| Manasse synd, bot. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 32, 33. | 757 |
Gihon war en bäck nära Jerusalem, Cap. 33: 14, som delade sig i twå delar, hwaraf den ena flöt i den öfre, den andra i den nedre dammen, Es. 7: 3; cap. 22: 9.
31. Men då de öfwerstars sändningabud af Babel* till honom sände woro att fråga efter det undertecken, som i landet skedt war, öfwergaf Gud honom, så att Han försökte honom; på det att kunnigt skulle warda allt, det i hans hjerta war. *2 Kon. 20: 12.
Sedan en menniska fått erfara någon särdeles nåd af Herran, så drager Herren den kännbara nåden tillbaka ifrån den menniskan, för att sätta henne i tillfälle att bewisa trohet i anwändandet af de pund, hon undfått. Det är då det sker, såsom det står i liknelsen, att Herren öfwerlemnar wissa pund åt sina tjenare och far bort, d. ä. Han låter dem icke förnimma sin närwarelse, Matth. 25: 14–30. Så går Herren tillwäga i alla sina nådewerkningar och äfwen i försynens härligaste skickelser. Häraf kommer, att ju större nådebewisning en menniska får erfara, desto större blifwer den pröfning, som hon sedan måste genomgå. Lycklig den, som består i en sådan pröfning och anwänder punden troget! Den tjenaren undfår sedan ännu mera af Herran. Konung Hiskia blef nu, efter den dubbla underbara räddning, hwarigenom hans lifstid förlängdes femton år, och hans rike frälstes ifrån den mäktiga fienden, försatt uti en sådan pröfning; men ack! han blef icke rätt beståndande. Och blef denne utmärkte man bedragen af sitt syndiga hjerta, huru mycket mera orsak hafwa wi att akta på Jesu ord: Waker och beder, att I icke fallen uti frestelse!
32. Hwad nu mer af Jehiskia sägandes är, och om hans barmhertighet, si, det är skrifwet i den prophetens Esaia, Amos sons, syn, uti Juda och Israels konungars bok.* *2 Kon. 18: 1, [et]c.
33. Och Jehiskia afsomnade med sina fäder, och de begrofwo honom öfwer Davids barns grifter; och hela Juda och de i Jerusalem gjorde honom ära i hans död; och hans son Manasse wardt konung i hans stad.
33. Capitel.
Manasse afguderi, fängelse, bot, död. Amon konung, dräpen.Manasse war tolf år gammal, då han konung wardt, och regerade fem och femtio år i Jerusalem;* *2 Kon. 21: 1.
2. Och gjorde det ondt war för HERranom efter hedningarnas styggelse, som HERren för Israels barn fördrifwit hade.
3. Och han afwände sig, och uppbyggde de höjder, som hans fader Jehiskia nederslagit hade,* och stiktade altaren till Baalim, och gjorde lundar, och tillbad all himmelens här, och tjente dem. *2 Kon. 18: 4. 2 Chrön. 31: 1.
4. Han byggde ock altaren i HERrans hus, om hwilket HERren sagt hade: I Jerusalem skall mitt namn wara i ewig tid.* *2 Sam. 7: 10. 1 Kon. 8: 29; cap. 9: 3.
5. Och han byggde altaren till all himmelens här i båda gårdarna åt HERrans hus.
6. Och han lät sina söner gå genom eld uti Hinnoms sons dal, och utwalde dagar, och aktade på fåglarop, och brukade trolldom, och stiktade spåmän och tecknatydare, och gjorde mycket, det HERranom illa behagade, till att reta Honom.
7. Han satte desslikes beläte och afgudar, som han i Guds hus göra lät, der Gud om sagt hade till David och hans son Salomo: Uti detta hus i Jerusalem, som jag utwalt hafwer för alla Israels slägter, will jag sätta mitt namn i ewig tid. *2 Chrön. 7: 16.
8. Och skall icke mer låta Israels fot wika ifrån landet, som jag deras fäder beställt hafwer; så framt de hålla sig, så att de göra allt, det jag dem budit hafwer, i all lag, bud och rätter igenom Mose.
9. Men Manasse förförde Juda och dem i Jerusalem, så att de gjorde wärre än hedningarna, som HERren för Israels barn förgjort hade.
10. Och när HERren lät tala till Manasse och hans folk, aktade de det intet.
11. Derföre lät HERren komma öfwer dem de öfwerstar öfwer konungens här i Assur; de togo Manasse fången* i fjettrar, och bundo honom med kedjor, och förde honom till Babel. *5 Mos. 28: 36.
Det Babyloniska riket war på denna tid underkufwadt af Assyrierna, och Babel war det
_767.jpg&oldid=344018){kind=link}