| Esras syndabekännelse och bön. | 1 Esra Bok. | Cap. 9. | 775 |
landshöfdingar på denna sidan elfwen; och de upphöjde folket och Guds hus.
9. Capitel.
Folkets synd. Esras bot, bön.Då nu allt detta bestäldt war, gingo till mig de öfwerste och sade: Israels folk och presterna och Leviterna äro icke afskilde ifrån folken i landen, efter deras styggelse, som är de Cananeers, Hetheers, Phereseers, Jebuseers, Ammoniters, Moabiters, Egyptiers och Amoreers.
2. Förty de hafwa tagit deras döttrar och deras söner, och gjort den heliga säden menlig med folken i landen; och öfwerstarnas och rådsherrarnas hand war den första i denna missgerning.
3. Då jag detta hörde, ref jag mina kläder och min kjortel sönder, och utryckte mitt hufwudhår och skägg, och satt ensam.
4. Och sig församlade till mig alla de, som Israels Guds ord fruktade, för deras öfwerträdelse, som i fängelset warit hade; och jag satt ensam allt intill aftonoffret;
5. Och wid aftonoffret stod jag upp af min jemmer, och ref mina kläder och min kjortel sönder, och föll uppå mina knän, och uträckte mina händer till HERran min Gud;
6. Och sade: Min Gud, jag skämmes och blyges att upphäfwa mina ögon till Dig, min Gud; ty wår missgerning är wuxen öfwer wårt hufwud,* och wår skuld är stor upp till himmelen.† *Ps. 38: 5. †1 Mos. 18: 20, 21. 2 Chrön. 28: 9.
7. Allt ifrån wåra fäders tid hafwa wi warit i stor skuld allt intill denna dag; och för wåra missgerningars skull äro wi och wåra konungar och prester gifne i konungarnas hand i landen, uti swärd, i fängelse, i rof och i ansigtes blygd, såsom det går i denna dag.
8. Så är oss dock nu någon liten tid nåd af HERran wår Gud wederfaren, att ännu något af oss är qwar blifwet, att Han skulle gifwa oss en nagel i sitt heliga rum, och att wår Gud skulle upplysa wåra ögon, och gifwa oss ännu ett litet lif i wår träldom;
Nagel betecknar fasthet, hållningsfäste. Jfr Es. 22: 23. Dermed menas den frihet, som nu hade blifwit gifwen åt folket, att de fingo hafwa sin egen gudstjenst och öfwerhetspersoner af deras eget folk.
9. Förty wi äro trälar, och wår Gud hafwer icke förlåtit oss, ändock wi trälar äro; och hafwer böjt till oss barmhertighet för konungarna i Persien, att de läto oss lefwa, och upphöja wår Guds hus, och upprätta dess förstöring, och gifwa oss en gård i Juda och Jerusalem.
Förlåtit, d. ä. öfwergifwit.
10. Nu, hwad skola wi säga, wår Gud, efter detta? Att wi dina bud öfwergifwit hafwa,
11. Som du genom dina tjenare propheterna budit hafwer, och sagt: Det land, som I uti kommen till att besitta det, är ett orent* land igenom folkens orenhet i landen uti deras styggelser, med hwilka de hafwa uppfyllt det med orenhet allt omkring. *3 Mos. 18: 25, 27.
12. Så skolen I nu icke gifwa edra döttrar deras söner, och deras döttrar skolen I icke taga åt edra söner,* och söker icke deras frid eller wälfärd i ewig tid; på det I skolen blifwa mäktige och äta det goda i landen, och lemna det edra barn till arfs i ewig tid. *5 Mos. 7: 3.
13. Och efter allt det, som öfwer oss kommet är för wåra onda gerningars och stora synders skull, hafwer Du wår Gud öfwersett med oss det wi illa gjort hafwa, och hafwer gifwit oss en förlossning, såsom det nu är för ögonen.
14. Men wi hafwa wändt oss om, och låtit dina bud fara, så att wi hafwa befryndat oss med dessa styggelsers folk: will Du då wred wara öfwer oss, till dess det allt ute är, så att intet qwar blifwer, eller ingen förlossning mer är?
15. HERre Israels Gud, Du är rättfärdig, ty wi äro igenblefne och behållne, såsom det i denna dag för ögonen är: si, wi äro för dig uti wår skuld; ty fördenskull kan man icke blifwa ståndande för Dig.
I denna härliga bekännelse och bön, hwaruti den fromme Esra innesluter sig sjelf såsom hörande till det syndiga folket, har Guds Ande
_785.jpg&oldid=344071){kind=link}