| Högtiden Purim. | Esthers Bok. | Cap. 9. | 807 |
3. Och alla öfwerstarna i landen och förstarna och landshöfdingarna och konungens embetsmän höllo Judarna i ära; ty Mardechai fruktan kom öfwer dem.
4. Förty Mardechai war myndig i konungens hus, och hans rykte hördes i alla land, huru han wäxte till och wardt wäldig.
5. Alltså slogo Judarna alla sina fiender med swärd, dråpo och nederlade dem; och gjorde efter sin wilja på dem, som dem fiender woro.
De, som angrepo Judarne, blefwo således dödade.
6. Och i Susan stad slogo Judarne och dråpo femhundrade män.
7. Dertill slogo de Parsandatha, Dalphon, Aspatha,
8. Poratha, Adalja, Aridatha,
9. Parmastha, Arisai, Aridai, Vajesatha,
10. De tio Hamans söner, Medatha sons, Judarnes fiendes; men wid deras egodelar kommo de icke.
11. På samma tiden kom talet på de slagna i Susan stad in för konungen.
12. Och konungen sade till drottningen Esther: Judarna hafwa i Susan stad slagit och nederlagt femhundrade män och de tio Hamans söner; hwad skola de göra i de andra konungens land? Hwad bedes du, att man dig gifwa skall? Och hwad begär du mer, att man göra skall?
13. Esther sade: Om konungen täckes, så låte han ock i morgon Judarna göra i Susan efter det bud, som i dag warit hafwer, att de måga hänga de tio Hamans söner i galge.
14. Och konungen befallde att göra så; och budet wardt i Susan uppslaget, och de tio Hamans söner wordo hängde.
15. Och Judarne församlade sig i Susan på fjortonde dagen i den månaden Adar, och slogo ihjäl i Susan trehundrade män; men wid deras egodelar kommo de icke.
Af denna berättelse synes tydligen, att Judarnas hämndlystnad nu begagnade tillfället att hämnas på många fiender. Wisserligen kan de slagnas antal i en så folkrik hufwudstad icke anses stort i en sådan förwirring, men det är sannolikt, att Judarna i sin hämnd gjorde hwad de sedan fingo djupt ångra. Den Heliga Skrift berättar blott, men uttrycker ingalunda något bifall till detta förfarande.
16. Men de andre Judar i konungens länder kommo tillsammans, och stodo för sitt lif, att de måtte göra sig rolighet för sina fiender, och slogo sina fiender fem och sjuttio tusen; men wid deras egodelar kommo de icke.
17. Detta skedde på trettonde dagen i den månaden Adar; och på fjortonde dagen i samma månaden höllo de hwila; den gjorde de sig till en wällusts och fröjds dag.
18. Men de Judar i Susan woro tillsamman komne både på trettonde och fjortonde dagen; och höllo hwila på femtonde dagen; och den dagen gjorde man till en wällusts och glädjes dag.
19. Derföre gjorde de Judar, som på bygden och i små städerna bodde, den fjortonde dagen i den månaden Adar till en wällusts och glädjes dag och sände den ene den andra skänker.
20. Och Mardechai skref allt detta, som skedt war, och sände brefwen till alla Judar, som woro uti alla konung Ahasveros länder, både när och fjerran;
21. Att de skulle wedertaga och hålla den fjortonde och femtonde dagen i den månaden Adar hwart år;
22. Efter de dagar, i hwilka Judarna till ro komne woro för sina fiender, och efter den månaden, i hwilken deras sorg i glädje, och deras gråt i wällust wänd wardt, att de skulle dem hålla för wällusts och glädjes dagar, och sända den ene den andra skänker, och dela med de fattiga.
23. Och Judarne togo der wid, och gjorde, som de begynt hade, och det Mardechai till dem skref;
24. Huruledes Haman, Medatha son, den Agagiten, alla Judars fiende, hade i sinnet att förgöra alla Judar, och låta kasta lott,* till att förskräcka och förgöra dem; *Esth. 3: 7.
25. Och huru Esther hade ingått till konungen, och beställt, att hans onda uppsåt, som han emot Judarna tänkte, måtte genom bref wändas in på hans
_817.jpg&oldid=344149){kind=link}