarna och inför hela menigheten.
15. Då stodo de män upp, som nu wid namn nämnde woro, och togo fångarna, och alla dem, som ibland dem nakne woro, klädde de, af det röfwadt war; och då de hade klädt dem, drogo de skor uppå dem, och gåfwo dem mat och dryck och smorde dem, och förde på åsnor alla dem som swage woro, och läto komma dem till Jericho, palmstaden,* till deras bröder; och kommo igen till Samarien. *5 Mos. 34: 3.
16. På samma tiden sände konung Ahas till konungarna af Assur, att de skulle hjelpa honom.* *2 Kon. 16: 7.
17. Och de Edomeer kommo åter på nytt, och slogo Juda, och förde somliga bort.
18. Och de Philisteer lade sig neder i de städer på heden och sunnan på Juda, och wunno BethSemes, Ajalon, Gederoth och Socho med dess döttrar, Thimna med dess döttrar och Gimso med dess döttrar; och bodde deruti.
_759.jpg&oldid=344002){kind=link}