Peres, Machirs son, Manasse sons, 1 Chrön. 7: 16.
Peres, Jude son af Thamar, 1 Mos. 38: 29. Hans barn, cap. 46: 12. 1 Chrön. 2: 4. Matth. 1: 3. Luc. 3: 33. Skrifwes i Nya Testamentet Pharez.
Perez Usa, Usas refwa, 2 Sam. 6: 8. 1 Chrön. 13: 11.
Pergamus, en stad i Mysien i Mindre Asien, Uppb. 1: 12; cap. 2: 12.
Perge, en stad i Pamphylien, Ap.G. 13: 13; cap. 14: 25.
Perida och Peruda, en af Salomos tjenares barn, Esra 2: 55. Neh. 7: 57.
Persien, ett land i Asien, hwilkets konungar woro: Cyrus eller Cores, 2 Chrön. 36: 22, 27. Darius, Esra 4: 5. Arthahsasta, Esra 4: 7. Deras Chrönika, Esth. 6: 1. De Perser intaga det Babyloniska riket, Dan. 5: 31. Efter som propheteradt war, Es. 21: 9. Jer. 50: 1; cap. 51: 8, 11, 41, 55. Dan. 5: 28. Om Persien talas, Esra 1: 1; cap. 7: 1. Hes. 27: 10; cap. 38: 5.
Persis, en gudfruktig qwinna i Rom, Rom. 16: 12.
Peruda, se Perida.
Pethaja, en Levit, Esra 10: 23. Neh. 9: 5. Mesesabeels son, Neh. 11: 24.
Petrus, hälleberg; Jona son af Bethsaida och Galileen, Andree broder, blef kallad, Matth. 4: 18, 19. Hans hus och swärmoder, cap. 8: 14. Kallas den förste apostel, Matth. 10: 2. Går på wattnet, cap. 14: 29—31. Han bekänner Christum, Matth. 16: 16. Joh. 6: 68. Christus kallar honom Petrus, 16: 18, 19. Han straffas af Christus, v. 22, 23. Han ser Christi förklaring, cap. 17: 1. Är med Christus i örtagården, Matth. 26: 37. Förnekar Christum, och begråter det bitterligen, cap. 26: 35, 69, 70, 72, 75. Marc. 14: 68, 70. Luc. 22: 57, 58, 60, 61. Joh. 18: 17. Han gör en ofärdig i sina fötter helbregda, Ap.G. 3: 4, 6, 7. Han gör en predikan, cap. 3: 12, [et]c. Blifwer straffad af Paulus, Gal. 2: 11, 14. Blef fången af Herodes; och af engelen tagen utur fängelset, Ap.G. 12: 1, 3, 7, 9, 11. På pingstdagen gör han en predikan, och omwänder 3000 själar, Ap.G. 2: 14, 41. Han predikar för Cornelius, cap. 10: 34. Gör ett tal ibland de äldsta, som församlade woro i Jerusalem, cap. 15: 7. Sändes till Samarien, cap. 8: 14. Kommer till Lydda, cap. 9: 32—34. Uppwäcker Tabitha, v. 36. Fängslas; och församlingen hafwer böner för honom, cap. 12: 3, 5. Christus uppenbarar sig efter uppståndelsen för honom, 1 Cor. 15: 5. Han kallas ock Cephas, Joh. 1: 42. 1 Cor. 1: 12; cap. 3: 22; cap. 9: 5. Gal. 2: 9. Han kallas ock Simon Jona son, Matth. 16: 17. Joh. 1: 41; cap. 21: 15—17.
Om Petrus talas, Marc. 1: 36; cap. 5: 37. Luc. 5: 3, 8, 10; cap. 18: 28; cap. 22: 8. Joh. 13: 6, 8; cap. 20: 2—4. Joh. 21: 15.
Om Petri Epistlar, 1 Pet. cap. 1. 2 Pet. cap. 1.
Om hans missförstånd och wänskap igen med Paulus, Gal. 1: 18; cap. 2: 7—9, 11. 2 Pet. 3: 15, 16.
Pethuel, Joels fader af Ruben, Joel 1: 1.
Peulthai, ObedEdoms son af Levi: sattes af David till dörrwaktare i templet, 1 Chrön. 26: 5.
Phaleg; se Peleg.
Phalti, förlossare; Lais son ifrån Gallim, 1 Sam. 25: 44. Skrifwes Phaltiel, 2 Sam. 3: 15.
Phanuel eller Pnuel, Hanna prophetissans fader, Luc. 2: 36.
Pharan, en öken, 1 Mos. 14: 6. Se Paran.
Pharao, konung; den förste konungen i Egypten, om hwilken Skriften talar, blef plågad för Saras skull, 1 Mos. 12: 27.
Pharao den andre, drömmer om sju kor och sju ax, 1 Mos. 41: 1. Hwilken dröm blifwer af Joseph uttydd, v. 25. Upphöjer Joseph, v. 40, [et]c. För honom inställer sig Jacob, 1 Mos. 47: 7.
Pharao den tredje: hans dotter finner Mose, då han ett barn war, flytande i wattnet, 2 Mos. 2: 5. Han brukar wåld mot Israels barn, och twingar dem med hård träldom, cap. 1: 8.
Parao den fjerde will icke höra Guds befallning igenom Mose och Aaron, utan förhärdar sig sjelf, 2 Mos. 7: 10–14; cap. 8: 15; cap. 9: 1, 7. 1 Sam. 6: 6. Gifwer Israels folk lof att draga utur Egypten, 2 Mos. 12: 31–33. Blifwer fördränkt i Röda hafwet med hela sin här, cap. 14: 24.
Pharao den femte, gifwer konung Salomo sin dotter till hustru, 1 Kon. 3: 1.
Pharao den sjette, regerade i konung Hiskie tid, 2 Kon. 18: 21.
Pharao Necho, den sjunde konungen i Egypten. Se Necho.
Pharao Hophra, den åttonde, regerade på den tiden, då Judafolket bortfördes i det Babyloniska fängelset, Jer. 44: 30.
Pharez; se Perez.
Phariseer, afsöndrade; det strängaste parti der Judarna, Ap.G. 26: 5. Sutto på Mose stol, Matth. 23: 2. Tillegnade sig nyckelen till himmelriket, Luc. 11: 52. Om deras läror och lefwerne, Matth. 5: 20; cap. 12: 1, 2; cap. 15; cap. 16; cap. 23: 14. Luc. 5: 17; cap. 11: 39; cap. 16: 15. Deras listiga samtal med Christus, Matth. 19: 3; cap. 23: 15, 34. Luc. 14: 1. Joh. 9: 13. Deras stämplingar och råd att dräpa Christum, Matth. 26: 4. Joh. 7: 32; cap. 11: 42; cap. 18: 3. Deras försmädelser, Luc. 5: 21. Matth. 9: 3; cap. 15: 7, 8; cap. 16: 14. Joh. 9: 16. De blifwa hårdeligen bestraffade, Matth. 3: 7; cap. 5: 20; cap. 16: 4; cap. 23. Joh. 8: 24. Ap.G. 7: 51; cap. 23: 3. Phil. 3: 2.
Pharphar, en stad i Syrien, icke långt ifrån Damascus, 2 Kon. 5: 12.
Phebe, en christtrogen qwinna i Kenchrea, Rom. 16: 1.
Phedaja; se Pedaja.
Phelaja, Eljoenai son af Leviterna, 1 Chrön. 3: 24.
Phenicia, palmträd, ett landskap i Asien, hwarest Tyrus och Sidon woro belägne, Ap.G. 11: 19: cap. 15: 3; cap. 21: 2; cap. 27: 12.
Phereseer, de som bo i byar; hedniska folk i Canaan. 1 Mos. 13: 7. Gud lofwar Abraham att få deras land, cap. 15: 20. Om detta folket
_936.jpg&oldid=344500){kind=link}