Eker; Rams son, Jerahmeels son, 1 Chrön. 2: 27.
Ekron; en stad i Juda, Jos. 15: 45. Dom. 1: 18. Äfwen en stad i Dans slägte, Jos. 19: 43. Äfwen en de Philisteers stad, Jos. 13: 3. Dit föres förbundets ark, 1 Sam. 5: 10. De blefwo derföre plågade, v. 11. Sedan Goliath war slagen, fly de Philisteer till Ekron, 1 Sam. 17: 52.
Ekrons afgud, 2 Kon. 1: 2. Emot Ekron propheteras, Jer. 25: 20. Amos 1: 8. Zeph. 2: 4. Zach. 9: 5. Nämnes 1 Sam. 6: 16; cap. 7: 14.
Ela; en förste i Edom, af Esau slägte, 1 Mos. 36: 41. 1 Chrön. 1: 52. Äfwen Hosea fader, Israels konung, som gjorde förbund emot Pekah, Remalia son, 2 Kon. 15: 30. Baesa son, Israels konung, 1 Kon. 16: 8. Warder drucken ihjälslagen, v. 9, 10. Äfwen Calebs son, 1 Chrön. 4: 15. Äfwen Simei fader, Salomos höfwitsman i Benjamin, 1 Kon. 4: 18. Äfwen Usi son, 1 Chrön. 9: 8.
Elad; Suthelah son, af Ephraim, 1 Chrön. 7: 21.
Elam, en förborgad eller uppstigen man; Sems förste son, 1 Mos. 10: 22. 1 Chrön. 1: 17. Äfwen Simei åttonde son, 1 Chrön. 8: 24. — Äfwen Kedor Laomers hufwudstad, 1 Mos. 14: 1. Äfwen ett landskap uti Persien, emot hwilkas inbyggare, de Elamiter, propheteras, Es. 11: 1; cap. 21: 2; cap. 22: 6. Jer. 25: 25; cap. 49: 34. Hes. 32: 24. Dan. 8: 2. Elamiter nämnas, Ap.G. 2: 9.
Elasa, Eleasa; Helez son, 1 Chrön. 2: 39, 40. Äfwen Rapha son, af Sauls slägte, 1 Chrön. 8: 37. Äfwen en af Pashurs slägte, Esra 10: 22. Äfwen en af Saphans slägte, som förde propheten Jeremie bref till de fångna i Babel, Jer. 29: 3.
Ellasar; konung Ariochs rike, 1 Mos. 14: 1.
Elath; en stad i Edoms land, 5 Mos. 2: 8. Är bebygd af konung Asaria, 2 Kon. 14: 22. Blifwer af konung Rezin lagd till Syrien, 2 Kon. 16: 6.
Eldaa; Midians femte son, Abrahams sons, 1 Mos. 25: 4. 1 Chrön. 1: 33.
Eldad, Guds wän, den Gud älskar; en Israelit, som begynte prophetera, 4 Mos. 11: 26, 27.
Eleale, Guds offer, Guds uppfarelse; en stad i Moabs land, som tillföll Rubens barn, 4 Mos. 32: 3. Hwilka byggde honom, v. 37. Propheteras om samma stad, Es. 15: 4; cap. 16: 9. Jer. 48: 34.
Eleasa; se Elasa.
Eleasar, af Damascus; Abrahams tjenare, 1 Mos. 15: 2. Fick icke blifwa Abrahams arfwinge, v. 3, 4. Blifwer sänd att taga Isaac hustru, cap. 24.
Eleazar, Gud är hjelpare; Aarons son, 2 Mos. 6: 23; cap. 28: 1. Blifwer wigd till prest, 3 Mos. 8: 24. Blifwer öfwersteprest efter sin faders död, 4 Mos. 20: 28. 5 Mos. 10: 6. Mose warder wred på Eleasar, 3 Mos. 10: 16. Han skall icke blotta sitt hufwud, 3 Mos. 10: 6. Han skulle föra den röda kon utom lägret, 4 Mos. 19: 3. Han stiger med Mose ned af berget, 4 Mos. 20: 28. Smörjer Josua till anförare, 4 Mos. 27: 22. Han skiftar Canaans land, samt med Josua, Jos. 14: 1. Efter som Gud befallt hafwer, 4 Mos. 34: 18. Blifwer död och begrafwen, Jos. 24: 33. Hans son war Pinehas, 2 Mos. 6: 25. Som blef öfwersteprest, 4 Mos. 25: 7, 13. Om Eleazar läses, 4 Mos. 3: 4; cap. 16: 37; cap. 26: 1; cap. 27: 22; cap. 31: 21, 26, 29, 51. 1 Chrön. 24: 4.
Eleph; en stad uti Benjamins slägte, Jos. 18: 28.
Elhanan; Orgims son af BethLehem, en af Davids 37 hjeltar, 2 Sam. 21: 19; cap. 23: 24.
Eli, min Gud; presten i Silo, 1 Sam. 1: 3. Hans söner woro skalkar, 1 Sam. 2: 12, 22. Eli blifwer hotad af Gud, 1 Sam. 2: 31–33.
Eli söner blefwo i krig ihjälslagne, 1 Sam. 4: 11. Och Eli faller af sin stol och blifwer död, då han hade dömt Israel i 40 år, 1 Sam. 4: 18.
Eliab, Gud är min Fader; Pallu son af Rubens slägte, Dathans och Abirams fader, 4 Mos. 26: 8. 5 Mos. 11: 6. Äfwen Helons son, en förste af Sebulons slägte, 4 Mos. 1: 9; cap. 2: 7. Äfwen den förste Isai son, 1 Chrön. 2: 13. 1 Sam. 16: 6. Han följer Saul i strid, cap. 17: 13.
Eljada; Davids son, 2 Sam. 5: 16. Äfwen Resons fader, 1 Kon. 11: 23. Äfwen en wäldig man af Benjamins slägte, en öfwersta i konung Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 17.
Eliaheba; Davids hjelte, 2 Sam. 23: 32.
Eliakim, Gud warder uppståendes; Hilkia son, konung Hiskie hofmästare, Es. 36: 3, 11. 2 Kon. 18: 18; cap. 19: 2. Es. 37: 2; cap. 22: 20. Eliakim, Josie son, blef konung uti Juda, och kallas Jojakim, 2 Kon. 23: 34. 2 Chrön. 36: 4. Se Jojakim.
Eliam; Achitophels son, 2 Sam. 23: 34. Äfwen BathSeba fader, 2 Sam. 11: 3.
Elia, Gud är Herre; propheten af Gilead, som kallas Thisbiten: om hans klädnad talas, 2 Kon. 1: 8. Han propheterar om dyr tid, och korparna föra honom mat, 1 Kon. 17: 1, 6. Enkan i Zarpath föder honom, hwilkens son hon uppwäcker ifrån de döda, v. 15, 22.
Elie offer blifwer förtärdt af eld, 1 Kon. 18: 3 Elia dräper Baals propheter, v. 40. Flyr för Isebel, cap. 19: 3. En engel bar honom mat, v. 5. Han fastar sedan i 40 dagar och nätter, till dess han kom till Horeb, v. 8. Blifwer sänd till Damascus, att smörja Hasael till konung öfwer Syrien, v. 15. Och Elisa till prophet efter sig, v. 16. Till konung Achab, cap. 21: 17. Befaller eld falla af himmelen och uppbränna 100 män, 2 Kon. 1: 10, 12. Elie kraftiga bön, 1 Kon. 17: 1; cap. 18: 36, 37. Jac. 5: 17.
Elia och Elisa gå igenom Jordans flod, 2 Kon. 2: 8. Och Elia warder upptagen i himmelen med en brinnande wagn, v. 11.
Elia blifwer sedd uti Christi förklaring, Matth. 17: 3. Luc. 9: 30.
Elia skulle komma förr än den stora Herrans dag kommande wore, Mal. 4: 5.
Eliasaph; Deguels son, 4 Mos. 10: 20. Eller Reguels son, de Gaditers höfwitsman, 4 Mos. 1: 14. Hans offer warder beskrifwet, cap. 7: 42, [et]c. Äfwen en öfwerste öfwer de Gersoniters slägte i öknen, 4 Mos. 3: 24.
_901.jpg&oldid=344397){kind=link}