Job 9: 26. Wid stoft och aska, 1 Mos. 3: 19; cap. 18: 27. Job 10: 9. Ps. 103: 14. Wid en herdehydda, Es. 38: 12. Wid damm, Jac. 4: 14. Wid en wäfspole, Job 7: 6.
Uppfyldt med orolighet, Job 14: 1. Hafwer ett wisst föresatt mål, Ps. 39: 5. Job 14: 5, 6. Ps. 139: 16. Owisst, huru länge det warar, Luc. 12: 18, 20. Jac. 1: 10, 11; cap. 4: 14. Ebr. 13: 14. Naket kommet i werlden, Job 1: 20, 21. Pred. 5: 14. 1 Tim. 6: 7, 8. Långt lif lofwar Gud åt de fromma, 2 Mos. 20: 12. 5 Mos. 5: 16; cap. 25: 15. 1 Kon. 3: 14. Ps. 91: 16. Ords. 3: 2, 16; cap. 4: 10; cap. 9: 11; cap. 10: 27; cap. 28: 16. Eph. 6: 3.
Ljus. De Christne ett ljus i werlden, Ords. 4: 18. Matth. 5: 14. Rom. 2: 19. Phil. 2: 15. Om Herrans och Guds ords ljus, Ps. 36: 10. Ps. 43: 3. Ps. 27: 1. Ps. 119: 105. Matth. 4: 16. Joh. 1: 4, 5, 7—9; cap. 3: 19, 20; cap. 8: 12; cap. 9: 5; cap. 12: 35, 36. 2 Cor. 4: 4. 2 Pet. 1: 19. 1 Tim. 6: 16. Om de sannskyldiga Christnas ljus, Es. 58: 8, 10. Luc. 8: 16. Rom. 13: 12. Phil. 2: 15. Ty böra de ock wandra i ljuset, Joh. 12: 35, 36. Eph. 5: 8, 9. 1 Thess. 5: 5. 1 Joh. 1: 5–7; cap. 2: 8, 9. Matth. 5: 16.
Lof; se Tacksägelse.
Lott: han faller som Herren will, Ords. 16: 33. Stillar träta, Ords. 18: 18. Blifwer kastad, och brukad, 3 Mos. 16: 8. 4 Mos. 26: 55; cap. 33: 54. Jos. 7: 14; cap. 18: 10. 1 Sam. 10: 21; cap. 14: 42, 43. 1 Chrön. 24: 5; cap. 25: 8. Neh. 11: 1. Ps. 22: 19. Jon. 1: 7. Matth. 27: 35. Marc. 15: 24. Joh. 19: 23, 24. Ap.G. 1: 26.
Lustar; se ock Begärelser. Lustar äro af trenne slag: En helig Gud behaglig lust, Ps. 1: 2. Ps. 37: 4. Ps. 119: 24. Luc. 10: 24. 1 Tim. 3: 1. En naturlig lust, Luc. 16: 21; cap. 4: 2. En ond lusta, Col. 3: 5. 1 Cor. 10: 6. Som yttrar sig, icke allenast i wår kropp och dess lemmar, Rom. 7: 18, 23. Utan ock uti wårt hjerta, själ, förstånd, wilja, och alla wåra sinnen, Gal. 5: 16, 17. Ords. 6: 18. Jer. 17: 9, 10. Matth. 15: 19. Rom. 8: 5–10. Eph. 2: 3; cap. 4: 22, 23. Den onda är af twänne slag: först, den onda medfödda arflustan och begärelsen, 1 Mos. 6: 5; cap. 8: 21. Sedan, den onda werkliga syndalusten, när man till den uppstigande onda lustan ett wälbehag hafwer; dertill bewiljar, samtycker, och det onda begår: om begge talar Jacob, cap. 1: 14, 15. Paulus, Rom. 7: 7, 8. Ehuruwäl nu den förra, som uti Guds heliga också efter den nya födelsen finnes qwar, är såsom den sednare för Gud en synd, ty så kallar henne Paulus, Rom. 6: 2, 6, 7, 11—18; cap. 7: 5, 7—9, 11, 13, 14, 17, 23, 25; cap. 8: 2, 3, 10. 1 Joh. 1: 8; cap. 3: 4. Likwäl skall hon de helige ej skada till saligheten, om de allenast troget beflita sig om den andeliga öfning, Gud uti sitt ord påbjuder, 2 Mos. 20: 17. 5 Mos. 5: 21. 1 Mos. 4: 7. Matth. 18: 8, 9. Rom. 6: 6, 11—13; cap. 8: 13, 14. Gal. 5: 16, 17, 24. Eph. 4: 22–24. Col. 3: 5, 6, 8—10. 1 Pet. 2: 11, 12. Tit. 2: 11, 12. 2 Cor. 7: 1. Ebr. 12: 1.
Dertill förbinder oss wår egen skyldighet, Rom. 8: 9, 10, 12. Gal. 5: 25. 2 Cor. 5: 15. 1 Pet. 1: 14, 15; cap. 4: 2, 3. Christi swåra lidande, 1 Pet. 4: 1, 2; cap. 2: 20, 21, 24. Rom. 6: 6. Gal. 6: 14. 1 Joh. 2: 16. Christi död, begrafning och uppståndelse, Rom. 6: 3, 4, 8—14. Wår gemenskap med Christo, Matth. 16: 24. Gal. 5: 24; cap. 2: 20. Rom. 8: 1, 9, 13, 14. Wår lifstids korthet, 1 Cor. 7: 29, 31. 1 Joh. 2: 17. Rom. 13: 11–14. Gal. 6: 10. Den stora nådelönen, Rom. 8: 1, 10, 11, 13, 14. 1 Cor. 9: 25, 26. 2 Tim. 4: 7, 8. Uppb. 2: 7, 11, 17; cap. 3: 5, 12, 21. Den skara obotliga skada wi eljest taga, Matth. 18: 8, 9; cap. 16: 26. Rom. 6: 23; cap. 8: 13. Gal. 5: 19–21; cap. 6: 8. Col. 3: 6. 5 Mos. 32: 22. Till att förekomma köttsliga synder, tjenar, att man icke låter begärelsen i sig afla, Jac. 1: 14, 15. Fly tillfälle till synd, Ords. 23: 29–32. Exempel. Eva, 1 Mos. 3: 1–6. Dina, 1 Mos. 34: 1, [et]c. David, 2 Sam. 11: 2, [et]c. Att wi också späke wår lekamen, 1 Cor. 9: 26. Luc. 21: 34. 5 Mos. 32: 14–16. 1 Cor. 10: 7.
Lydnad och Hörsamhet, emot Gud, blifwer anbefald, 5 Mos. 10: 12; cap. 13: 4; cap. 18: 15, [et]c.; cap. 27: 10. Jos. 24: 14.
Behagar Gud wäl; lydnads loford, se 1 Sam. 15: 22, 23. 1 Kon. 3: 9, 11, [et]c. Matth. 7: 24. Joh. 13: 17; cap. 14: 21, 23, 24; cap. 15: 14; cap. 8: 31. Matth. 21: 28–30.
Denna lydnad hafwer nytta med sig: först i allmänhet, Ords. 8: 34. Es. 48: 18, 19; cap. 55: 2. Sedan isynnerhet genom allehanda wälsignelse, 2 Mos. 23: 25. 5 Mos. 15: 4, 5. Seger emot fiender, 2 Mos. 23: 22. 3 Mos. 26: 7, 8. Ymnighet, 3 Mos. 26: 3–5. 5 Mos. 28: 11, 12. Guds nåd och nådiga närwaro, 3 Mos. 26: 11, 12. Jer. 14: 4. Guds godhet och barmhertighet, 5 Mos. 13: 17, 18; cap. 30: 2, 3; cap. 7: 9—12. 2 Mos. 20: 6. Långt lif, 2 Mos. 15: 26; cap. 23: 25. 5 Mos. 30: 20. Job 36: 11. Allehanda fruktbarhet, 2 Mos. 23: 26. 5 Mos. 13: 17, 18. Lindring uti förtjenta straff, Jer. 26: 13. Den Heliga Andas nådegåfwa Ap.G. 5: 32. Ewiga saligheten, Ebr. 5: 9. Gud hafwer till de lydiga härliga löften gifwit, 2 Mos. 19: 5, 6. 5 Mos. 11: 26, 28; cap. 28: 1—6. Ps. 81: 14, 15. Ords. 1: 33. Es. 1: 19. Jer. 7: 23; cap. 11: 4. Gud hotar swårligen alla olydiga, 3 Mos. 26: 14–18. 5 Mos. 26: 15–19; cap. 30: 18. 1 Sam. 12: 15. Jer. 9: 13–15; cap. 18: 10.
Man måste mer lyda Gud än menniskor, 2 Mos. 1: 17. Dan. 3: 16–18. Ap.G. 4: 19; cap. 5: 29, 40—42. Likwäl måste man lydnad bewisa lärarena, Luc. 10: 16. Ebr. 13: 17. Öfwerheten, Rom. 13: 1, 2. 1 Pet. 2: 13. Föräldrar, 2 Mos. 20: 12. 5 Mos. 5: 16. Eph. 6: 1, 2. Col. 3: 20. Lekamliga herrar, Eph. 6: 5. Col. 3: 22. Tit. 2: 9. 1 Pet. 2: 18. Lydnad emot Gud måste komma från ett upprigtigt hjerta, 5 Mos. 10: 12–14. Jos. 22: 5; cap. 24: 14. 1 Chrön. 28: 9. Rom. 6: 16. Måste wara willig och otwungen, 1 Chrön. 28: 9. Ps. 110: 3. Jer. 30: 21, 22. Luc. 1: 74. En helig lydnad, Ebr. 12: 14. Efter Guds ord Jer. 11: 3; cap. 26: 5. En beständig lydnad, Luc. 1: 74. Exempel: Noah, 1 Mos. 6: 22. Abraham, cap. 12: 4; cap. 17: 9, 23; cap. 22: [et]c.; cap. 26: 5. Moses, 2 Mos. 4: 18; cap. 7: 6.
_856.jpg&oldid=344265){kind=link}