Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 965.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
147
Register.

cap. Vers
Jobs bok
5 13 Han begriper de wisa i deras listighet, 1 Cor. 3: 19.
17 Se, salig är den menniska, den Gud straffar, Ebr. 12: 5. Jac. 1: 12. Uppb. 3: 19.
34 19 Den dock icke ser på förstarnas person, Ap.G. 10: 34.
41 2 Ho hafwer något gifwit honom tillförene [et]c., Rom. 11: 34.
Ps.
Psaltaren.
2 1 Hwarföre wredgas hedningarna, och folken tala [et]c., Ap.G. 4: 25.
7 Du är min son, Ap.G. 13: 33. Ebr. 1: 5; cap. 5: 5.
9 Du skall sönderslå dem med jernspira, Upp. 2: 27; cap. 19: 15.
4 5 Warden I wrede, så synden icke, Eph. 4: 26.
5 10 Deras strupe är en öppen graf, Rom. 3: 13.
6 9 Wiker ifrån mig, alla ogerningsmän, Matth. 7: 23; cap. 25: 41. Luc. 13: 27.
8 3 Utaf unga barns och spenabarns mun, Matth. 21: 16.
5 Hwad är menniskan, att du tänker på henne, Ebr. 2: 6.
7 All ting hafwer du under hans fötter lagt, 1 Cor. 15: 27.
10 7 Hans mun är full med bannor, Rom. 3: 14.
14 3 Men de äro alle afwikne, och allesammans odogse, se Rom. 3: 10, [et]c.
16 8 Jag hafwer Herran för ögonen alltid, Ap.G. 2: 25.
10 Du skall icke låta min själ i helwetet [et]c., Ap.G. 2: 31; cap. 13: 35.
18 3 Min tröst, den jag wid håller, Ebr. 2: 13.
50 Derföre will jag tacka dig, Herre, ibland hedningarna [et]c., Rom. 15: 9.
19 5 Deras snöre går ut i alla land, och deras tal [et]c., Rom. 10: 18.
22 2 Min gud, min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig, Matth. 27: 46. Marc. 15: 34.
8 Alla de som mig se, bespotta mig, Matth. 27: 39. Marc. 15: 29. Luc. 23: 35, 36.
9 Han klage det Herranom [et]c., Matth. 27: 43.
17 Mina händer och fötter hafwa de genomborrat, Matth. 27: 31. Marc. 15: 20. Luc. 23: 33. Joh. 19: 18.
19 De byta mina kläder emellan sig, och kasta lott [et]c., Matth. 27: 35. Marc. 15: 24. Luc. 23: 34. Joh. 19: 23, 24.
23 Jag will predika ditt namn för mina bröder, Ebr. 2: 12.
23 1 Herren är min herde, Joh. 10: 11. 1 Pet. 2: 25; cap. 5: 4.
24 1 Jorden är Herrans, och hwad [et]c., 1 Cor. 10: 2628.
31 6 Uti dina händer befaller jag min ande, Luc. 23: 46.
32 1 Säll är den, hwilken öfwerträdelsen förlåten är, Rom. 4: 6.
5 Jag will bekänna för Herran min öfwerträdelse, 1 Joh. 1: 9.
34 13 Hwilken är den, som ett godt lefwande begär, och gerna goda dagar hade, 1 Pet. 3: 10.
35 19 Låt dem icke glädja sig öfwer mig, som mig utan skäl fiender äro, Joh. 15: 25.
39 13 Jag är en främling för dig, och en gäst, såsom alla mina fäder, Ebr. 11: 13.
40 7 Offer och spisoffer behaga dig intet, Ebr. 10: 5.
41 10 Den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna, Joh. 13: 18. Ap.G. 1: 16.
44 23 Wi warda ju dagligen för din skull dräpne, Rom. 8: 36.
45 7 Gud, din stol blifwer alltid och i ewighet [et]c., Ebr. 1: 8.
49 18 Han skall i sin dödstid intet med sig taga, 1 Tim. 6: 7.
50 12 Jordens krets är min, Ap.G. 17: 24. 1 Cor. 10: 26.
51 6 På det du må rätt blifwa i ditt ord, Rom. 3: 4.
53 4 Men de äro alle affallne, Rom. 3: 12.
55 23 Kasta din omsorg uppå Herran, 1 Pet. 5: 7.
62 11 Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå, 1 Tim. 6: 17.
13 Och lönar hwar och en, såsom han förtjenar, Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. 1 Cor. 3: 8.
68 19 Du hafwer farit upp i höjden, och hafwer [et]c., Eph. 4: 8.
69 10 Ditt hus nitälskan uppfräter mig, Joh. 2: 17.
10 Och deras försmädelser som dig häda, falla uppå mig, Rom. 15: 3.
22 Och de gåfwo mig galla att äta; och

ättika att dricka, Matth. 27: 3448. Joh. 19: 29.

23 Deras bord warde för dem en snara, Rom. 11: 9.
26 Deras boning warde öde, Ap.G. 1: 20.
75 9 De ogudaktiga måste utsupa dräggen, Uppb. 14: 10; cap. 16: 19.
78 2 Jag will öppna min mun till ordspråk, Matth. 13: 35.
24 Och lät regna manna till dem [et]c., Joh. 6: 31.
81 13 Så hafwer jag låtit dem i deras hjertas sinne, Ap.G. 14: 16.
82 6 Jag hafwer wäl sagt: I ären gudar, Joh. 10: 34.
89 21 Jag hafwer funnit min tjenare David, Ap.G. 13: 22.
90 4 Tusende år äro för dig såsom en dag [et]c., 2 Pet. 3: 8.
91 11 Ty Han hafwer befallt sina englar om dig [et]c., Matth. 4: 6. Luc. 4: 10.
94 11 Herren wet menniskornas tankar, att de fåfänglige äro, 1 Cor. 3: 20.
95 8 I dag, om I hans röst hören, så förstocker [et]c., Ebr. 3: 7; cap. 4: 7.
97 7 Tillbedjer honom alle gudar, Ebr. 1: 6.
102 26 Du hafwer tillförene grundat jorden, och himlarna [et]c., Ebr. 1: 10.
104 4 Du som gör dina englar till wäder [et]., Ebr. 1: 7.
105 8 Han tänker ewinnerligen uppå sitt förbund.
9 Med Abraham, Luc. 1: 73. Ebr. 6: 17.
24 Och han lät sitt folk swårligen wäxa, Ap.G. 7: 17.