| 790 | Faste- och bönedag. | 2 Esra Bok. | Cap. 9. |
och halsstyfwa, så att de icke lydde dina bud;
17. Och wille icke höra dem, och tänkte icke uppå dina under, som du med dem gjort hade; utan wordo halsstyfwa, och uppkastade en höfwitsman,* att de skulle wända sig till sin träldom i sin olydnad; men du, (min) Gud, gaf dem till, och war dem nådelig,† barmhertig, tålig och af en stor barmhertighet, och öfwergaf dem icke. *4 Mos. 14: 4. †2 Mos. 34: 6. 4 Mos. 14: 8. Neh. 1: 5.
18. Och ändock de gjorde en gjuten kalf* och sade: Det är din gud, som dig utur Egypti land fört hafwer, och gjorde stor försmädelse; *2 Mos. 32: 4.
19. Likwäl öfwergaf du dem icke i öknen efter din stora barmhertighet; och molnstoden* wek icke ifrån dem om dagen att ledsaga dem på wägen; ej heller eldstoden om natten till att lysa dem på wägen, den de drogo. *2 Mos. 13: 22; cap. 40: 38.
20. Och du gaf din goda Anda,* till att underwisa dem; och ditt Man† wände du icke ifrån deras mun, och gaf dem watten, när dem törstade. *4 Mos. 11: 17. †Jos. 5: 12.
21. I fyratio år besörjde du dem i öknen, så att dem intet fattades;* deras kläder föråldrades icke,† och deras fötter swullnade icke; *5 Mos. 2: 7; †cap. 8: 4; cap. 29: 5.
22. Och gaf dem riken och folk, och fördelade dem här och der, så att de intogo Sihons* land, konungens i Hesbon, och Ogs land, konungens i Basan. *4 Mos. 21: 21, 24.
23. Ock förökade du deras barn såsom stjernorna* på himmelen, och lät komma dem i landet, det du deras fäder tillsagt hade, att de skulle draga derin och intaga det. *1 Mos. 22: 17.
24. Och barnen kommo derin, och togo landet in, och du undertryckte för dem landets inbyggare, de Cananeer, och gaf dem uti deras händer, och deras konungar och folken i landet, så att de gjorde med dem efter sin wilja.* *Jos. 10: 1, [et]c.
25. Och de wunno fasta städer och ett fett land, och intogo hus fulla med allahanda egodelar, uthuggna brunnar, wingårdar, oljogårdar, och träd, der man af äter, wäl många; och de åto, och wordo mätte och fete, och lefde i wällust af din stora godhet.
26. Men de wordo olydige, och wordo dig genstörtige, och kastade din lag till rygga bak om sig, och slogo ihjäl dina propheter, som dem betygade, att de skulle omwända sig till dig; och gjorde stor försmädelse.* *Dom. 2: 1, [et]c.
27. Derföre gaf du dem uti deras fienders hand, hwilka dem betwingade; och uti deras ångests tid ropade de till dig; och du hörde dem af himmelen,* och genom din stora barmhertighet gaf du dem frälsare, som dem hulpo utur deras fienders hand. *5 Mos. 32: 1. Es. 1: 2. Jer. 2: 12.
28. När de nu till rolighet kommo, wände de om igen till att göra det ondt war för dig; så öfwergaf du dem uti deras fienders hand, att de skulle råda öfwer dem: så omwände de sig då, och ropade till dig; och du hörde dem af himmelen, och halp dem efter din stora barmhertighet i flera resor.
29. Och du lät betyga dem, att de skulle omwända sig till din lag; men de woro stolte, och lydde icke dina bud, och syndade emot dina rätter; hwilka om en menniska gör, lefwer* hon derutinnan; och wände sina skuldror bort, och wordo halsstyfwe, och lydde icke.† *3 Mos. 18: 5. Hes. 20: 11. Rom. 10: 5. Gal. 3: 12. †Zach. 7: 11.
30. Och du fördröjde i många år med dem, och lät betyga dem genom din anda i dina propheter; men de skötte der intet om;* derföre hafwer du gifwit dem i folks hand i landet. *2 Kon. 17: 13, 14. 2 Chrön. 36: 15.
31. Dock af din stora barmhertighet hafwer du icke platt gjort ända på dem eller öfwergifwit dem; förty du är en nådelig och barmhertig Gud.
32. Nu, wår Gud, du store Gud, mäktige och förskräcklige, du, som håller förbund och barmhertighet,* akta icke ringa all den wedermöda, som på oss drabbat hafwer och på wåra konungar,
_800.jpg&oldid=344104){kind=link}