| Saneballats list. | eller Nehemia. | Cap. 6, 7. | 785 |
6. Derutinnan war skrifwet: Det är kommet för hedningarna, och Gesem hafwer det sagt, att du och Judarna wiljen affalla; derföre uppbygger du murarna, och du will wara deras konung i denna saken.
7. Och du hafwer beställt dig propheter, som om dig skola utropa i Jerusalem och säga: Han är Juda konung; sådant kommer för konungen. Så kom nu, låt oss rådslå med hwarannan.
8. Men jag sände till honom, och lät säga honom: Detta är icke skedt, som du säger, du hafwer diktat det af ditt hjerta.
9. Ty de wille alla förskräcka oss och mente: De warda aflåtande af arbetet, och warda stille. Men jag förstärkte min hand desto mer.
10. Och jag kom uti Semaja hus, Delaja sons, Mehetabeels sons, och han hade innelyckt sig; och sade: Låt oss komma tillhopa i Guds hus midt i templet, och sluta dörrarna till af templet; förty de warda kommande till att dräpa dig, och komma om natten, att de skola slå dig ihjäl.
11. Men jag sade: Skulle en sådan man fly? Skulle en sådan man, som jag är, gå uti templet, på det han skall blifwa lefwande? Jag will icke gå derin?
En sådan man som jag, som har ett embete mig af Herran anbefaldt på hwilket jag måste akta, huru skulle jag kunna fly till templet och hålla mig der innesluten för att rädda mitt lif? Den, som har ett embete, måste alltid göra sin skyldighet, ehwad faror han än är underkastad.
12. Ty jag förmärkte, att Gud hade icke sändt honom: han spådde wäl sådant om mig; men Tobia och Saneballat hade gifwit honom penningar.
13. Derföre tog han penningar, på det jag skulle taga en fruktan till mig, och göra så, och synda; och de skulle hafwa ett ondt rop uppå mig, dermed de måtte förkasta mig.
14. Tänk, min Gud, på Tobia och Saneballat efter dessa deras gerningar och på propheten Noadja och de andra propheterna, som mig afskräcka wille.
Propheten, grt. prophetissan Noadja.
15. Och muren wardt redo på femte och tjugonde dagen af den månaden Elul, i twå och femtio dagar.
16. Och då alla wåra fiender det hörde, fruktade sig alla hedningar, som omkring oss woro, och deras mod förföll dem; förty de märkte, att detta werk war af Gudi.
17. Och woro då på den tiden månge af Juda öfwerstar, hwilkas bref gingo till Tobia och ifrån Tobia till dem.
18. Ty de woro många i Juda, som honom beswurne woro; förty han war Sechania swåger, Arah sons; och hans son Johanan hade Mesullams dotter, Berechia sons.
19. Och de talade godt om honom för mig, och förde mitt tal ut för honom; så sände nu Tobia bref till att afskräcka mig.
Nehemia war angelägen om, att hela folket skulle wara ett fritt och sjelfständigt folk, och att icke en del af folket skulle wara de andras lifegna. Men de rika och mäktiga i folket hatade honom för denna frisinnighet och sökte att genom de fiendtliga utlänningarne bereda hans undergång.
7. Capitel.
Stadens portar, makt. Folkets antal, skänker, boning.Då wi nu hade byggt murarna, hängde jag portarne före, och wordo beställde porthållare, sångare och Leviter.
2. Och jag böd min broder Hanani och Hanania, palatsfogden i Jerusalem; ty han war en trofast man och gudfruktig för många andra;
3. Och sade till dem: Man skall icke upplåta portarna i Jerusalem, till dess solen warder warm; och medan man ännu arbetar, skall man slå portarna till och bommen före; och waktare wordo beställde utaf borgarena i Jerusalem, hwar och en på sin wakt och om sitt hus.
4. Och staden war wid till rum och stor; men folket litet derinne, och husen woro icke uppbyggda.
5. Och mitt Gud gaf mig i hjertat, att jag församlade rådsherrarna och
_795.jpg&oldid=344091){kind=link}