kunskap om Gud, Matth. 8: 29. Marc. 3: 11; cap. 5: 7. Luc. 4: 34, 41; cap. 8: 28. Ap.G. 19: 15.
Djefwulens list, 1 Mos. 3: 4, 5. Matth. 4: 2, 3, [et]c. 2 Cor. 2: 11; cap. 11: 3. Eph. 6: 11. Djefwulens makt, Eph. 2: 2; cap. 6: 12. Dock kan han ej mera skada, än Gud tillåter. 1 Kon. 22: 20–22. Job 1: 12; cap. 2: 6. Matth. 8: 31. Uppenb. 20: 2, 3, 7. 2 Mos. 8: 18.
Djefwulens wåld och makt genom Christum förstörd och borttagen, 1 Mos. 3: 15. Es. 9: 4; cap. 27: 1; cap. 49: 24, 25; cap. 52: 1–3. Matth. 12: 29. Luc. 11: 22. Joh. 12: 31. Col. 1: 13; cap. 2: 15. 2 Tim. 1: 10. 1 Joh. 3: 8. Ebr. 2: 14. Uppenb. 12: 9.
Djeflar jemwäl genom onda menniskor utdrifne, Matth. 7: 22. Ap.G. 19: 13.
Öfwerwinnes genom tron på Christum, Eph. 6: 16. Jac. 4: 7. 1 Pet. 5: 9.
Djefwulens barn, Joh. 8: 44. Ap.G. 13: 10. 1 Joh. 3: 10. Djeflalära, 1 Tim. 4: 1. Ap.G. 19: 19. Djeflarnas straff, Matth. 25: 41. 2 Pet. 2: 4. Jud. Ep. 6.
Dom. Döma obetänksamt wår nästa är förbjudet, 3 Mos. 19: 16. Matth. 7: 1. Luc. 6: 37, 41. Matth. 9: 3, 4; cap. 12: 7. Joh. 7: 24. Rom. 2: 1, [et]c; cap. 14: 3, 4, 10, 13. 1 Cor. 4: 3–5. Gal. 6: 1, 2. Phil. 4: 5. Tit. 3: 1, 2. 1 Pet. 2: 1. Jac. 4: 11, 12. Är skadligt, Rom. 2: 1, 2. Luc. 6: 38. Exempel på obetänksam dom, 1 Sam. 1: 14. Luc. 7: 33–35; cap. 13: 2, [et]c. Joh. 11: 37; cap. 9: 16. Ap.G. 2: 13; cap. 28: 4. 2 Cor. 10: 10.
Domares kall och embete. Hwilka dertill tjenlige, 2 Mos. 18: 21, [et]c. 5 Mos. 1: 13. Ordspr. 28: 15, 16. Härlig förmaning till alla domare. 2 Chrön. 19: 6–9.
Domarepligt: Icke anse personen eller taga mutor, Ps. 82: 2, [et]c. 2 Mos. 23: 8. 5 Mos. 27: 25. Ordspr. 17: 23; cap. 18: 5; cap. 24: 23, 24; cap. 28: 21. 5 Mos. 1: 16, 17; cap. 16: 18–20. Icke böja främlingens rätt, 5 Mos. 24: 17. Icke tro lögnaktigt tal och gemene mans rykte, 2 Mos. 23: 1–3. Utan granneligen ransaka, förr än dömes, 1 Mos. 3: 11; cap. 11: 5; cap. 18: 21. 5 Mos. 13: 14; cap. 17: 4–7, 9; cap. 19: 18. Jos. 7: 18, 19, 22. Joh. 7: 51. Döma efter lagen, 5 Mos. 17: 11. En rätt dom, 3 Mos. 19: 15, 35. 5 Mos. 25: 1–3. Joh. 7: 24. Zach. 7: 9, 10; cap. 8: 16. Synnerligen öfwer främlingar, enkor och faderlösa, Jer. 22: 3. Es. 1: 17. Jer. 7: 5, 6.
Domare bör man icke lasta och banna, 2 Mos. 22: 28. Ap.G. 23: 5. De kallas gudar, 2 Mos. 21: 6; cap. 22: 8, 9. Ps. 82: 1, 6. Joh. 10: 34, 35. Ohörsamme emot domare måste dö, 5 Mos. 17: 12.
Guds hotelse och straff, emot orättrådiga domare, 5 Mos. 27: 19, 25. Es. 1: 23; cap. 5: 20, 23; cap. 10: 1–3. Jer. 22: 3–5. Mal. 3: 5. Amos 5: 6, 7. Os. 5: 11. Ordspr. 17: 15. Hes. 13: 19. Ordspr. 24: 24. Job 15: 34, 35.
Döma om läran, kommer de sanna christna till, 5 Mos. 13: 1, [et]c. Matth. 7: 15, [et]c. Ap.G. 17: 11. Joh. 5: 39. 1 Cor. 14: 29, 32. Col. 2: 4, 8. 1 Joh. 4: 1. Werlden skall dömas af de heliga, Matth. 19: 28. Luc. 22: 30. 1 Cor. 6: 2. Jud. Ep. 14, 15.
Gud, den rättfärdige domaren, som wedergäller och dömer efter hwars och ens förtjenst, 1 Mos. 18: 25. 5 Mos. 10: 17. 1 Sam. 26: 23. 1 Kon. 8: 32. Job 34: 10, 11. Ps. 7: 9, 12. Ps. 62: 13. Ps. 94: 2. Ps. 96: 13. Ps. 98: 9. Jer. 17: 10; cap. 32: 18, 19. Hes. 18: 30; cap. 24: 14; cap. 33: 20. Matth. 16: 27. Rom. 2: 2, 6, 8. 2 Cor. 5: 10. Eph. 6: 8. 1 Pet. 1: 17. Uppenb. 2: 23; cap. 22: 12.
Domedag allmännelig, tillstundar wisserligen, Ps. 9: 8. Ap.G. 17: 31. Pred. 12: 14. Rom. 2: 15, 16. 2 Cor. 5: 10. Uppenb. 14: 7. Änskönt det något dröjer, 2 Pet. 3: 3, 4, 9.
Hwem domaren är? Egentligast och förnämligast den store treenige Guden, Ps. 9: 8, 9. Ps. 82: 8. Es. 3: 13, 14; cap. 33: 22. I synnerhet är Christus Jesus den person, som på embetets wägnar egentligen och synligen domen utföra skall; icke allenast efter sin gudomliga, utan ock menskliga natur, Dan. 7: 13. Zach. 12: 10. Matth. 16: 27; cap. 24: 30; cap. 26: 64; cap. 25: 31. Ap.G. 17: 31. Rom. 14: 10. Lärer då icke wara föraktlig, såsom i förnedringstillståndet; utan i upphöjelsestillståndet majestätisk och härlig, Matth. 16: 27; cap. 25: 31; cap. 26: 64. En allwetande domare, Col. 2: 3. Joh. 2: 24; cap. 21: 17. Rom. 2: 16. 1 Cor. 4: 5. Uppenb. 2: 23. En rättfärdig domare, Ps. 9: 5. Ap.G. 17: 31. Rom. 2: 5. 2 Tim. 4: 8. Som ej ser efter menniskors person, Matth. 22: 16. Uppenb. 22: 12. En allsmäktig domare, Matth. 24: 30; cap. 28: 18. 2 Thess. 1: 9. En allestädesnärwarande domare; ty alla skola Honom se, Amos 9: 2. Zach. 12: 10. Matth. 24: 30. Uppenb. 1: 7.
Domarens ankomst oförmodlig, hastig och plötslig, Matth. 24: 44. Marc. 13: 34, 35. Luc. 12: 39, 40, [et]c.; cap. 17: 24–30; cap. 21: 35. 1 Thess. 5: 2, 3. 2 Pet. 3: 10. Uppenb. 3: 3; cap. 16: 15.
Uppwaktare wid Jesu ankomst till domen, och wid dess utförande, de helige englar, Dan. 7: 10. Zach. 14: 5. Matth. 25: 31. Luc. 9: 26. Ap.G. 1: 11. 1 Thess. 4: 16. 2 Thess. 1: 7. De församla folket, Matth. 24: 31. Marc. 13: 27. Skilja onda från goda, Matth. 13: 49. De onda kastas i den ewiga elden, Matth. 13: 41, 42, 50; cap. 22: 13; cap. 25: 30. De trogna införas i himmelen, 1 Thess. 4: 17.
Domens bisittare äro isynnerhet apostlarna, Matth. 19: 28. Luc. 22: 30. Också alla heliga i allmänhet, 1 Cor. 6: 2. 1 Thess. 3: 13. Uppenb. 3: 21. I det de gifwa bifall till Jesu dom, Uppenb. 19: 1, 2. Fördömande med sin saliggörande lära och gudeliga lefwerne de ogudaktiga, Matth. 12: 41, 42. Joh. 12: 8. Rom. 2: 16.
Hwilka skola dömde warda? De fallne onde englar, 1 Cor. 6: 3. 2 Pet. 2: 4. Jud. Ep. v. 6. Matth. 25: 41. Uppenb. 20: 10. Jemwäl alla menniskor. Es. 66: 16. Joel 3: 12. Matth. 25: 32. Rom. 14: 10, 11. 2 Cor. 5: 10.
Hwar öfwer skall dömdt warda? Öfwer alla gerningar, onda och goda, Pred. 12: 14. Matth. 25: 35, 42. 2 Cor. 5: 10. Col. 3: 25. Jud. Ep. 15. Uppenb. 20: 12. Och efter gerningarna sker wedergällningen, 2 Chrön. 6: 30. Job 34: 11, [et]c. Matth. 16: 27. Rom. 2: 6.
_832.jpg&oldid=344194){kind=link}