Esthers Bok.

Inledning.

Esthers Bok har sitt namn af den fromma Judiska qwinna, hwilkens märkwärdigaste lefnadshändelser den beskrifwer, såsom ett af de största exempel på Guds försyns omwårdnad om Judafolket äfwen under fångenskapen. Wi böra härwid komma ihåg, att en stor del af Judarne qwarblefwo i de Bablyloniska och Persiska länderna, och både dessa och de, som sjelf regerades af ärelystna och listiga smickrare och gunstlingar. Äfwen folket i det stora förenade riket hade genom långwarigt förtryck blifwit så förswagadt och alla själskrafter till den grad qwäfda, att det icke wågade tänka på något motstånd äfwen mot de ursinnigaste företag af sina konungar. Konung Ahasverus, som i denna bok omtalas, är den namnkunnige Xerxes, som äfwen i werldshistorien framstår såsom på en gång den grymmaste tyrann och den swagaste wällusting.

Esthers bok är en trogen tidsbild, den wisar, huru djupt det Judiska folket hade nedsjunkit i swaghet och okunnighet ibland de främmande folken. Tron på Israels Gud war icke blott hos de flesta slocknad, utan hos en stor del af dem war äfwen kunskapen om Honom så fördunklad, att de woro i beständig fara att förfalla i samma afguderi, som de hedningar, bland hwilka de lefde, om icke Herren beständigt hade wakat öfwer dem och genom sådana underbara skickelser återwäckt dem till eftertanka och till längtan efter en ny förening med Honom.

Esthers bok kan delas i tre afdelningar, hwaraf den första berättar Esthers upphöjelse och Mardechais förtjenster, Cap. 1, 2; den andra Hamans upphöjelse och hans gudlösa afsigter att utrota Judafolket, Cap. 3–5, och den tredje afdelningen berättar, huru Haman sjelf föll i den grop, som han gräwfit för andra.

1. Capitel.

Ahasveros gästabud. Vasthi förakt, dom, straff.

Uti Ahasveros tid, hwilken rådande war allt ifrån Indien intill Ethiopien öfwer hundrade sju och tjugu land;

2. Då han satt på sin konungsliga stol i den staden Susan;

3. I tredje året hans rikes gjorde han ett gästabud när sig åt alla sina förstar och tjenare, nemligen åt de wäldiga i Persien och Meden, landshöfdingar och öfwerstar i sina land;

4. På det han skulle se sitt rikes härliga rikedomar och der kosteliga prål af sitt majestät i många dagar, nemligen i hundrade och åttio dagar.

Under dessa 180 dagar blfwo de förnäma från alla rikets trakter, i den mån de ankommo, konungsligt förplägade. Sannolikt är, att konungen på detta sätt wille förwissa sig om undersåtlig trohet och lydnad i alla sina länder, under det han företog det stora kriget emot Grekland.

5. Då de dagar ute woro, gjorde konungen ett gästabud åt allt folket, som i staden Susan war, både stora och små, i sju dagar, uti en sal i trädgården inwid konungshuset.

6. Der woro upphängda hwita, röda och gula tapeter, fattade med linne- och skarlakanståg, uti silfwerringar på marmorstoder; bänkarna woro af guld och silfwer på golfwet, som lagdt war med grön, hwit, gul och swart marmorsten.

7. Och dryckerna bar man in uti gyldene kar, och ju andra och andra kar; och konungsligt win tillfyllest, såsom konungen det wäl förmådde.

8. Och man lade ingen före, hwad han dricka skulle; ty konungen hade befallt alla föreståndarena i sitt hus, att hwar och en skulle göra, såsom honom lyste.