Matth. 28: 19. 1 Joh. 5: 7. Jemför Luc. 4: 18. Joh. 14: 16, 26; cap. 15: 26. Matth. 10: 20.
Desse tre särskilda personer äro den ene ende sanne Guden, uti gudomlig warelse, som heter: Fadren, Sonen och den Helige Ande, 1 Joh. 5: 7. Desse personers ordning uti werkande gifwes tillkänna med dessa orden: Af Honom, genom Honom, och i Honom, Rom. 11: 36. Af tillkommer Fadren; Igenom tillkommer Sonen, 1 Cor. 8: 6. Joh. 1: 3. Ebr. 1: 2. Men i Honom, den Heliga Anda, 2 Thess. 2: 13, 14. Dock för den jemlika delaktighets skull alla tre Gudomspersonerna uti det ena gudomliga wäsendet hafwa, warda desse orden, af, Genom och uti, också uti Skriften utan åtskilnad de tre personerna tillegnade; såsom skönjes af 1 Cor. 1: 9. Rom. 6: 4. Ebr. 2: 10. Joh. 16: 15. Col. 1: 14, 16. Jud. Ep. 1. För samma jemlika delaktighets skull uti det ena gudomliga wäsendet är en person uti den andra, Joh. 10: 30, 36, 38; cap. 14: 9—11; cap. 7: 21. Jemlike i majestät, ära och härlighet, Joh. 17: 5; cap. 5: 23. Samt uti det gudomliga werkandet, Joh. 5: 17, 19. Den förste personen är af ingen, utan af sig sjelf, och kallas Fader, eftersom Han ifrån ewighet af sitt gudomliga wäsende en Son födt hafwer, Ps. 2: 7. Mich. 5: 2. Ords. 8: 22.
Den andre personen, för denna ewiga födelsens skull, kallas Son, Joh. 1: 14, 18; cap. 3: 16, 18. Rom. 8: 32. Matth. 3: 17. Se Christus. Den tredje personen, den Helige Ande, är af Fadren och Sonen. Se Helige Ande, denne ene treenige Guden, som är Fadren, Sonen och den Helige Ande, skickar, regerar och försörjer all ting, och gör efter sin egen wilja och behag, 1 Mos. 45: 5; cap. 50: 19, 20. 5 Mos. 8: 18. Job 9: 4; cap. 11: 10; cap. 12: 15, 16. Ps. 103: 19. Ords. 16: 4; cap. 19: 21; cap. 20: 24; cap. 21: 1, 30. Pred. 3: 15. Es. 45: 7. Jer. 10: 23; cap. 27: 5. Es. 14: 27. Dan. 2: 21; cap. 5: 18. Matth. 6: 25, [et]c.; cap. 10: 29; cap. 11: 26. Joh. 5: 17. Ap.G. 11: 17. Dan. 4: 32. Rom. 9: 15. Phil. 2: 13. Ebr. 13: 21. Uppb. 4: 11. Gud lofwar sig wilja wara Israels och alla frommas nådige Gud, 1 Mos. 17: 7. 2 Mos. 6: 2, 3; cap. 29: 15. Jer. 31: 33; cap. 32: 38. Hes. 37: 23. Gud är allas deras Fader, som tro på Honom, 5 Mos. 32: 6. Ps. 103: 13. Es. 63: 16. Jer. 3: 4, 19. Mal. 1: 6. Matth. 6: 9, 26, 32; cap. 18: 14; cap. 23: 9. Joh. 20: 17. Rom. 8: 15. 1 Cor. 8: 6. 2 Cor. 6: 16, 18. Eph. 4: 5.
Gud lofwar sig wilja wara, och är de frommas beskydd, sköld, klippa, borg, [et]c., 1 Mos. 15: 1. Ps. 18: 3, 31. Ps. 27: 1, 2. Ps. 28: 7, 8. Ps. 31: 3, 4. Ps. 33: 20. Ps. 37: 39. Ps. 71: 3, 5. Ps. 115: 9–11. Es. 43: 1, [et]c.
Gud är alla frommas tillflykt, 2 Sam. 22: 3. Ps. 9: 10, 11. Ps. 18: 3. Ps. 144: 2. Jer. 16: 19. Gud och Hans gudomliga werk kunna genom menskligt förstånd utan gudomlig uppenbarelse icke begripas, 2 Mos. 33: 20. Job 32: 8, 9. Ps. 94: 10. Ps. 119: 1, [et]c. Ps. 143: 8. Matth. 11: 27; cap. 16: 17. Luc. 10: 21. Joh. 1: 9; cap. 3: 2; cap. 6: 44, 65; cap. 14: 17; cap. 17: 6. Ap.G. 16: 14. Rom. 1: 19; cap. 11: 33, [et]c. Pred. 8: 17. Job 33: 13, 14. 1 Cor. 2: 14, [et]c. Gal. 1: 11, 12. 1 Tim. 6: 16. Uppb. 3: 7.
Gudfruktighet; se Fruktan.
Gudstjenst. Sjelfwald gudstjenst är Gud misshaglig, och warder straffad, 5 Mos. 4: 2. 2 Mos. 32: 1, 2, [et]c. Ps. 106: 19. 5 Mos. 12: 8, 32. Es. 1: 12. Matth. 15: 9. 1 Kon. 12: 28; cap. 13: 1, [et]c. Col. 2: 18.
Om den sanna Gudi behagliga gudstjensten och dess gerningar, 2 Mos. 20: 1, [et]c. 5 Mos. 5: 6, [et]c.; cap. 10: 12. Joh. 4: 24. 1 Sam. 15: 22. Ps. 2: 10, 11. Ps. 40: 7. Ps. 50: 13, 14. Ps. 51: 19. Ords. 3: 1. Es. 1: 16–18; cap. 58: 6. Jer. 22: 3. Hes. 18: 6, [et]c. Os. 6: 6. Micha 6: 8. Zach. 1: 4–6; cap. 3: 7; cap. 7: 9; cap. 8: 16. Matth. 5: 24, 29. Luc. 1: 74, 75; cap. 3: 11. Joh. 12: 26. Rom. 12: 1, [et]c.; cap. 13: 1, [et]c.; cap. 14: 17, 18. Phil. 3: 3. Jac. 1: 27.
Den rätta gudstjensten skall ske af hjertat, 5 Mos. 5: 29; cap. 6: 5; cap. 10: 12; cap. 11: 13; cap. 26: 16; cap. 28: 47; cap. 30: 2. Jos. 22: 5. Joh. 4: 23. Den Gud ärar, warder ärad igen, 1 Sam. 2: 30.
Gunst: hos menniskor kommer af Gud, 2 Mos. 3: 21; cap. 11: 3. 1 Kon. 10: 23, 24. Neh. 2: 5. Ps. 106: 46. Jer. 40: 2–4. Dan. 1: 9. 1 Sam. 12: 20. Es. 29: 13. Matth. 5: 5; cap. 22: 3.
Gåfwor: Böra domare icke taga; se Domare. Andeliga gåfwor mångahanda; men Anden är en, Rom. 12: 5–7. 1 Cor. 1: 4–7; cap. 12: 4—7, 9—11. Eph. 4: 7. Den bästa gåfwan eftersträfwa, 1 Cor. 12: 31. Winnlägga sig om andeliga gåfwor, 1 Cor. 14: 1, 12. Guds gåfwa ewiga lifwet. Rom. 6: 23. Eph. 2: 8. Christus undfått och gifwit gåfwor, Eph. 4: 8. Ps. 68: 19. Sig sjelf till gåfwa utgifwit, Eph. 5: 2. Icke försumma, utan uppwäcka de andeliga gåfwor, 1 Tim. 4: 14, 15. 2 Tim. 1: 6. Tjena dermed inbördes, 1 Pet. 4: 10. Alla af ljusens Fader, Jac. 1: 16, 17. Lekamlig, befordrar till äreställe, Ords. 18: 16. Stillar wrede, cap. 21: 14.
Gäst: Så ställer sig Gud, Jer. 14: 8.
Gästfrihet: Dertill förmanas, Es. 58: 7. Job 31: 32. Rom. 12: 13. 1 Tim. 3: 2; cap. 5: 10. Tit. 1: 8. 1 Pet. 4: 9. Ebr. 13: 2. Dock icke hwar och en herbergera, 2 Joh. 10. Exempel på gästfrihet, 1 Mos. 18: 3; cap. 24: 31. Jos. 2: 1, 4—6. 1 Kon. 17: 10, 15. 2 Kon. 4: 8. Dom. 19: 16—18, [et]c. Job 31: 32. Luc. 10: 38; cap. 19: 6. Exempel på dem som ej welat gästfrie wara, Dom. 8: 5, [et]c.; cap. 19: 15. 1 Sam. 25: 9–11.
H.
Hand. Händers påläggning och bruk, då man wälsignar. Exempel derpå, Jacob, 1 Mos. 48: 14. Christus, Matth. 19: 15. Marc. 10: 16. Är ock uti offers wigelse brukadt, 3 Mos. 1: 4; cap. 3: 2. Af Mose, till att meddela Andans gåfwor, 4 Mos. 27: 23. 5 Mos. 34: 9. Af apostlarna, till att kalla Evangelii tjenare och meddela Andans gåfwor, Ap.G. 6: 6; cap. 8: 17; cap. 13: 3; cap. 19: 6. 1 Tim. 4: 14;
_847.jpg&oldid=344238){kind=link}