| Josias död. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 35. | 761 |
presterna togo af deras händer och stänkte, och Leviterna drogo det huden af;
12. Och gjorde bränneoffer deraf, att skulle dela det ut ibland fädershusen uti deras meniga hop, till att offra det HERranom, såsom skrifwet står i Mose bok; sammaledes gjorde de ock med oxarna.
13. Och de kokade Passah wid eld, såsom det sig borde; men hwad som helgadt war, kokade de i grytor, kittlar och pannor, och de gjorde det med hast för meniga hopen.
Kokade wid eld, bet. stekte, såsom lagen föreskref.
14. Derefter redde de ock för sig, och för presterna; förty presterna, Aarons söner, hade att skaffa med bränneoffret och med det feta allt intill natten; derföre måste Leviterna tillreda för sig och för presterna, Aarons söner.
15. Och sångarena, Assaphs barn, stodo i sitt rum efter Davids bud och Assaphs och Hemans och Jeduthuns, konungens siares; och dörrwaktarena wid alla dörrarna; och de weko icke ifrån sitt embete; ty Leviterna, deras bröder, redde till för dem.
16. Alltså wardt beskickad all HERrans tjenst på den dagen, så att man höll Passah, och bränneoffer gjorde på HERrans altare efter konung Josias bud.
17. Alltså höllo Israels barn, som wid handen woro, Passah i den tiden, och osyrade bröds högtid i sju dagar.
18. Intet Passah war i Israel hållet såsom detta allt ifrån den prophetens Samuels tid; och ingen Israels konung hade sådant Passah hållit, såsom Josia Passah höll,* och presterna, Leviterna, hela Juda och det af Israel för handen war, och Jerusalems inbyggare. *2 Kon. 23: 22.
19. Uti adertonde året af Josia rike wardt detta Passah hållet.
20. Derefter, när Josia huset tillredt hade, drog Necho, konungen i Egypten, upp till att strida emot Carchemis wid Phrath; och Josia drog ut emot honom.* *2 Kon. 23: 29.
21. Men han sände bud till honom, och lät säga honom: Hwad hafwer jag med dig göra, Juda konung? Jag kommer icke nu emot dig, utan jag strider emot ett (annat) hus; och Gud hafwer sagt, att jag skulle skynda mig; håll upp att göra emot Gud, som med mig är, att Han icke förderfwar dig.
Emot ett (annat) hus, grt.: emot mitt stridshus, emot det konungahus, med hwilket jag är i strid. Pharao Necho åberopade sig, att Gud hade sagt, att han skulle skynda i detta krig. Han synes här mena Israels Gud. Det är möjligt, att Herren på något sätt gifwit honom en sådan befallning, likasom han fordom uppenbarat sig för Abimelech, 1 Mos. 20: 3. Egyptierna sökte alltid swar af sina afgudar, innan de började krig eller något wigtigt företag. Wäl kunde wid detta tillfälle den sanne Guden på något sätt hafwa gifwit sin wilja tillkänna, under det dessa hedningar frågade sina afgudar, såsom då konungen i Babel i wägaskälet sköt med pilar om lott och frågade sina afgudar, men Herren styrde så, att lotten wisade honom emot Jerusalem, Hes. 21: 21.
22. Men Josia wände icke sitt ansigte ifrån honom, utan ställde sig till att strida emot honom; och lydde icke Necho ord utaf Guds mun, och kom till att strida med honom på den slätten wid Megiddo.
23. Och skyttarne sköto konung Josia; och konungen sade till sina tjenare: Förer mig hädan, ty jag är illa sårad.
24. Och hans tjenare togo honom af wagnen och lade honom på hans andra wagn, och förde honom till Jerusalem; och han blef död, och wardt begrafwen ibland sina fäders grifter;* och hela Juda och Jerusalem sörjde† för Josias skull. *2 Kon. 23: 30. Zach. 12: 11. †Klagow. 5: 15, 16.
25. Och Jeremia jemrade sig öfwer Josia; och alla sångare och sångerskor höllo deras klagowisor öfwer Josia allt intill denna dag, och gjorde en sedwänja deraf i Israel: si, det är skrifwet uti de klagowisor.* *2 Kon. 22: 1, [et]c.
De klagowisor, som här nämnas, äro icke de klagowisor af Jeremia, som nu stå i Bibeln, utan klagosånger, som årligen sjöngos på sorgefesten till Josia åminnelse i lång tid. Zach. 12: 11.
26. Hwad nu mer af Josia sägandes är, och om hans barmhertighet efter skriften i HERrans lag;
27. Och hans gerningar, både de
_771.jpg&oldid=344030){kind=link}