cap. 6: 1. Han låter utgå en ogudaktig befallning, cap. 6: 8, 9. Efter hwilken Daniel kastas i lejonkulan, v. 16. Men Darius söker att frälsa honom, v. 20. Darius, Ahasveri son, Dan. 9: 1. Judarna begära lof att få bygga templet, som Cyrus hafwer tillförene tillåtit och befallt; och få tillstånd dertill, Esra 4: 5, 6. Hagg. 1: 1. Zach. 1: 1; cap. 7. Uti hans andra år propheterade Haggai och Zacharia, Hagg. 1: 1. Zach. 1: 1.
Darkon; en Israelit, Neh. 7: 58. Esra 2: 56.
Dathan; Eliabs son, han och Abiram äro upproriske emot Mose, och uppswäljas af jorden, 4 Mos. 16: 1, 22. 5 Mos. 11: 6. Ps. 106: 17.
David, älskad; Isai son, Ruth 4: 17, 22. Blef smord till konung af propheten Samuel i BethLehem, 1 Sam. 16: 13. War en dägelig yngling, v. 12. Han dräper ett lejon, en björn, och den stora Philisteen Goliath. 1 Sam. 17: 34, 35, 49. Qwinnorna sjöngo David en triumfsång, 1 Sam. 18: 7. Hwaröfwer Saul förtörnas, v. 9. Och blifwer honom allt mer och mer hätsk, v. 10. David gör ett förbund med Jonathan, 1 Sam. 18: 3. Blifwer warnad af Jonathan, cap. 19: 2; cap. 23: 16. David påminner Jonathan om deras förbund, cap. 20: 8. Förnyar förbundet, cap. 20: 16, 42; cap. 23: 18. Saul traktar efter Davids lif, cap. 19: 1, [et]c. Men han undkommer och flyr, v. 18.
David äter skådobröden, 1 Sam. 21: 3. Matth. 12: 3, 4. Hos konung Achis ställer David sig ursinnig, 1 Sam. 21: 13. Flyr med sin fader och moder till Mizpa, cap. 22: 3. Skonar konung Saul, och skär ett stycke af hans kjortel, cap. 24: 5. David sänder bud till Nabal, cap. 25: 5. Tager spjutet, som stod wid konung Sauls hufwud, då han sof, och skonar honom åter, cap. 26: 11. Flyr åter till Achis, konungen i Gath. cap. 27: 2. Faller in i de Amalekiters land, v. 8. Han sörjer öfwer Sauls och Jonathans död, 2 Sam. 1: 12, 17. Dräper budbäraren Amalekiten, v. 15.
David krönes i Hebron till konung öfwer Juda hus, 2 Sam. 2: 4. Straffar Joab, cap. 3: 29. Wann Zions borg, och blef smord till konung öfwer hela Israel, cap. 5: 1, 7. 1 Chrön. 11: 3; cap. 12: 38. Efter Jonathans ord, 1 Sam. 23: 17; och Sauls, cap. 24: 21. Han bedrifwer hor och mord, 2 Sam. 11: 4, 14. Och gör bot och bättring, cap. 12: 13. David flyr för sin son Absalom, cap. 15: 14. Honom blef förbjudet att draga i krig, cap. 18: 3. Kom åter till sitt konungarike igen, cap. 19: 14. Innesluter sina frillor, cap. 20: 3.
Davids sista ord, 2 Sam. 23: 1, 2, [et]c. Han räknar folket, cap. 24: 2. Köper en lada af Arauna, cap. 24: 24. Han beställer förråd till Guds tempels byggande, 1 Chrön. 22: 2. Han beställer om gudstjensten, cap. 23; cap. 24: 19. Beställer sångare, cap. 25: 1. Dörrwaktare till Herrans hus, cap. 26: 1. Krigsfolk, cap. 28: 1. Han lemnar sin son Salomo att wara konung efter sig, 1 Kon. 1: 30. Som han BathSeba swurit hade, v. 28. Hafwer warit konung i 40 år. cap. 2: 11. Dör i god ålder, och wardt begrafwen i Davids stad, cap. 2: 10. Hans graf säger Petrus wara i Jerusalem ännu i hans dag, Ap.G. 2: 29; cap. 13: 36.
Davids beröm. En man efter Guds sinne, 1 Sam. 13: 14. Guds Ande hafwer talat igenom honom, 2 Sam. 23: 2. Ap.G. 4: 25. Hans tunga är en god skrifwares penna, Ps. 45: 2. Han ar en god herde, Ps. 78: 70. En lykta i Israel, 2 Sam. 21: 17. 1 Kon. 11: 36.
Den andelige David, som är Christus, warder utlofwad, Jer. 30: 9. Hes. 34: 24; cap. 37: 24. Amos 9: 11. Davids exempel anför Christus, att dermed förswara sina lärjungar. Matth. 12: 3, 4. Marc. 2: 25, 26. Luc. 6: 3, 4.
Debir; en konung i Eglon, som wardt af Josua öfwerwunnen, Jos. 10: 3, 10. Äfwen en stad i Canaans land, kallas KirjathSanna, Jos. 11: 21; cap. 15: 49. Kallas ock KirjathSepher, cap. 15: 15. Dom. 1: 11. Warder intagen af Josua, cap. 10: 38. Blifwer Leviterna tilldelad, Jos. 21: 15. 1 Chrön. 6: 58.
Debora, bi; Rebeckas amma, drager med henne till Isaac, 1 Mos. 24: 59. Blifwer död, cap. 35: 8.
Debora, en prophetissa, drager med Barak i krig, Dom. 4: 4, 9. Hennes lofsång efter erhållen seger, cap. 5: 1, [et]c.
Dedan; Jacksans andre son, 1 Mos. 25: 3. Äfwen Raemas son, 1 Mos. 10: 7. Efter hwilken en stad i Arabien, som Luther menar, kallades Dedan, hwarifrån kostliga täcken kommo, Jer. 25: 23; cap. 49: 8. Hes. 25: 13; cap. 27: 15; cap. 38: 13.
Deguel; Eliasaphs fader, af Gads stam, 4 Mos. 1: 14. Men i cap. 2: 14 kallas han Reguel.
Deha, Esra 4: 9. En ort, hwaraf hedniskt folk togs och fördes till Samarien.
Deker; fader för en af de 12 befallningsmän, som Salomo satte öfwer hela Israel, 1 Kon. 4: 9.
Delaja; Eljoenais sjette son, 1 Chrön. 3: 24. Äfwen Semaja son, en furste i Jojakims hof, Jer. 36: 12, 25. Äfwen, en Levit uti Davids tid, 1 Chrön. 24: 18. Äfwen en man efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 60. Neh. 6: 10.
Delila; Simsons hustru, som honom förrådde, Dom. 16: 4, 5, [et]c.
Demas; Pauli stallbroder till en tid, Col. 4: 14. Philem. v. 24. 2 Tim. 4: 10.
Demetrius; guldsmed i Epheso, uppsätter sig emot Paulus, Ap.G. 19: 24, 25.
Johannes i sin tredje Epistel nämner en from predikant, som kallades Demetrius, v. 12.
Derbe; en stad i Lycaonien, hwarest Paulus predikade, Ap.G. 14: 6; cap. 16: 1; cap. 20: 4.
Diblaim, fikon, Os. 1: 3.
Diblathaim, fikon, Jer. 48: 22.
Dibon; en stad i Moab, som kom till Rubens och Gads arfwedel, 4 Mos. 21: 30. Jos. 13: 9. Neh. 11: 25. Jer. 48: 18, 22.
Dibon Gad; Israels barns läger i öknen, 4 Mos. 33: 45.
Dibri; en Daniter, som blef i öknen stenad för Guds försmädelse, 3 Mos. 24: 10.
Djefwul, försmädare, Joh. 8: 44.
Dikela; Jaketans sjunde son, 1 Mos. 10: 27. 1 Chrön. 1: 21.
Dilean; en stad i Juda stam, Jos. 15: 38.
_899.jpg&oldid=344392){kind=link}