Milchom eller Malcham, konung; Ammons barns afgud, 2 Kon. 23: 13. Jer. 49: 1. Zeph. 1: 5. Kallades eljest Molech; se Molech.
Millo, fullhet; Davids stad i Jerusalem på Zions berg, Dom. 9: 6. 2 Sam. 5: 9. 1 Kon. 9: 15. 1 Chrön. 11: 8. 2 Chrön. 32: 5.
Minjamin, en Levit, 2 Chrön. 31: 15. En annan, Neh. 12: 41.
Minni, Jer. 51: 27.
Minith, en stad i Ammon, Dom. 11: 33.
Miplezeth, ett förskräckligt beläte; war Maacha, Asa moders, afgud, 1 Kon. 15: 1, 2. 2 Chr. 15: 16.
MirJam, bitterhet; Amrams dotter, Mose och Aarons syster, prisar och lofwar Herran, 2 Mos. 15: 20, 21. Hon knorrar emot Mose, och blifwer spitelsk, 4 Mos. 12: 1, 2, 10. 5 Mos. 24: 9. Hon blifwer död, 4 Mos. 20: 1. En ibland Esra barn, 1 Chrön. 4: 17.
Mirma, Seharaims son, som Hodes honom födde, 1 Chrön. 8: 10.
Misael, så kallas Mesach, Dan. 1: 7. Äfwen en af Usiels barn, 2 Mos. 6: 22.
Misam, Elpaals son, af Levi slägte, 1 Chrön. 8: 12.
Miseal, Levitstad i Assers slägte, Jos. 19: 26.
Misma, Ismaels son, 1 Mos. 25: 14. 1 Chrön. 1: 30.
Mismanna, en hjelte, 1 Chrön. 12: 10.
Mispar, en Israelit efter det Babyloniska fängelset. Esra 2: 2.
Mispat, så kallades Kades, 1 Mos. 14: 7.
Misperet, en Israelit efter det Babyloniska fängelset, Neh. 7: 7.
Misraiter, en slägt i Juda, 1 Chrön. 2: 53.
Missa, Reguels son, Esau sons, 1 Mos. 36: 13. 1 Chrön. 1: 37.
Mitka, en ort i öknen, 4 Mos. 33: 29.
Mithnith, Josaphats tillnamn, 1 Chr. 11: 43.
Mithredath, Cyri räntmästare, Esra 1: 8; cap. 4: 7.
Mitylene, en stad på Lesbos, Ap.G. 20: 14.
Mizpa, Mispe, wakttorn; en ort i Gilead, Jos. 11: 3, 8. Dom. 10: 1; cap. 11: 29, 34; cap. 20: 1; cap. 21: 1. 1 Sam. 7: 5; cap. 10: 17; cap. 22: 3. 1 Kon. 15: 22. 2 Kon. 25: 25. Jer. 40: 6, 8; cap. 41: 1. Os. 5: 1.
Misraim, Hams son, 1 Mos. 10: 6. Hans barn uppräknas, v. 13, och 1 Chrön. 1: 8.
Mnason, Ap.G. 21: 16.
Moab, Lots son, med hans äldre dotter, 1 Mos. 19: 37. Af honom kommo de Moabiter.
Moabiter skulle man intet ondt bewisa, 5 Mos. 2: 8, 9. Sihon, de Amoriters konung, winner Moabs land, 4 Mos. 21: 6. Israels barn lägra sig i deras land, cap. 22: 1. Och de Moabiter blifwa förskräckta, v. 3. Balak war deras konung, v. 2. De äldste söka Bileam, v. 7, [et]c. De Moabiter blifwa Israels hus skattskyldige, 2 Sam. 8: 2. De falla ifrån Israel, 2 Kon. 1: 1; cap. 3: 5. De falla in på Israels land, cap. 13: 20. De skola icke komma i Herrans församling, ja ock efter tionde led, 5 Mos. 23: 3. Neh. 13: 1. Emot de Moabiter warder propheteradt, 4 Mos. 21: 29; cap. 24: 5, 17. Es. cap. 16; cap. 25: 10. Jer. 48: 2. Amos 2: 1. Micha 6: 5. Zeph. 2: 8. De Moabiters afgud, Chemos, 1 Kon. 11: 7. Se Chemos.
Moadia, en prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 12: 17.
Molada, födelseort; en stad i Juda, Jos. 15: 26. Neh. 11: 26. En annan af Simeons slägte, Jos. 19: 2. 1 Chrön. 5: 28.
Molech, Moloch, konung; Ammons barns afgud, 3 Mos. 18: 21; cap. 20: 2. Ap.G. 7: 43. Kallas Milchom, 1 Kon. 11: 5, 33. 2 Kon. 23: 13. Malcham, Jer. 49: 1. Zeph. 1: 5. Om Molech läses, 1 Kon. 11: 5, 7. 2 Kon. 23: 10. Man skulle icke gifwa honom sin säd, 3 Mos. 20: 1, [et]c. 2 Kon. 23: 10. Jer. 32: 35. Ap.G. 7: 43. Amos 5: 26.
Molid, Abisurs son, 1 Chrön. 2: 29.
Moph, en stad i Egypten, som eljest kallas Memphis, Os. 9: 6. Kallas ock Noph, Es. 19: 13.
More, en lund mot Gilgal, 1 Mos. 12: 6. 5 Mos. 11: 30.
Moria, Herrans uppenbarelse; ett berg i Jerusalem, hwarest Abraham skulle offra Isaac, 1 Mos. 22: 2. Salomo byggde der Herrans tempel, 2 Chrön. 3: 1.
Mose, Moses, utdragen: efter han upptogs utur wattnet; Amrams son af Levi slägte, 2 Mos. 2: 1; cap. 6: 20. Ap.G. 7: 20. Han blifwer kastad i elfwen, och af Pharaos dotter upptagen, 2 Mos. 2: 3, 8. Uppfostrad af sin moder i konung Pharaos dotters hus, v. 10. Ebr. 11: 24. Han slog en Egyptisk man ihjäl, och flydde till Midian, 2 Mos. 2: 12. Han tog Zipora, presten Jethros dotter till hustru, v. 21. Han waktar hans får, cap. 3: 1. Han ser en brinnande buske, och kommer i samtal med Gud som kallar honom att gå in i Egypten, och förlossa Israels barn, v. 7, [et]c., cap. 4: 1, [et]c. Gud underwisar honom om sitt namn, och stadfäster sin kallelse med tecken. Mose drog med hustru och barn till Egypten, v. 20. Han blef sänd till konung Pharao i Egypten, 2 Mos. 3: 10; cap. 5: 1; cap. 6: 11; cap. 7; cap. 8: 30; cap. 9; cap. 10. Han beder för konung Pharao, cap. 8: 12, 30; cap. 9: 28, 33; cap. 10: 17, 18. Han beder för folket, cap. 14: 15; cap. 17: 4, 11. cap. 32: 11, 13, 31. 4 Mos. 11: 2; cap. 14: 13, 17; cap. 21: 7. 5 Mos. 9: 18, 29. Mose och Aarons underwerk i Egypten, cap. 7—11. Mose sång, cap. 15. 5 Mos. 32: 1. Ps. 90: 1. Mose sätter sig att döma folket, 2 Mos. 18: 13. Han rådes af sin swärfader Jethro, som kom till honom med Mose hustru och barn i öknen, att han skulle utwälja redliga män till domare, v. 5, 14. Mose utwalde redliga män, v. 24–26. Mose stiger upp på berget till Gud, cap. 19: 3. Hans ansigte skiner, och han förtäljer folket Guds befallningar, cap. 20. Mose stiger upp på berget med Aaron, Nadab och Abihu [et]c., cap. 24: 1. Mose träder allena till Herran, och en sky betäckte honom, v. 15, 18. Han talar med Gud ansigte mot ansigte, cap. 33: 11. Han bekommer lagens taflor första gången, cap. 31: 18. Han slår dem sönder, då han fick se folkets afguderi, cap. 32: 19. Han befaller Leviterna dräpa sina bröder för deras afgudiska gudstjensts skull, v. 27. Han bekommer andra stentaflor på nytt igen, cap. 34: 28. Israels barn kunde icke se uppå hans ansigtes klarhet, v. 30. 2 Cor. 3: 7. Han samlar Israels barns friwilliga offer till tabernaklet, cap. 35: 1. Beställer
_930.jpg&oldid=344482){kind=link}