kallade, få utwalde, Matth. 20: 16; cap. 22: 14. Denna kallelsen efter Christi befallning och gudomliga uppsåt en allmän kallelse, som sig sträcka bör till alla menniskor, Es. 55: 1–3. Matth. 11: 28; cap. 28: 19. Marc. 16: 15. 1 Tim. 2: 4. Ps. 19: 4. Befallningen efterkomma Apostlarna troget, Rom. 10: 18. Ps. 19: 4, 5. Col. 1: 28. Ap.G. 17: 30; cap. 20: 31. På tre gånger är förnämligast en allmän kallelse till alla menniskor skedd: först, i Adams tid, 1 Mos. 3: 8, 9, 15. Sedan uti Noahs tid efter syndafloden, 1 Mos. 9: 9. 2 Pet. 2: 5. Sist genom Apostlarna, Marc. 16: 15, 20. Rom. 10: 18. Col. 1: 6, 23. Gudomliga kallelsens ändamål, 2 Thess. 2: 13, 14.
Klokhet; se Försigtighet.
Kläder: Om deras rifwande, 1 Mos. 37: 29; cap. 44: 13. Jos. 7: 6. Dom. 11: 35. 1 Sam. 4: 12. 2 Sam. 13: 31. 1 Kon. 21: 27. 2 Kon. 5: 7; cap. 6: 30. Esth. 4: 1. Jer. 36: 24. Joel 2: 13. Matth. 26: 65. Ap.G. 14: 14; cap. 16: 22. Prakt i kläder; se Högfärd.
Knorr: Emot Gud och menniskor förbjudet, 1 Cor. 10: 10. Phil. 2: 14. 1 Pet. 4: 9. Matth. 20: 11–14. Klagow. 3: 39. Exempel på knorrande, 2 Mos. 14: 11; cap. 15: 24; cap. 16: 2, 7, 8; cap. 17: 2, 3. 4 Mos. 21: 5, [et]c. 5 Mos. 1: 27. Jos. 9: 18, 19. Luc. 15: 2; cap. 19: 7. Joh. 6: 41, 52, 60, 61. Jud. Ep. 16. Straffexempel, 4 Mos. 11: 1, [et]c.; cap. 12: 1, 9, 10; cap. 14: 27—37; cap. 16: 49; cap. 17: 12, 13.
Konung; se Förstar, Öfwerhet: Konungawal, 5 Mos. 17: 15. 1 Sam. 10: 24; cap. 12: 13. 1 Kon. 10: 9. Dess rätt, makt och myndighet, 1 Sam. 8: 11, [et]c.; cap. 12: 1—4. Gud straffar ofta med en tyrannisk, Job 34: 30.
Konungens pligt, läsa i Skriften, 5 Mos. 17: 19. Jos. 1: 8. Befrämja gudstjenstens nytta, Es. 49: 23. 1 Kon. 2: 1–4. Exempel: David, 2 Sam. 6: 2, [et]c.; cap. 7: 1, [et]c. Josaphat, 2 Chrön. 17: 7; cap. 19: 4. Hiskia, cap. 29: 5, [et]c. Josia, cap. 34: 8, Afskaffa all falsk gudstjenst: exempel, Asa, 1 Kon. 15: 11, [et]c. 2 Chrön. 14: 3, [et]c. Göra förbund, och taga ed af folket, att de skulle frukta Gud, 2 Chrön. 15: 8, 12, [et]c. Låta sig underwisa, Ps. 2: 10, 11. Hålla hand öfwer rätt och rättwisa, 1 Kon. 10: 9. 2 Chrön. 9: 8; cap. 19: 5—8. Jer. 22: 2, [et]c. Amos 5: 15.
Rättwisa gör konungasätet fast, Ords. 16: 12, 13; cap. 20: 8, 28; cap. 29: 14. Eu konung måste fly högmod, 5 Mos. 17: 20. Dryckenskap, Ords. 31: 4, 5. Amos 4: 1. Wåldsamhet och orätt, Hes. 9: 9, [et]c. Girighet, Ords. 29: 4; cap. 28: 15, 16. En klok regent gagnar land och rike; en oklok skadar, Ords. 20: 26. Hwarwid konungens nåd och wrede förliknas, Ords. 16: 14, 15; cap. 19: 12.
Konungens hjerta i Guds hand, Ords. 21: 1. Ty måste man för dem bedja, 1 Tim. 2: 1–3. Exempel, 1 Sam. 10: 24. 1 Kon. 1: 36–39. 2 Kon. 11: 11, 12. Jer. 29: 7. Dan. 3: 9; cap. 5: 10; cap. 6: 6, 21. Ps. 20: 1, [et]c.
Konungar och förstar äro ofta egensinnige, och följa icke goda råd; exempel: David, 2 Sam. 19: 39. Joas, 2 Chrön. 24: 2, 20—22. Rehabeam, cap. 10: 8. Asa, cap. 16: 10. Amasia, cap. 25: 16. Usia, cap. 26: 19. Josia, cap. 35: 22. Zedekia, cap. 36: 12, 13. Jojakim, Jer. 36: 25. Herodes, Marc. 6: 16. Konungars och förstars fel måste man frimodeligen straffa: exempel, Es. 1: 23. 1 Kon. 18: 18. Matth. 14: 4. 2 Kon. 13: 19. 2 Sam. 12: 1–15. 1 Kon. 13: 1–10; cap. 20: 39—43; cap. 21:&bnsp;17—25; cap. 22: 7, 8, 12, 14—28. Konungar icke banna, 2 Mos. 22: 28. Pred. 10: 20. Ap.G. 23: 5.
Konungar måste man gifwa deras rättighet, Matth. 22: 21. Rom. 13: 7.
Om andeliga konungar, 1 Pet. 2: 9. 2 Mos. 19: 6. Uppb. 1: 6; cap. 5: 10.
Kopparormen, blef upprest, 4 Mos. 21: 8. Blef borttagen och sönderslagen, och kallad Nehustan, 2 Kon. 18: 4. Hwad han betydt hafwer, Joh. 3: 14.
Kors, Lidande, Motgång, Wederwärdighet, wederfares alla fromma, 1 Mos. 4: 8; cap. 27: 41; cap. 37: 18; cap. 47: 9. 2 Sam. 16: 5, 13. Job 10: 17. Ps. 34: 20. Ps. 73: 14. Ps. 90: 10. Matth. 10: 16, [et]c.; cap. 16: 24; cap. 24: 9. Marc. 13: 9. Luc. 14: 26, 27; cap. 21: 12. Joh. 15: 20; cap. 16: 1-4. 2 Cor. 7: 5. Gal. 4: 29. 1 Thess. 3: 3. 2 Tim. 3: 12. 1 Pet. 4: 1, 12, 13, 17.
Wore ingen synd, så wore intet kors, [et]c. Jer. 2: 19; cap. 13: 22; cap. 30: 11, 15; cap. 46: 28. Klagow. 3: 39–42. 1 Cor. 11: 30, 31.
Gör oss Christi beläte lika, Rom. 8: 29. Warder pålagdt för de Christtrognas bästas skull, 2 Sam. 7: 14. Job 5: 17; cap. 33: 16, 17. 1 Cor. 11: 32. Ebr. 12: 5–8. Uppb. 3: 19. Hafwer mångfaldig nytta med sig: Lärer känna Gud, 2 Chrön. 33: 11–13. Tuktar till bättring, 1 Pet. 4: 12. Ps. 94: 12. Ebr. 12: 11. Es. 38: 15. Jer. 10: 24. Ords. 6: 23. Werkar längtan efter det himmelska, 2 Cor. 5: 2, 4, 8, 9. Ps. 73: 25. Drifwer till Gud, Es. 26: 16. Man warder derigenom bepröfwad, 1 Pet. 4: 12. 5 Mos. 8: 2, 16. Ords. 17: 3. 1 Pet. 1: 6, 7. Genom lidande ingå wi uti härligheten, Luc. 24: 26, 46. Joh. 12: 25. Ap.G. 14: 22. Rom. 8: 17, 18. 2 Cor. 4: 10, 11, 17, 18; cap. 5: 1, [et]c. 2 Thess. 1: 4–7. Matth. 10: 38. Ebr. 11: 25, 26.
Christus hafwer mot fromma korsdragare ett medlidsamt hjerta, Ebr. 4: 14–16; cap. 5: 2. Korset skola wi tålmodigt bära; och hwarföre? Ebr. 12: 1–10. Joh. 16: 33. Jac. 1: 12. Klagow. 3: 25–31. Ords. 3: 11, 12. 1 Pet. 2: 20. 2 Cor. 1: 6, 7. Korset skola wi med glädje bära, Ps. 118: 21. Matth. 5: 11, 12. Ap.G. 5: 41; cap. 16: 25. Rom. 5: 3. 2 Cor. 8: 2. Col. 1: 24. 1 Pet. 1: 6; cap. 4: 13, 16. Ebr. 10: 34. Jac. 1: 2, 3. Tröst och hugswalelse i kors och motgång, Job 5: 17, [et]c. Ps. 50: 15. Ps. 34: 19. Ps. 91: 15. Ps. 68: 20, 21. Ps. 145: 18, 19. Es. 43: 2; cap. 41: 10. Ps. 89: 32–34. Ords. 18: 10. Klagow. 3: 31–34. Micha 7: 8–10. Matth. 5: 4, 10, 11; cap. 10: 30, 31; cap. 11: 28. Joh. 15: 20, 21; cap. 16: 20—23. Rom. 8: 18. 1 Cor. 10: 13. 2 Cor. 1: 4, 8, 9.
Krig: Ett syndastraff, 3 Mos. 26: 24, 25. 5 Mos. 28: 25, 49. Dom. 2: 14; cap. 3: 7, 8; cap. 4: 12; cap. 6: 1; cap. 10: 6, 7; cap. 13: 1. 1 Kon. 8: 33. Es. 5: 25, 26. Jer. 5: 15.
_852.jpg&oldid=344253){kind=link}