Helighet, rättfärdighet samt fria wiljan, Joh. 8: 34. Rom. 7: 15, [et]c. Odödligheten, 1 Mos. 2: 17; cap. 3: 19. Rom. 5: 12. Råkade uti Guds wrede och onåd, Eph. 2: 3. Ondt samwete, 1 Mos. 3: 7, 8, 10. Ewig död och fördömelse. 1 Mos. 2: 17. Rom. 5: 14, [et]c.; cap. 6: 23. Och iklädde sig satans beläte, 1 Mos. 6: 5.
Falskhet, en wederstygglig synd, Ps. 5: 7. Ords. 6: 16, 17, 19; cap. 12: 22. Warning för falskhet, Rom. 12: 9. Matth. 10: 16. Falska menniskors art och beskrifning, Ps. 41: 7. Ps. 55: 22. Ps. 62: 5. Ords. 6: 12–14. Ps. 120: 2–4. Ps. 140: 4. Ords. 23: 7; cap. 26: 24, 25. Falska menniskors straff, Ps. 55: 24. Ps. 5: 10, 11. Ps. 12: 4. Jer. 5: 25–29. Ords. 6: 15; cap. 17: 20; cap. 19: 5, 9; cap. 26: 26—28. Gud gör de falskas anslag till intet, Job 5: 12, 13; cap. 8: 13, 14. Ords. 14: 22. Es. 59: 4, 5. Ps. 7: 15–17.
Fasta, omnämnes i Skriften af åtskillig art. Christi fastande. Matth. 4: 2. Marc. 1: 13. Luc. 4: 1. Ett underbart prophetiskt fastande, 2 Mos. 24: 18. 1 Kon. 19: 8. Ett levitiskt fastande, 3 Mos. 16: 29, 30. Ett phariseiskt skrymtaktigt fastande, Luc. 18: 12. Es. 58: 4, 5, [et]c. Matth. 6: 16. Ett rätt christeligt fastande, som är (1) ett andeligt fastande från synden, Es. 58: 6—8, [et]c. Gal. 5: 24. 1 Pet. 2: 11. (2) Ett lekamligt fastande, Rom. 13: 13, 14. Luc. 21: 34. 1 Pet. 4: 7. Dan. 10: 2, 3. (3) Allmän fasta, Dom. 20: 26. 1 Sam. 7: 5, 6. 2 Sam. 1: 12. 2 Chrön. 20: 3. Esra 8: 21. Neh. 9: 1, 2. Esth. 4: 3, 16. Jer. 36: 9. Joel 1: 14; cap. 2: 12, [et]c. Jon. 3: 5. (4) De heligas fastande isynnerhet, 2 Sam. 12: 16. Ps. 35: 13. Ps. 109: 24. Neh. 1: 4. Dan. 9: 3. Luc. 2: 37. Ap.G. 10: 30; cap. 13: 2; cap. 14: 23. 2 Cor. 11: 27. Ingen rätt fasta utan barmhertighetswerk, Zach. 7: 5–11; cap. 8: 19. Af lekamligt fastande, som i sig sjelft fritt är, måste icke göras en så stor nödwändighet, som om man eljest icke skulle kunna tjena Gud, Luc. 5: 33–35. Col. 2: 16. 1 Tim. 4: 8. Är icke ett wäsendtligt stycke af Gudstjensten, utan allena ett hjelpmedel och beredelse dertill, Rom. 14: 15–18. 1 Cor. 8: 8, 9. Col. 2: 18, 20-23. Ebr. 13: 9. Icke förmena sig med fastande något förtjena, Es. 58: 2, 3. Består icke heller deruti, att man hafwer återhåll från någon wiss mat, 1 Tim. 4: 3–5. Matth. 15: 11. Ap.G. 10: 15. Måste icke wara ett ogudaktigt fastande, Es. 58: 4, 5. Jer. 14: 12. Icke skrymtaktigt fastande, Matth. 6: 16–18. Achab fastade för straffet, och icke för syndens skull, 1 Kon. 21: 27. Icke något otidigt, och för helsan skadligt fastande, Col. 2: 23. Rom. 13: 14. Till fasta, i nykterhet och måttlighet bestående, förmanas wi, Luc. 21: 34. 1 Cor. 7: 5. Eph. 5: 18. 1 Thess. 5: 6–8. Tit. 2: 2, 3. 1 Pet. 1: 13; cap. 5: 8.
Fattigdom: Kommer af Gud, 1 Sam. 2: 7, 8. Ords. 22: 2. Gör blödig, Ords. 10: 15. Gör föraktad, Ords. 14: 20; cap. 19: 4, 7. Job 30: 1–11. Jac. 2: 2–4. Liknas wid en wandrare, Ords. 6: 11. Hwarken om fattigdom eller rikedom bedja, Ords. 30: 7–9.
Fattige, måste wara ibland oss, 5 Mos. 15: 11. Ords. 22: 2. Matth. 26: 11. Marc. 14: 7. Befalla Gud sin jemmer, Ps. 10: 14. För dem i sörjer Gud, Ps. 40: 18. Hjelper Gud, Ps. 72: 2, 4, 12, 13. Ps. 35: 9, 10. Rike på tron Jac. 2: 5. Bättre i sin fromhet än en wrång, Ords. 19: 1; cap. 28: 6. Pred. 4: 13. Den upphöjer Gud, 1 Sam. 2: 7, 8. Ps. 113: 7, 8. Många fattige uti rikedomen, Ords. 13: 7. Girige äro fattige, Ords. 11: 24, 25. Icke förebrå fattigdomen, Ords. 14: 31; cap. 17: 5. Om andeligen fattiga, Matth. 5: 3. Luc. 6: 20. Christus sjelf fattig, Luc. 9: 58. 2 Cor. 8: 9. Igengifwa pant åt de fattiga, 5 Mos. 24: 10–13.
Fiender: Lekamliga skall man älska och göra godt, 1 Sam. 24: 5, 13, 18; cap. 26: 5, 9. 2 Sam. 16: 7–10; cap. 19: 23. Job 31: 29, 30. Ords. 25: 21, 22. Matth. 5: 44. Luc. 6: 26–28. Rom. 12: 14, 20, 21. 2 Mos. 23: 4, 5. Dem understundom undwika, Matth. 2: 12, 14; cap. 12: 14. Joh. 8: 59; cap. 11: 54. Ap.G. 9: 24, 25, 30; cap. 17: 10, 14. Fiender måste man icke förakta, 1 Sam. 14: 11, 12; cap. 17: 43, 44, 49. 2 Sam. 21: 16, 20, 21. 1 Kon. 20: 1, [et]c. 2 Kon. 14: 8, 9.
En förlikt fiende icke lätteligen tro, 1 Sam. 24: 17, [et]c.; cap. 26: 21, [et]c. 2 Sam. 3: 26, [et]c. Öfwer owännens fall sig icke fröjda. Ords. 24: 17.
Fiendskap: Andelig, emellan Andan och köttet, Gal. 5: 16, 17. Emellan Christus och Belial, 2 Cor. 6: 14, 15. Emellan Gud och menniskor, Rom. 5: 10. Col. 1: 21. Emellan Gud och werlden, Jac. 4: 4. Gal. 1: 10. Emellan Judar och hedningar, Eph. 2: 13, 14, [et]c. Fiender till Christi kors, Phil. 3: 18.
Om man i förföljelsetiden fly må? Matth. 10: 23. Exempel: Jacob, 1 Mos. 27: 43; cap. 31: 17. Moses, 2 Mos. 2: 15. Ap.G. 7: 29. Israeliterna, 2 Mos. 14: 5. Moses och Aaron, 4 Mos. 16: 42. Jephthah, Dom. 11: 3. David, 1 Sam. 19: 12; cap. 21: 10; cap. 22: 1. 2 Sam. 15: 14. AbJathar, 1 Sam. 22: 20. Joseph med Maria Jesu moder, Matth. 2: 13. Christus, Matth. 12: 15. Joh. 7: 1. Lärjungarna, Matth. 26: 56. Joh. 6: 15; cap. 8: 59. Paulus, Ap.G. 9: 25. Paulus och Barnabas, Ap.G. 14: 6.
Flit, se Arbete och Arbetsamhet. Dertill bör oss beweka dess mångfaldiga nytta; först i allmänhet. Ps. 128: 2. Isynnerhet ärligt och nödtorftigt uppehälle, Ords. 12: 9, 11; cap. 13: 4; cap. 14: 23; cap. 20: 4, 13. Rikedom och öfwerflöd, Ords. 10: 4; cap. 12: 24, 27; cap. 14: 4; cap. 20: 4. Söt sömn, Pred. 5: 11. Gladt och godt samwete, Pred. 2: 24, 25; cap. 3: 13; cap. 5: 17, 18.
Flit bör förrättas med godt samwete, att man lefwer i kallelsen, 1 Pet. 4: 15. Med förtroende på Gud, Rom. 14: 23. Ebr. 11: 6. Pred. 9: 7. Med all redlighet och utan tiggeri, 2 Thess. 3: 10–12. 1 Thess. 4: 11, 12. Med daglig bön om Guds wälsignelse, Luc. 5: 5. Ps. 127: 1, 2.
Liknelse af myrorna tagen, Ords. 6: 6, 7. Idog qwinnas beskrifning, Ords. 31: 13. Flit kommer ära åstad, Ords. 22: 29. Exempel: Jacob, 1 Mos. 31: 40. Moses, 2 Mos. 18: 13. Paulus, Ap.G. 20: 31. Rom. 15: 19, 20. 1 Thess. 2: 9. 2 Thess. 3: 7–9.
Framhärdelse, uti tro, Marc. 13: 13. Uppb. 2: 10, 17.
_836.jpg&oldid=344206){kind=link}