Job 27: 8–10. Hab. 1: 16. Matth. 6: 24; cap. 13: 22. Luc. 8: 14; cap. 16: 13, 14. Obarmhertighet, Ords. 12: 10. Orättrådighet, mened och lögn, Mich. 6: 10–12. Mord och dråp, 1 Kon. 21: 10. Ords. 1: 19. Hes. 22: 25, 27. Swek och bedrägeri, Mich. 2: 1, 2.
Girighet förer ock straff med sig för de giriga, Ords. 28: 22. Hjertfrätande sorg och oro, Pred. 2: 22, 23. Folkets förbannelse och onda omdöme, Ords. 11: 26. Förstörelsen af den giriges hus, och förskingringen af dess egodelar, Hab. 2: 9, 10. Ords. 15: 27. Job 20: 10, 15, 18—21. Jer. 17: 11. Ords. 28: 8. Ewig fördömelse, 1 Tim. 6: 9.
Till att dämpa girigheten måste man aflägga buksorgen, Matth. 6: 25. Luc. 12: 22, 26—34; cap. 21: 34, 35. Bortlägga lustan till winning, 1 Tim. 3: 8. Betrakta dödligheten, Ps. 90: 12. Ps. 39: 5. Troget bedja, Ps. 119: 2, 7. Mot werldens kärlek, se 1 Joh. 2: 15–17.
Girigas exempel, Laban, 1 Mos. 31: 1, 2, [et]c. Bileam, 4 Mos. 22: 7, 8. 2 Pet. 2: 15. 11 v. Achan, Jos. 7: 1. Samuels söner, 1 Sam. 8: 3, 5. Achab, 1 Kon. 21: 2. Gehasi, 2 Kon. 5: 20. Den unge mannen, Marc. 10: 22. Luc. 18: 23. Judas, Matth. 26: 15. Joh. 12: 6. Ananias och Saphira, Ap.G. 5: 2. Simon trollkarlen, Ap.G. 8: 19, 20. Felix, cap. 24: 26.
Glädje; se Fröjd. Den ewiga glädjen, Es. 25: 8; cap. 35: 10; cap. 65: 13. Se Salighet.
Godtycke: icke derefter göra, utan hwad Gud befaller, 4 Mos. 15: 24, [et]c. 5 Mos. 4: 2; cap. 12: 8, 32. Es. 5: 21; cap. 55: 8, 9. Matth. 3: 14, 15. Gal. 2: 11–14. Col. 2: 19, 23.
Gud. Att en Gud är till, kan menniskan, medelst det medskapade naturliga ljuset, jemwäl af skapelsewerken, nogsamt weta, Rom. 1: 18–20; cap. 2: 14, 15. Ap.G. 17: 27, 28. Job 12: 7. Ps. 19: 1.
Guds wäsendtliga och egentliga namn, hwarmed han sig från andra, som gudar kallas, åtskiljer, är namnet Jehovah, också Ehjeh, som med Jehovah alldeles ett är, 2 Mos. 3: 14, 15; cap. 6: 2, 3. Es. 42: 8. Os. 12: 5. Ps. 83: 17. Neh. 9: 6.
Gud är en ande, ett andeligt wäsende, Joh. 4: 24. Luc. 24: 39. Gud är en enig ende Gud, uti sin gudomliga warelse; och Honom förutan ingen Gud, 5 Mos. 4: 35; cap. 6: 4; cap. 7: 9; cap. 10: 17; cap. 32: 39. 1 Sam. 2: 2. 2 Sam. 7: 22. 1 Kon. 8: 60. Es. 37: 16; cap. 43: 10, 11; cap. 44: 6; cap. 45: 5, 21; cap. 46: 9. Os. 13: 4. Marc. 12: 29. Joh. 17: 3. 1 Cor. 8: 5, 6; cap. 12: 6. Gal. 3: 20. Eph. 4: 5, 6. 1 Tim. 2: 5.
Om den enda och eniga Gudens wäsendtliga egenskaper. Är en ewig Gud, som hafwer hwarken begynnelse eller ända; utan är sjelf detsamma, 1 Mos. 21: 33. 2 Mos. 15: 18. Job 36: 26. Ps. 90: 2. Ps. 102: 25–28. Es. 40: 28; cap. 41: 4; cap. 43: 10, 11; cap. 44: 6; cap. 48: 12. Dan. 6: 26. Rom. 16: 26. 1 Tim. 1: 17. Tit. 1: 2. Ebr. 1: 8, 12. Uppb. 1: 8, 17; cap. 21: 6; cap. 22: 13. Warande icke bunden wid någon tid, 2 Pet. 3: 8. En oändelig och obegriplig Gud: allestädes närwarande; ingenstädes utesluten eller innesluten, 1 Kon. 8: 27. 2 Chrön. 6: 18. Job 11: 8, 9. Ps. 139: 8–10. Es. 6: 3, 4; cap. 66: 1. Jer. 23: 23, 24. Amos 9: 2, 3. Ap.G. 7: 48. Oombytelig, Jac. 1: 17. Mal. 3: 6. Osynlig, 1 Tim. 6: 16. Af ingen utan af sig sjelf bestående, Es. 43: 10, 11. En majestätisk, förskräcklig och stor Gud, 5 Mos. 7: 21. Ps. 47: 3. Es. 57: 15. Luc. 1: 32. I högsta grad fullkomlig och salig, 1 Tim. 1: 11, 17; cap. 6: 15. En allsmäktig Gud, 1 Mos. 17: 1; cap. 18: 14; cap. 35: 11. 2 Mos. 6: 3. 4 Mos. 11: 23. Job 42: 2. Jer. 32: 17, 27. Zach. 8: 6. Matth. 19: 26.Marc. 10: 27; cap. 14: 36. Luc. 1: 37; cap. 18: 27. Eph. 3: 20. Uppb. 15: 3. Warande Gud lika att hjelpa med många eller få, 1 Sam. 14: 6. 2 Chrön. 14: 11. Es. 50: 2; cap. 59: 1. Gud är trofast och sannfärdig, 2 Mos. 34: 6. 5 Mos. 7: 9; cap. 32: 4. 1 Sam. 15: 29. 2 Sam. 7: 28. Ps. 25: 10. Joh. 17: 17; cap. 3: 33; cap. 8: 26. Rom. 3: 4. 1 Cor. 1: 9; cap. 10: 13. 1 Thess. 5: 24. 2 Tim. 2: 13. Tit. 1: 2. 1 Joh. 1: 9. Ebr. 6: 18; cap. 10: 23. Ps. 33: 4. En helig Gud, 3 Mos. 11: 44, 45. 1 Pet. 1: 15, 16. Es. 6: 3. Ps. 77: 14. 3 Mos. 19: 2. 1 Sam. 2: 2. Uppb. 15: 4. En allwetande Gud, som all ting wet. hörer och ser, 5 Mos. 31: 21. 1 Sam. 2: 3. 2 Chrön. 16: 9. Job 28: 24; cap. 31: 4; cap. 34: 21; cap. 42: 2. Ps. 38: 10. Ps. 94: 9. Ps. 139: 2, [et]c. Ords. 5: 21; cap. 15: 3; cap. 24: 12. Es. 29: 15, 16; cap. 40: 26, 27; cap. 41: 22, 23. Jer. 1: 5; cap. 7: 11; cap. 23: 24; cap. 32: 19. Matth. 6: 4. Marc. 2: 8; cap. 14: 18. Joh. 1: 47, 48. Rom. 8: 27. Ebr. 4: 13. Som ock ransakar, pröfwar och wet hwad i hjertat är, 1 Chrön. 29: 17. 1 Sam. 16: 7. Ps. 7: 10. Jer. 17: 10; cap. 20: 12. 1 Thess. 2: 4. Uppb. 2: 23. En barmhertig Gud, Ps. 86: 5. Ps. 103: 8. Joel 2: 13. Jon. 4: 2. Ps. 145: 8. 2 Mos. 34: 6. Neh. 9: 17. Micha 7: 18, 19. Klagow. 3: 22, 23. Os. 11: 8. Eph. 2: 4, 5. Jac. 5: 11. Luc. 6: 36. Rom. 12: 1. Se Barmhertighet.
En Gud som är sjelfwa godheten och kärleken, Matth. 19: 17. Marc. 10: 18. Jac. 1: 17. 1 Joh. 4: 8, 16.
En tålig och långmodig Gud, långsam till wrede, 1 Mos. 6: 3. 2 Mos. 34: 6. 4 Mos. 14: 18. Ps. 86: 15. Ps. 103: 8. Ps. 145: 8. Es. 30: 18. Joel 2: 13. Jone 4: 2. Nah. 1: 3. Rom. 2: 4; cap. 9: 22, 23. 1 Tim. 1: 16. 2 Pet. 3: 9. En rättfärdig Gud, Ps. 11: 5–7. Ps. 119: 137. Ps. 145: 16, 17. Ps. 7: 12. Ords. 17: 15. Som godt och ondt wedergäller efter hwars och ens förtjenst. Se Gerningar. Denne Guden med ofwannämnde wäsendtliga egenskaper beskrifwen, som ock uti sin gudomliga warelse är icke många, utan en enig enda wäsendtlig Gud, hafwer uti Skriften gifwit sig tillkänna wara uti personerna trefaldig; så att uti det ena och enda gudomliga wäsendet äro tre särskilda personer; eller ock: att den ene och enda sanne Guden är Fadren, Sonen och den Helige Ande; bewisas af Gamla Testamentet, 1 Mos. 1—4. Ps. 33: 6. 2 Sam. 23: 2, 3. Es. 48: 16 (jfr Es. 61: 1). 4 Mos. 6: 24–26. Es. 6: 3, 4. Bewisas ock af nya Testamentet, Matth. 3: 16, 17. Marc. 1: 10–12.
_846.jpg&oldid=344235){kind=link}