Ebr. 1: 14. Ps. 103: 20. Es. 37: 36. 2 Chrön. 32: 21. 2 Kon. 19: 35. Dan. 7: 10. Jemwäl de ringare kreaturen, Ps. 148: 1, [et]c. 2 Mos. 8: 2, 16, 21, 24; cap. 9: 18; cap. 10: 4. Jos. 3: 16. Dom. 5: 20. Amos 7: 4.
Detta rikes storlek, Ps. 72: 8. Zach. 9: 10. Eph. 4: 10, begyntes, hwad Gudomliga naturen angår, med skapelsen; men hwad menskliga naturen angår, med upphöjelsetillståndet, Ps. 8: 6. Ebr. 2: 7.
Nådens rike, det Jesus efter bägge naturerna också utbreder och widmakthåller, Ps. 110: 2, 3. Es. 2: 2, 3, [et]c. Hagg. 2: 7, 8. Luc. 24: 46, 47. Ap.G. 1: 8. Rom. 10: 18. Col. 1: 6, 23.
Medelpersonerna, Jesus dertill brukar, finnes dels i det andeliga, 1 Cor. 3: 6, 9; cap. 4: 1. 2 Cor. 5: 19, 20. Dels i det werldsliga, Ps. 2: 10. Ps. 4: 7. Es. 49: 23. Dels ock i det husliga ståndet, 1 Mos. 18: 19. 5 Mos. 6: 6, 7.
Werkande orsaken är Ordet och de heliga Sakramenten, Ps. 110: 2. Matth. 4: 23; cap. 9: 35; cap. 24: 14. 1 Joh. 5: 6, 8. Matth. 28: 19.
Undersåtarne äro, efter Guds saliggörande wilja, alla menniskor, synnerligen de trogne, 1 Tim. 4: 10. 2 Mos. 19: 5, 6. 1 Pet. 2: 9. 1 Thess. 5: 9. Deras skyldiga pligt, Rom. 6: 11–13; cap. 8: 9, 12–14.
De Konungsliga Gudomliga handlingar, angående detta nådens rike, äro (1) apostlars och predikanters sändning, Matth. 28: 19. Marc. 16: 15. Eph. 4: 11. Samt de sändas upplysning, Luc. 24: 45, 49. Ap.G. 1: 8. Eph. 4: 11–16. (2) Christliga församlingens förwärfning och samling af allt folk, Ap.G. 20: 28. Matth. 28: 19. Marc. 16: 20. (3) Nya födelsen, Joh. 3: 3. 1 Pet. 1: 3. (4) Rättfärdiggörelsen, Rom. 3: 24–26; cap. 5: 1. (5) Förnyelsen och helgelsen, Tit. 3: 5. 1 Thess. 4: 3, 4, 7, 8. Jemför Eph. 4: 22–24. Col. 3: 9, 10. (6) Andeliga gåfwors utdelande, 1 Cor. 12: 4, [et]c. Eph. 4: 8. (7) Christna församlingens förswar och widmakthållande, Matth. 16: 18; cap. 28: 20. (8) Christi herrskande midt ibland sina och wåra fiender, Ps. 110: 2, 3. Jemför med 1 Cor. 15: 25. Ebr. 1: 13.
Begynnelsen till ett så fullkomligt och allmänt regemente uti nådens rike är, hwad mandomen angår, upphöjelsen till Guds högra hand, Phil. 2: 9, 10. Ap.G. 2: 36.
Såsom den Konungsliga makten och wäldet, som Jesu mandom personligen meddelades, är ewig, Gudomlig och oändelig: alltså skall ock Christus efter bägge sina naturer regera i all ewighet, Dan. 7: 13, 14. Luc. 1: 33.
Härlighetens rike; uti hwilket Christus också efter bägge sina naturer regera skall: derom handlas, Luc. 22: 29; cap. 12: 32. Marc. 9: 47. Luc. 13: 28. Matth. 13: 43; cap. 26: 29. 1 Pet. 1: 3, 4. Joh. 14: 2, 3. Matth. 25: 34.
Inbyggare och undersåtare i detta rike blifwa, jemte de heliga englar, alla utkorade trogna, som uti tron till ändan framhärda, Matth. 8: 11; cap. 24: 13. Uppb. 2: 10; cap. 7: 9.
Efter detta härlighetens rike längtar hjerteliga hwar och en Christtrogen själ, 2 Cor. 5: 1, 2, 4, 8. Phil. 1: 23. Gör sig derom genom tron försäkrad, 2 Tim. 1: 12; cap. 4: 8, Och säger med Jesu utwalda brud: Kom; ja, kom Herre Jesu, Uppenb. 22: 17, 20, 21.
D.
Dag. Bättringstiden kallas en dag, Ps. 95: 8. Rom. 13: 12. Es. 49: 8. Ebr. 3: 13. 2 Cor. 6: 2.
Söndag, Herrans dag, Uppenb. 1: 10.
En dag förlänges, Jos. 10: 12, etc.
Herrans dag öfwer de ogudaktiga förskräcklig. Es. 13: 6. Jer. 46: 10. Joel 1: 15. Zeph. 1: 14. Amos 5: 18, 20. Mal. 4: 1.
Den onda dagen taga till godo, Pred. 7: 15. På den som mest tänka, Pred. 11: 8. Ogudaktiga prisa goda dagar. Ps. 49: 19.
Dens beskaffenhet, som will goda dagar hafwa, Ps. 34: 13, 14, [et]c. 1 Pet. 3: 10.
Om dagars utwäljande och hållande, Rom. 14: 5, 6. Gal. 4: 9, 10. Col. 2: 16.
Dagar för år räknade, 4 Mos. 14: 34. Hes. 4: 5, 6. 1000 år en dag, Ps. 90: 4. 2 Pet. 3: 8.
Predikares dag kommer. Micha 7: 4.
Dagakarl. Bör man ingen orätt göra, Mal. 3: 5. 5 Mos. 24: 14, 15.
Dans. Stundom god, stundom straffbar, 2 Mos. 15: 20; cap. 32: 19. Dom. 11: 34. 1 Sam. 18: 7. 2 Sam. 6: 14, 16. Ps. 149: 3. Ps. 150: 4. Pred. 3: 4. Matth. 11: 17; cap. 14: 6. Betyder glädje, Jer. 31: 4, 13.
Djefwul. En försmädare, baktalare, anklagare och lastare; Guds, hos menniskan, 1 Mos. 3: 1, 4, 5. Menniskors, hos Gud, Job 1: 9–11; cap. 2: 5. Uppenb. 12: 10.
Brukas gemenligen för hela djeflaskaran; men stundom för de onda andars öfwerste, Matth. 4: 1, 5, 11; cap. 9: 34; cap. 25: 41. Jud. Ep. 9.
Djefwulens namn: Förste i wädret, Eph. 2: 2. Col. 2: 15. Belial, 2 Cor. 6: 15. Beelsebub, Matth. 12: 24. Högmodigas konung, Job 41: 25. Ogudaktigas fader, Joh. 8: 44. Werldens förste, Joh. 12: 31; cap. 14: 30; cap. 16: 11. Werldens gud, 2 Cor. 4: 4. Trognas anklagare, Uppenb. 12: 10. Fiende, Luc. 10: 19. Eph. 6: 12. 1 Pet. 5: 8. Den onde, Matth. 5: 37; cap. 6: 13; cap. 13: 19, 38. Eph. 6: 16. Satan, Job 1: 6. Zachar. 3: 2. Matth. 12: 26. Luc. 10: 18. Ap.G. 5: 3. Mandråpare och lögnens fader, Joh. 8: 44. Frestare, Matth. 4: 3. 1 Cor. 7: 5. 1 Thess. 3: 5. Legio, Marc. 5: 9. Luc. 8: 30. Gamle ormen och draken, Uppenb. 12: 9. 2 Cor. 11: 3. Uppenb. 20: 2. Stark bewäpnad, Luc. 11: 21, 22. Matth. 12: 29. Abaddon, Uppenb. 9: 11. Rytande lejon, 1 Pet. 5: 8.
Djefwulens werk. Werkar i de otrogna, Eph. 2: 2. 2 Thess. 2: 9. Snärjer. 2 Tim. 2: 26. Förblindar, 1 Kon. 22: 6, [et]c. 2 Cor. 4: 4. Förförer, 2 Thess. 2: 9, 10. Gör och retar till synd, 1 Joh. 3: 8. Ap.G. 5: 3. 1 Chrön. 21: 1. Uppwäcker träta. Jac. 3: 14, 15, 16. Traktar efter wår skada, och hindrar wår salighet. 1 Pet. 5: 8. Matth. 13: 19, 25. Luc. 8: 12; cap. 22: 31. 2 Cor. 4: 4. Eph. 6: 11. Exempel: 1 Mos. 3: 1, [et]c. 1 Chrön. 21: 1. Job 1: 6, 9; cap. 2: 1. Zach. 3: 1. Ap.G. 13: 8, 10. 1 Thess. 2: 18. Förskapar sig, 2 Cor. 11: 14, 15.
Tror och bäfwar, Jac. 2: 19. Hafwer
_831.jpg&oldid=344191){kind=link}